Efter tre år av covid: kapitalismens oförmåga bevisad

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Efter tre år av covid-19 är världen inte sig lik. Pandemin blottade kapitalismens oförmåga att såväl förhindra som motverka och begränsa smittspridningen. Just in time-system, marknadslogik, protektionism och vaccinnationalism innebar att många liv som kunde ha räddats gick till spillo. Hur ser utsikterna ut inför ett 2023 med ekonomisk kris, levnadskostnadskris och andra samverkande och förödande kapitalistiska kriser?

När detta sammanställs den 23 januari har 669 miljoner blivit smittade av covid-19 sedan pandemin bröt ut, enligt officiella siffror. Av dem har 6,8 miljoner dött. Dock är den enormt snabba smittspridningen i Kina, med hundratusentals nya fall dagligen och många dödsfall, inte inräknade.
Kinas censur och förtigande om först sin katastrofala ”noll-covid-politik” och sedan, efter massprotester underifrån och en ekonomi i kris, övergivande av sin politik med lockdowns och instängningar utan tillräcklig vaccinering av befolkningen innebär en social katastrof utan motstycke. Som vår systersektion i Kina, Hongkong och Taiwan skriver i sin ledare den 16 januari:
”Det så kallade kommunistpartiets (KKP) diktatur har helt tappat kontrollen över sin politik för hantering av pandemin. Detta har skett på grund av trycket från en förvärrad långvarig ekonomisk kris och sedan – vilket är avgörande – de mest betydelsefulla protesterna mot regeringen i Kina på tre decennier.
KKP-regimen drevs till panik av protesterna, som bröt ut i slutet av november i 39 städer och på 160 universitetsområden, och den nollvisionsstrategi som Xi framhöll som den bästa i världen har kollapsat i kaos. Hur mycket regimen än försöker presentera denna helomvändning som en kontrollerad och förberedd ’optimering’ lurar detta ingen eftersom folk kan se tumultet och de förödande följderna med sina egna ögon.
Kostnaden för detta fiasko i sociala, ekonomiska och hälsomässiga termer bärs av de kinesiska massorna, särskilt de fattiga (mer än 600 miljoner människor) och de äldre (200 miljoner i åldern 65 år och äldre) när covid drabbar en av världens folkrikaste länder. (…)
Västmedia varnar mot 36 000 döda per dag, trots att omikronvarianterna är mildare. Airfinity, ett brittiskt hälsodataföretag som använder modellering baserad på uppgifter från kinesiska provinser före de senaste förändringarna i hur fall rapporteras, uppskattar att 100 000 kineser dog av covid i december. Dess modell förutspår att den kumulativa dödssiffran kommer att uppgå till 584 000 i slutet av januari.”

Och makthavarna globalt har inget lärt sig av pandemins erfarenheter. Faktum är att de inte kan dra de nödvändiga slutsatserna ur ett mänskligt, ekologiskt och socialt perspektiv utan att gå på tvären med kapitalismen. Den brittiska medicinska tidskriften The Lancet skriver den 14 januari:
”Trots många försök att dra lärdom av pandemin under de senaste tre åren och diskussioner om internationella avtal om beredskap för pandemier, är den globala insatsen fortfarande otillräcklig och fragmenterad. År 2023 är pandemin långt ifrån över (vilket många hoppades på och president Biden tillkännagav för USA i september förra året). Istället är vi inne i en ny, farlig fas som kräver omedelbar uppmärksamhet.”
Utöver att peka på utvecklingen i Kina lyfter de fram en ny subvariant av omikron, XBB1.5, som sprids snabbt i USA och stod för strax över 40 procent av alla fall i december 2022. Den beskrivs av Världshälsoorganisationens Maria Van Kerkhove som den ”mest smittsamma hittills”. The Lancet avslutar med att skriva att ”Pandemin är långt ifrån över”.
Att den härskande klassen varken har dragit lärdom eller kan dra lärdom av pandemins dödliga effekter visas inte minst av den materiella verkligheten, med fortsatta nedskärningar av vården och all välfärd, protektionism, vinstjakt, marknadens dödliga, osynliga hand samt hyperexploatering av miljö, människa och naturresurser.

Forskningen har sedan pandemins utbrott varit enig om att vaccinering av befolkningen är det bästa sättet att förhindra smittspridningen och mota tillbaka sjukdomen, samt skyddsmasker, jobba hemma om möjligt och andra preventiva åtgärder. Men trots tre år av pandemi där vaccin har funnits tillgängligt i över två år är den globala vaccinationsgraden låg – och framför allt extremt ojämn.
Enligt Our World in Data har endast 69,2 procent av befolkningen globalt fått minst en dos av vaccinet, där siffran störtsjunker till 25,9 procent om man endast ser till världens låginkomstländer. Den låga och ojämna vaccinationsgraden innebär att risken för nya covidvarianter, som just omikronvarianten XBB1.5 och andra framtida varianter, hela tiden är närvarande.
En huvudorsak till varför spridningen av vaccin är ojämn är läkemedelsbolagens frenetiska vinstjakt och att den härskande klassens intressen styr snarare än behoven. Den ökade protektionismen mellan stater i den nya eran av kapitalistisk oordning, kaos och samverkande kriser gjorde att en rättvis och effektiv produktion och distribution av vaccin omöjliggjordes redan på förhand, med vaccinnationalism som en naturlig följd.

