Teknikföretagen i avtalsrörelsen: Rekordlåga lönelyft och rekordhöga vinster

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Inflation, höga priser, energikris och sänkta löner, med ökade klyftor och företag som tar ut rekordhöga vinster. Då vill arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen sänka ”märket” i årets avtalsrörelse. När vanligt folk inte längre kan betala, då vill företagen sänka lönerna ännu mer.

Med ett bud på 2 procent, och en engångssumma, lägger sig Teknikföretagen på mindre än hälften av LO:s redan rekordlåga krav på 4,4 procent. Men att sänka lönerna är inget konstigt i det rådande ekonomiska systemet; det är grundläggande för att kunna höja vinsterna för de som äger företagen.
I Sverige är vinstandelen, den del av förädlingsvärdet som är produktionens värde minus kostnader för insatsvaror som går till kapitalisterna, högre än i andra europeiska länder och inte sedan 1995 har kapitalisternas andel varit så stor. Dessutom har det varit ett guldår för kapitalisterna med räddningspaket till företagen under pandemin, en försvagad krona och att lönerna stod tillbaka under pandemin och arbetsrätten försämrades.
Inflationen ger även ett svepskäl för fler företag att höja priserna, även om de inte påverkas av exempelvis höjda kostnader. Arbetare straffas helt enkelt dubbelt: först som anställda med sänkta löner och sedan som konsumenter med höjda priser. Båda delarna höjer vinsterna för företagen.

Teknikföretagen anser att LO:s utgångsläge i avtalsrörelsen, 4,4 procent, är för högt. Men det är ett otroligt lågt bud. Vad som krävs ligger i linje med gruvklubbarnas krav på 20 procent.
Det är det så kallade märket eller industriavtalet som lägger nivån för avtalsrörelsen. Och det är just detta avtal som Teknikföretagen vill sänka med sitt utspel. Teknikföretagen är en del av de arbetsgivarorganisationer som är part i industriavtalet; bland dess medlemmar finns jättar som Volvo och Ericsson och Scania. Dessa företag är enorma utsugare, inte bara av arbetskraft utan av samhällsresurser. Under pandemin fick exempelvis Volvo Cars, Volvo AB och Scania sammanlagt 2,8 miljarder kronor i stödpaket av staten, men samtidigt lyfte de ut vinster på sammanlagt 43 miljarder kronor.
Ökande klyftor i samhället beror på kapitalismen. Om företagen höjde lönerna och istället sänkte vinsterna skulle inflationen bromsas. Men istället görs motsatsen: priserna höjs, tillsammans med vinsterna, och samtidigt sänks köpkraften hos konsumenterna genom sänkta lönerna, vilket fortsätter att driva på inflationen.

Det är inte arbetarna som ska ”ta ansvar” för en inflation som vi inte har skapat. Det är kapitalisterna, företagsägarna och spekulanterna som bär ansvaret och som således borde ta ansvaret. Men för det krävs kamp underifrån, inte minst inom facken.
Vi kan inte låta fackledningar bestående av byråkrater göra fler läggmatcher. LO:s låga ingång på 4,4 procent gav öppet mål och nu kräver arbetsgivarna 2 procent. Avtalen blir alltid lägre än fackens utgångspunkt, och det är en fråga som idag inte kan lösas vid förhandlingsbordet.
Gör som resten av Europa och ta ut arbetare i strejk för att driva igenom verkliga förbättringar av löner och samhället.