Cissi Lamke 1959-2023

av Elin Gauffin

Det är med stor bestörtning som vi har mottagits av beskedet att Cecilia Lamke, som alltid kallades Cissi, har lämnat oss. Cissi fick bli 63 år gammal. 43 av dessa år var hon aktiv socialist med Offensiv. Vi hade så mycket sett fram emot att få fira 50-årsjubileet av tidningen tillsammans. Nu får vi göra det på ett annat sätt – med minnesbord, bilder och texter. Vi kommer att sjunga dina sånger.

Cissi kom upp till Offensivs redaktion på Rörstrandsgatan i Stockholm 1980 och berättade att hon var emot den socialdemokratiska ledningens hetskampanj och uteslutningar av de radikala ”Offensivarna”. På sommarlägret några månader senare blev hon själv medlem i Offensiv. Cissi utbildade sig till arbetsterpeut i Linköping och var med och byggde Offensiv i Östergötland på 1980-talet. I slutet av 80-talet flyttade hon hem till Stockholm.
Efter att jag själv anslutit mig till Offensiv 1989 blev vi partikamrater och vänner. Cissi har genom åren stått för ett ovärderligt bidrag till den socialistiska kampen. Genom sin yrkesverksamhet i äldreomsorgen har hon känt nedskärningarna av välfärden inpå skinnet och satt ord på vad som är på gång.
Cissi Lamke satt under många år i vår partistyrelse och bidrog till analyser och perspektiv som varit nödvändiga för rörelsen, inte minst att se socialdemokratins förborgerligande och att utarbeta program emot detta.
En bit in på 1990-talet började vi ledande kvinnor inom Offensiv arbeta på att utveckla partiets feminism. Vi hade en studiecirkel som hade flera av träffarna hemma hos Cissi i Blackeberg. Vi diskuterade olika aspekter av kvinnoförtrycket och skrev sedan ihop broschyren Vi slår tillbaka 1993. Fyra år senare kom en ny version ut som hette Kvinnor i kampens tid.

Under dessa år var jag och Cissi aktiva i samma lokalgrupp – Södra Järva – som tillsammans med Norra Järva bland annat drev kamper i lokala och riksfrågor och inte minst omfattande valkampanjer för våra valsedlar i Stockholms kommunval. Det krävs en speciell envishet som Cissi hade att varje vecka stå på torget med sin tidning och fortsätta hålla ut, även om man kanske inte alltid säljer något. Men vi kämpar tillsammans.
Vi var inte bara banbrytande med den socialistiska feminismen rent programmatiskt, utan omsatte det även i handling med kampanjen för ett Kvinnohus i Tensta. Genom torgmöten, öppna möten och arbetsplatsbesök gjorde vi den dolda frågan om mäns våld mot kvinnor (som vi på den tiden kallade kvinnomisshandel) till en öppen fråga och bröt tystnaden.
Det var genom partiets kamp mot rasismen och för asylrätt som Cissi träffade sin livskamrat Patric Mwangi, som kommit till Sverige 1994 från Kenya. Cissi och Patric gifte sig och höll ihop fram till Patrics tragiska bortgång för tre år sedan. Detta tog mycket hårt på Cissi som även drabbades av en rad fysiska hälsoproblem under åren som följde.
Men som den enastående kämpe hon var fortsatte hon in i det sista. I höstas hjälpte Cissi till på Offensivs redaktion, i december deltog hon på Rättvisepartiet Socialisternas kongress och i januari på den lokala partiföreningens möten.

Bland alla artiklar Cissi har haft i Offensiv fastnar jag nu för några om EU-motståndet. Redan 1988 skriver hon: ”EG är kapitalets vapen mot arbetarna och att passivt sluta upp bakom respektive lands kapitalägare är livsfarligt för arbetarrörelsen. Visst behöver vi svenskar ’europeiseras’ som det talas om i debatten, men det ska inte ske på kapitalets villkor, utan genom ett samarbete mellan arbetarorganisationerna inom och utanför Europa.”
År 1994, inför folkomröstningen, skriver Cissi i en speciell kvinnoutgåva av Offensiv apropå att en stor majoritet av kvinnorna motsatte sig EU-medlemskap: ”Antingen är vi kvinnor dumma eller så är det något lurt med EU-anhängarnas argument”.
Hon visar på hur EU:s mekanismer som Maastrichtavtalet framtvingar nedskärningar på den offentliga sektorn och hur det knappt fanns någon offentlig barnomsorg i Europa vid denna tid. Istället för EG argumenterar hon för ett demokratiskt, socialistiskt Europa.

Cissi tog ingen skit, och sa tydligt ifrån om någon inte respekterade henne. Om hon ibland kunde vara butter kunde hon också vara otroligt varm och generös, och det genom sången. Med sin gitarr och klara röst förgyllde hon oändligt många sommarläger, stormöten, fester och event. Det var mycket Vysotskij och Vreeswijk, och hon sjöng ihop oss ungdomar med den långa traditionen av arbetarsånger så att vi förstod innebörden av arbetarkampen. Den djupa innebörden som finns i känslan och sången, där talet inte räcker till.
Och hon skapade en egen tradition av egna sånger som hon diktade. ”Det finns en tidning, som heter Offensiv, det finns en tidning, som ger oss perspektiv”.
Offensiv får nu bygga vidare mot ett socialistiskt perspektiv utan vår Cissi. Vi skickar de varmaste kondoleanser till systrarna Lotta och Sanna tillsammans med stor tacksamhet för den tid som Cissi gav till kampen.