Seger: Protesterna stoppar nedskärningar på särskolan

Av Jonas Brännberg // ur veckotidningen Offensiv

Efter ett möte mellan politiker och föräldrar till barn i särskolan står det klart att kommunledningen i Luleå är i “full reträtt” vad gäller beslutet att dra in skjuts till och från fritids för barn i särskola. En ny utredning ska tillsättas, nu är bara frågan om verkställigheten kan hävas i tid så skjutsen fortsätter att fungera efter den 9 juni. 

Ett 40-tal personer deltog på mötet som FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) kallat till mellan valda politiker och föräldrar till barn i särskolan. Redan innan mötet hade S, V och Mp-ledningen i kommunen börjat vackla efter att frågan tagits upp till diskussion i kommunfullmäktige av Socialistiskt Alternativ (före detta Rättvisepartiet Socialisterna).

Många starka och välgrundade argument kom fram av föräldrar som var förtvivlade, ledsna och arga. (se fler citat längre ned)

– När mitt barn började särskola gav det ett sådant lugn att hen fick skoltaxi. Det är en säkerhetsfråga. Innan hade hen bitits, slagits, öppnat dörren i farten på väg till skolan – ofta grät jag och var helt slut efteråt. Nu är jag så stressad över tanken av att jag måste skjutsa igen. Att transporten till och från skola och fritids blir bra är jätteviktigt – annars riskerar hela dagen bli sämre.
Om hen ska åka färdtjänst är det 1800 kronor per månad, och då bor vi rätt nära Tunaskolan. Var ska jag få pengarna ifrån?
När ni pratar om “likställighetsprincip” blir jag så upprörd – våra barn är INTE som andra barn! Här har man inte tänkt på människan, barnet i centrum , barnkonventionen och alla fina ord vi får höra! sade en förälder.

– Ska det vara en klassfråga vem som har råd med fritids? Råd att betala färdtjänst eller gå ned i arbetstid? Är det så vi ska ha det? sade en annan.

– Jag har två barn med IF. Eftersom de inte kan åka tillsammans får jag dubbel kostnad för färdtjänst. En oro jag har är att om det kostar mycket pengar kanske en del inte låter sina barn gå på särfritids – vad innebär det för barnens mentala hälsa?

Emma Engelmark(S), ordförande för Barn- och utbildningsnämnden svarade att en ny utredning ska göras och att de vill och ska försöka ordna så att skjutsen fortsätter som tidigare tills dessa utredningen är klar, men sades sig inte kunna lova det.

Svaret från föräldrarna var tydligt:

– Det är jävligt bråttom. Om tre veckor kan jag inte jobba. Redan dagen efter vi fick reda på detta har vi börjat protestera. Ni måste snabba på! sade Anja Örn.

– Det har varit ett bra möte men nu är förväntningarna höga på att ni reviderar detta! avslutade en annan förälder.

Fler röster från mötet:

– Våra barn går i särskola för att de har ett behov utöver det vanliga. De BEHÖVER särbehandlas. Mitt barn kommer aldrig kunna ta bussen till fritids och aldrig klara sig själv hemma efter skolan.
Särskolan och fritids är fantastisk och har betytt mycket för vårt barn. Hen lär sig samspela, teckenspråk etc. Kommunen ska möjliggöra för barn med särskilda omständigheter.
Nu har Socialdemokraterna beslutat att centralisera särskolan och fritids, då får man ta konsekvenserna av det och erbjuda skjuts. 

– När mitt barn började särskola gav det ett sådant lugn att hen fick skoltaxi. Det är en säkerhetsfråga. Innan hade hen bitits, slagits, öppnat dörren i farten på väg till skolan – ofta grät jag och var helt slut efteråt. Nu är jag så stressad över tanken av att jag måste skjutsa igen.
Att transporten till och från skola och fritids blir bra är jätteviktigt – annars riskerar hela dagen bli sämre.
Om hen ska åka färdtjänst är det 1800 kronor per månad, och då bor vi rätt nära Tunaskolan. Var ska jag få det pengarna ifrån? Dessutom kan man inte lita på färdtjänsten – ibland dyker den helt enkelt inte upp. 
Det här drabbar föräldra och syskon också som mår sämre när det blir en sak till att tänka på. 
När ni pratar om “likställighetsprincip” blir jag så upprörd – våra barn är INTE som andra barn! Här har man inte tänkt på människan, barnet i centrum , barnkonventionen och alla fina ord vi får höra! 

