av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv
Den 10 januari presenterade Frankrikes premiärminister Elisabeth Borne regeringens föreslagna pensionsreform vars huvudmål är att ”skapa balans i pensionssystemet”.
Samma dag samlade ordförandena för de största fackförbunden till en gemensam pressträff där de läste upp ett uttalande som fördömde reformen och annonserade en första strejkdag den 19 januari. Det kombineras med demonstrationer den 21 januari som har utlysts av ett antal fackliga ungdomsförbund och andra organisationer.
Reformen består av många olika delar, men den aspekt som har fått mest uppmärksamhet, och som har mött hårdast kritik, är förslaget att höja pensionsåldern från 62 till 64 år. Det betyder att den franska pensionsåldern kommer närmare det europeiska genomsnittet på 65 år, från att ha varit en av de lägsta i Europa.
Förslaget går ut på att höja pensionsåldern med 3 månader varje år med start den 1 september 2023, vilket innebär att den slutgiltiga pensionsåldern på 64 år kommer att nås år 2030. Det obligatoriska antalet år en person behöver arbeta för att få pension höjs också från 41 till 43 år från och med 2027.
Regeringen räknar med att reformen kommer att generera 17,7 miljarder euro i besparingar till år 2030. År 2021 hade pensionssystemet ett överskott på 900 miljoner euro och uppskattningsvis 3,2 miljarder euro för år 2022, enligt det franska Pensionsrådet.
Samtidigt visar opinionsundersökningar från bland annat Les Echos och Odaxa att mellan 50 och 75 procent av befolkningen är emot pensionsreformen och är för att andra metoder ska användas för att stabilisera pensionssystemet, inklusive eventuella skattehöjningar. En liknande andel är positivt inställda till protester mot reformen.
Att reformera det franska pensionssystemet är inget nytt förslag från president Emmanuel Macron och hans regering. Det var en del av Macrons program redan under presidentvalet 2017, och efter att ha vunnit valet beordrade han att en utredning skulle genomföras för att få en överblick över pensionssystemet.
Utredningen presenterades sommaren 2019 och blev grunden till förslaget om en komplett omstrukturering av pensionssystemet, inklusive ett nytt poängsystem och nya sätt att beräkna sin förväntade pension.
Arbetar- och fackrörelsen besvarade förslaget med att organisera en generalstrejk med hundratusentals på gatorna i det som skulle bli den längsta strejken i Frankrikes historia, hela 77 dagar (5 december 2019 till 20 februari 2020). Tvärfackliga strejkkommittéer organiserade tiotusentals lärare, järnvägsarbetare, brandmän, skådespelare, elektriker, offentliganställda, jurister, med flera.
Enligt CGT, Frankrikes näst största fackliga centralorganisation, kan så många som 1,5 miljoner arbetare ha deltagit i strejken. Konflikten resulterade dock inte i något konkret, till stor del på grund av covid-19-pandemin som tvingade regeringen att pausa pensionsreformen och prioritera smittspridningen.
Generalstrejker som en reaktion mot regeringens nedskärningar och attacker på arbetarklassen har blåst upp flera gånger de senaste årtiondena, inklusive 1995, 2003 och 2010. Den sistnämnda var också en reaktion mot höjningen av pensionsåldern, från dåvarande 60 till 62 år.
Nu har de största fackförbunden och centralorganisationerna i Frankrike kallat till gemensamma protester mot pensionsreformen, vilket är första gången på 12 år, enligt Le Monde.
Fackförbunden organiserar medlemmar inom en rad olika branscher, inklusive kontorsarbetare, vårdanställda, handelsanställda, industriarbetare, tjänstemän samt arbetare inom transport, jordbruk, metallindustrier, gruvor och mineraler, energisektorn och byggbranschen.
I ett gemensamt uttalande sade ordföranden för de åtta största centralorganisationerna att den 19 januari bara är starskottet på den hårda och utdragna kamp de är beredda att föra till försvar för sina medlemmar och för att behålla pensionsåldern.
Frankrike har en het vår framför sig.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.