Försämrad läsförmåga för de resurssvaga

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Fjärdeklassares läsförståelse sjunker. Svenska elever tappar stort i läsförmågan. Svenska tioåringar tappar stort i läsförmågan. De svarta rubrikerna har avlöst varandra sedan en ny internationell studie om fjärdeklassares läsförmåga (Pirls, Progress in International Reading Literacy Study) publicerades den 16 maj.

Det där är en sanning med modifikation. Sant är att svenska fjärdeklassares läsförmåga har sjunkit sedan den senaste studien för fem år sedan. Läsförmågan har dock inte sjunkit för alla. I studien syns hur läsförmågan har sjunkit för de resurssvaga eleverna, men inte för de resursstarka. Skillnaden mellan olika elever har ökat. Det är det verkligt oroande med rapporten.
Nu kommer olika ”experter” och beslutsfattare med en massa teorier om varför det har blivit så efter att rapporten publicerades den 16 maj. Skolminister Lotta Edholm säger att lärarutbildningen har fokuserat för litet på läsa, skriva och räkna. Svenska lärare är för dåligt utbildade.
Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson vill förklara resultatet med att antalet elever som inte talar svenska hemma har ökat. Pandemin sägs också ha påverkat resultatet, speciellt för elever som behöver extra stöd. Pandemin, lärarna, hemmen, alla får de på något sätt skulden för de försämrade resultaten.

Peter Fredriksson säger också att elevers socioekonomiska bakgrund och vilken skola eleven går i har stor betydelse för läsförståelsen. Med andra ord handlar det om boendesegregation och det fria skolvalet, det som gör att elever kan välja bort skolor i problemområden, även om de ligger nära hemmet.
Digitaliseringen har också pekats ut som syndabock. När skolor uppmanas köpa in datorer och upptäcker att pengarna inte räcker till böcker blir det inga böcker. Läraren Sara Persson i Gunnebo säger att i familjer där föräldrarna är lågutbildade, inte pratar svenska eller har svåra arbetstider finns det kanske inte möjligheter att läsa med barnen. Alla skolor har inte skolbibliotek med utbildade bibliotekarier.

Problemet med fjärdeklassares bristande läsförmåga handlar alltså om segregation.

Det finns ingen ”quick fix” på problemet med barns läsande. Många påpekar att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Om man har ett kompensatoriskt uppdrag, hur kan det komma sig att skillnaderna mellan olika kategorier elever ökar? Exemplet där skolor inte har råd att köpa in böcker för att man ska köpa datorer visar att resurserna inte räcker till.
Peter Fredriksson säger att huvudmannen har ett ansvar enligt skollagen att fördela resurser utifrån skolornas olika förutsättningar och behov. Det krockar med friskolornas finansiering. När man i Stockholm, efter lärarnas protester, skjuter till ytterligare 102 miljoner kronor till skolan går 25 av dessa till friskolor.

Problemet med fjärdeklassares bristande läsförmåga handlar alltså om segregation, mellan bostadsområden och mellan skolor med olika huvudmän. Nu kommer våra skolpolitiker att komma upp med den ena geniala lösningen efter den andra.
Vem kommer att föreslå mindre klasser så att lärare hinner med sina elever, fler speciallärare samt skolbibliotek med utbildade bibliotekarier? Vem vågar föreslå att något görs åt friskoleeländet?
Vem vågar på allvar att driva förstatligandet av skolan som ett sätt att försäkra att alla elever, från Karesuando till Trelleborg, från glesbygdsskolor till förortsskolor, får något så när likartade förutsättningar?