– Vi kan inte välja den närmaste skolan för våra barn, utan är hänvisade till Tunaskolan eftersom kommunen beslutat att kocentrera särskolans resurser dit. Det beslutet innebär vissa skyldigheter.
Våra barn är annorlunda. De behöver skjuts till fritids tills de är 19-20 år! Det är i själva verket diskriminerande att jämföra dem med andra barn. Att prata om “likställighetprincip” mellan barn i vanlig skola och barn som till exempel aldrig kommer kunna kommunicera är så hårt. Det går cirka 125 barn på vårt särfritids, man försämrar för en svag och liten grupp.
För våra barn är dt viktigt att kunna göra resan själv utan föräldrar. Plus att den sociala biten är jätteviktig, fritids är kanske det sociala liv man har förutom hemma.

– Ska det vara en klassfråga em som har råd med fritids? Råd att betala färdtjänst eller
gå ned i arbetstid? Är det så vi ska ha det?
Många är redan mentalt förstörda, annars skulle vi vara ännu fler på det här mötet.
Och nu kommer den här smällen.

– Barn med LSS-beslut har enligt lagen rätt till ett självständigt liv och att lära sig. Att åka skoltaxi är mitt barns sätt. Hen kan inte åka buss, men det här är hens självständiga sätt att ta sig till fritids / LSS-korttids.

– Fritids är en rättighet och våra barn kan inte vara hemma själv. Jag har redan olika åtta olika myndighetskontakter att hålla reda på varje vecka, nu ska det bli ytterligare en med färdtjänsten. Färdtjänsten är dessutom inte anpasssad efter våra behov – vi måste kunna ringa direkt om barn blir avsläppt på fel ställe vilket händer ibland – de kan inte kommunicera och hittar inte. Hos färdtjänsten kan du vara i telefonkö i 20 minuter. Jag är livrädd vad som kan hända, vi behöver kunna komma i kontakt direkt om något inte blir som det är tänkt. Och alla har inte körkort och kan skjutsa sina barn heller.
Det finns INGEN barnkonsekvensanalys i det här – ingen har kollat hur barnen verkligen påverkas.

– Familjer med IF-barn (intellektuell funktionsnedsättning) är redan en utsatt grupp. Vi har ett utökat föraldraansvar. Många föräldra blir sjukskrivna eftersom samhället inte är anpassat efter vår situation. Det innebär att ni måste hjälpa oss.
Ni kan tolka lagar och måste bestämma er vad för kommun ni vill vara? Mitt barn kommer aldrig kunna tjäna massa pengar. Ska Luleå vara en kommun där man ändå kan leva rätt bra som IF-barn? 

– Mitt barn har en intellektuell funktionsnedsättning och bytte till särskola i julas. Det har varit så bara, hen har utvecklats och har till exempel stått på skridskor första gången, fått starkare benmuskler och pratar mer.
Men jag har fått slåss med hälsocentralen och väntar fortfarande på habilitering vid sunderby sjukhus. När vi fick skolskjuts var det så skönt. Vi kan jobba heltid.
Mina andra barn kan cyklar till och från fritids, det kostar noll kronor.
Många ställer sig frågor som: Kommer jag ha råd? Måste jag gå ned i arbetstid? Eller flytta närmare Tunaskolan? Det är en extrem stress.
Nu ska vi börja betala för taxi som vi har rätt till – det känns skitjobbigt.

– Jag har två barn med IF. Eftersom de inte kan åka tillsammans får jag dubbel kostnad för färdtjänst. En oro jag har är att om det kostar mycket pengar kanske en del inte låter sina barn gå på särfritids – vad innebär det för barnens mentala hälsa?

– Mitt barn går gymnasiesär och går på fritids. Så det här gäller även äldre. “Normalstörda” går INTE på fritids när det är 17-18 år. Så det är en lång period det handlar som dessa barn behöver skjuts. Och för dem ÄR fritids deras sociala nätverk. 

– Andra kommuner erbjuder gratis skjuts till och från fritids, och har dessutom ett maxtak på färdtjänstkostnaden som motsvarar vad ett månadskort på kollektivtrafiken kostar.