Utvecklingen av vaccinen, som togs fram rekordsnabbt, visar hur fantastiskt forskning och vetenskap är och hur potentialen i samhället finns för att snabbt åtgärda problem på en global skala. Men kapitalismen skyddar vinster, inte liv. Därför har de rikare staterna kontinuerligt under åren blockerat alla förslag som har kommit från fattigare länder om att släppa de förödande vaccinpatenten fria. De läkemedelsföretag som utvecklade vaccinen fick stor uppbackning av statliga medel. 900 miljarder kronor investerades till dessa ändamål från offentliga medel, men företagen har och gör fortsatt rekordvinster på vaccinen. Våra insatser, deras vinst.
Och nu planerar såväl Pfizer som Moderna enorma prisökningar av vaccinen, från 26-30 dollar per dos till 110 till 130 dollar – en ökning på 400 procent! Moderna drog ifjol in 18,8 miljarder dollar på enbart covidvaccinen.
Redan rapporterar 38 procent av USA:s befolkning att de skjuter upp eller struntar i att skaffa nödvändig sjukvård för att det är för dyrt, efter att sjukförsäkringsbolagen höjde sina priser med 24 procent ifjol. Samtidigt gjorde de en vinst på 12 miljarder dollar under det fjärde kvartalet ifjol.
Istället för vinstmaximering och att vaccinen klassas som ”affärshemligheter” behövs det att covid-19-vaccinen – och alla vaccin samt essentiella läkemedel – delas fritt till alla läkemedelscenter så att varje land kan producera medicinerna och vaccinen.
Att de rikare länderna samtidigt köpte upp mångdubbelt fler vacciner än vad de behövde är en ingrediens i protektionismen globalt, där man vill ”skydda sig själv”. Den huggsexan kommer att komma tillbaka om nya pandemier blossar upp.

Det kapitalistiska produktionssättet innebär också en risk för att nya virus snabbt sprids. Skogsskövling, animalieproduktionen och klimatkrisen gör risken ständigt närvarande för nya, dödliga pandemier att bryta ut.
Covid-19 uppstod i så kallade ”våtmarknader” i Kina, där vilda och levande djur såldes som hållits under extremt plågsamma, osanitära och trånga förhållanden. Djurens immunförsvar blir försvagade av de stressfyllda förhållanden som de plågas under, och när såväl vilda som domesticerade arter och patogener sammanförs är sannolikheten för att muterade virus sprids från en art till en annan mycket större.
Men även den industriella produktionen av animalieprodukter, uppfödningen av boskap och att naturliga habitat skövlas för jordbruk och mark åt boskap leder till allt fler smittsamma, farliga sjukdomar. 60 procent av alla infektiösa sjukdomar hos människor är zoonotiska, alltså att de kan spridas mellan djur och människa. Några exempel är rabies, sars och just covid-19. Rapporten Meat Atlas 2021 skrev exempelvis att:
”Forskning har visat att nästan 75 procent av de olika kända zoonoserna kan spåras till djurliv – exempelvis att konsumera kött från vilda djur. Men eftersom mer och mer mark används för jordbruksproduktion och djurlivets habitat förstörs överlappar utrymmena mellan djurlivet och människa alltmer.”

Vårdkrisen fördjupades och blev helvetisk när pandemin slog till, i Sverige liksom globalt. Coronakommissionens olika delbetänkanden bekräftade det som Rättvisepartiet Socialisterna och de vårdanställda i såväl sjukvården som omsorgen sa redan från början: att det behövs skyddsutrustning, storskalig provtagning med mera – samt att bristen på beredskapslager på grund av det nyliberala just in time-systemet orsakade stora problem och dödsfall.
I sitt andra delbetänkande kritiserar de regeringens och myndigheternas agerande:
”Sveriges hantering av pandemin har präglats av senfärdighet och var undermålig. (…) Kommissionen anser att det knappast kan beskrivas som annat än ett haveri att en diskussion om ansvar och finansiering bidrog till att någon storskalig provtagning inte kom till stånd förrän den första vågen var över.”

Arbetsmiljöverkets agerande beskrevs som ett ”svek mot alla de arbetstagare som i en akut bristsituation var tvungna att utföra vård och omsorg utan adekvat skyddsutrustning och annat stöd för att skydda sig på alternativa sätt.” Äldreboendena blev till rena dödsfällor. Enligt Socialstyrelsens siffror från slutet av 2020 hade 3 002 personer som bodde på äldreboenden och 1 696 personer med hemtjänst avlidit i covid-19.
Många av dessa liv hade kunnat räddas om nödvändiga skyddsåtgärder omedelbart hade satts in. Istället var det helt tvärtom – vård- och omsorgspersonal stred i månader för att ens få tillräcklig och bra skyddsutrustning.
Och som Coronakommissionen slog fast lämnades ”de anställda i äldreomsorgen i stor utsträckning ensamma att hantera krissituationen”, det fanns ”strukturella problem redan innan pandemin” som innebar ”att landets verksamheter stod illa förberedda att hantera en pandemi”.
Regeringens och myndigheternas strategi var inte att skydda äldre. Man lade sina förhoppningar till flockimmunitet, varför masstestning och smittspårning nedprioriterades. Även användning av skyddsmasker sades göra ”liten skillnad”, för ”om du är sjuk ska du stanna hemma”.
Men samhället var heller aldrig rustat att möta krisens omfattning efter decennier av nedskärningar, marknadsstyrning, avregleringar och privatiseringar.

Samhället var aldrig rustat att möta krisens omfattning efter decennier av nedskärningar, marknadsstyrning, avregleringar och privatiseringar.

Vårdkrisen var ett faktum redan innan pandemin. I Stockholm var det stora protester anordnade av Vårdupproret i december 2019 med krav på mer resurser, ökad bemanning, etc.
Sverige har länge haft låg personaltäthet och lägst antal vårdplatser per 1 000 invånare i hela EU med dryga två vårdplatser per 1 000 invånare. Och de senaste 14 åren har över 5 000 vårdplatser försvunnit, samtidigt som befolkningen har ökat.
Vårdplats definieras av Socialstyrelsen som ”[en plats] i sluten vård med fysisk utformning, utrustning och bemanning som säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö”.
Med den extremt ökade belastningen i och med pandemin gick arbetsmiljön från svår till extrem. Vittnesmål till Offensiv 2020 och 2021 gjorde gällande att ”många av oss är utmattade både kroppsligt och psykiskt, och man börjar se att det resulterar i sjukskrivningar”.
Idag, ”efter” pandemin, är det värre än någonsin. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) bekräftar i en ny rapport den 19 januari det som vårdanställda själva har larmat om i många år: patientsäkerheten kan inte garanteras på landets sjukhus.
På alla de 27 sjukhus som IVO har granskat konstateras att det råder en allvarlig brist på personal och vårdplatser, vilket innebär att patienter skadas och dör. Samhället är långt ifrån rustat för att bemöta nya kriser likt covidpandemin – i Sverige liksom globalt.

Pandemier är globala, och precis som klimatkrisen inte kan bekämpas i ett land kan heller inte åtskilda nationella åtgärder förhindra en global smittspridning.
Det är precis som med revolutioner; de måste spridas internationellt och samordnas med arbetarklassens kamp internationellt för att bekämpa det globala kapitalistiska systemet.
Under de tre åren med covid-19 har världen dessutom genomgått en fördjupad klimatkris, det kalla kriget mellan USA och Kina med risk att bli allt hetare framöver, Ukrainakriget, levnadskostnadskrisen och global ekonomisk recession – för att bara nämna några fasor. Men vi har också sett upptrappad kamp på allt fler fronter globalt.
Allt fler får upp ögonen för hur detta system inte värnar om behoven hos vare sig människa, natur eller djur. Om inte kapitalismen avskaffas till förmån för ett globalt, socialistiskt system där vi styr ekonomin, produktion och distribution av varor och tjänster gemensamt och demokratiskt underifrån kommer fasorna bara att multipliceras och fortsätta.
Slutsatserna av pandemin och de kriser som har avlöst varandra sedan dess är att vi måste kämpa för upphävandet av de dödliga patentreglerna, att världens läkemedelsindustrier, banker och storföretag tas över i offentligt ägande och att en grön omställning av hela samhället omedelbart genomförs där vi demokratiskt planerar användandet av världens enorma resurser till förmån för en värld i samklang med människors, naturens och djurens behov. Stryp den parasitära kapitalismen – för en socialistisk värld i fred och frihet.

RS/Offensiv står för:
• Skrota patentreglerna – kasta ut vinstintresset.
• Möjliggör produktion av vaccin för alla länder under demokratisk kontroll och styre – insyn och transparens. Fördela vaccin utifrån behov, inte vinstmaximering.
• Bort med ”Just in time”-systemet. Återuppbygg beredskapslager för mediciner, skyddsutrustning med mera för att möjliggöra att dessa alltid finns tillgängliga vid krissituationer.
• Förstatliga och ställ de stora läkemedelsbolagen samt storföretag och banker under demokratisk kontroll och styre underifrån.
• Övertagande av de största jordbruken, agrokemiföretagen och livsmedelsindustrierna under demokratisk kontroll för en hållbar, ekologisk och säker matproduktion.
• Kamp för en grön omställning av all produktion och distribution av varor, energi, service och tjänster i samhället.
• För ett socialistiskt system i enlighet med människans, klimatets och djurens behov, kontra dagens kapitalistiska kaos.