USA mot statsbankrutt?

av Stephen Thompson, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

I början av juni är det tomt i USA:s statskassa, och eftersom skuldtaket är nått kan Bidenadministrationen inte ta nya lån. Om inte skuldtaket höjs kommer den amerikanska staten inte att ha pengar till att betala ut löner och pensioner i juni. Dessutom finns det inga pengar till att betala av den jättelika statsskulden, och USA kan därmed tvingas att ställa in betalningarna, vilket skulle kunna få den globala ekonomin på fall.

Skuldtaket är mer än hundra år gammalt och har vid en rad tillfällen höjts för att staten ska kunna ta nya lån samt förhindra att skuldkrisen utvecklas till ”ett finansiellt Armageddon” (Financial Times).
Under Ronald Reagans tid som president (1980-talet) höjdes skuldtaket vid flera tillfällen, och de senaste gångerna det höjdes var 2019 och 2021 utan att det gav några större rubriker.
Men i år har republikaner i kongressen (senaten och representanthuset) hotat med att blockera ytterligare höjningar av skuldtaket, något som de också gjorde 2011 när Barack Obama var president.
Enligt USA:s finansminister Janet Yellen hotar ekonomiskt kaos om inte skuldtaket snabbt höjs. Vilka är krisens orsaker och går USA snabbt mot statsbankrutt?

Dagens kris är en följd av den amerikanska kapitalismens långa stagnation. Sedan 1970-talet har produktiviteten, som mäter ekonomins styrka och framgång, ökat i en betydligt svagare takt än årtiondena innan. För att förhindra att stagnationen också följs av minskade vinster har staten och regeringarna bedrivit en politik som hållit nere löner, samtidigt som beskattningen av bolag och rika har minskat.
Det har inte spelat någon roll om det har varit Demokraterna eller Republikanerna som har styrt; politiken har varit densamma. Eller som Paul Volcker, som var chef för Federal Reserve (USA:s centralbank) när Demokraternas Jimmy Carter var president, sa: ”Levnadsstandarden för den genomsnittlige amerikanen måste sjunka”.
Som ett resultat av denna politik ökade inkomsterna för den rikaste 0,01 procenten av USA:s befolkning med 423 procent mellan år 1980 och 2014. Under samma period ökade realinkomsterna för den fattigaste hälften av den vuxna befolkningen inte alls.
När den ekonomiska tillväxten inte har ökat i samma takt som tidigare har den härskande klassen fortsatt blivit rikare och rikare genom att omfördela inkomsterna uppåt, samtidigt som vanliga människor har påtvingats åtstramningar och fått en allt mindre del av kakan.

Strategin att sänka bolagsskatten, flytta produktion utomlands och ställa arbetare mot varandra har fått bolagens vinster att återhämta sig, men har också skapat en rad nya problem för kapitalismen.
Ett är att minskade skatteinkomster från bolag och rika har tvingat den federala regeringen att låna allt mer för att finansiera sin verksamhet. Lägg därtill att militärutgifterna under samma tid har ökat och resultaten har blivit ökad skuldbörda.
Pandemikrisen innebar att de federala utgifterna ökade mycket snabbt, samtidigt som Bidenadministrationen aldrig genomförde sina löften om att låta storbolag och rika betala. Däremot har Biden genomfört en kraftig ökning av militärutgifterna (de amerikanska militärutgifterna uppgick till 877 miljarder dollar under 2022, vilket var 39 procent av världens totala militärutgifter).

Inkomsterna för den rikaste 0,01 procenten i USA ökade med 423 procent mellan år 1980 och 2014. För den fattigaste hälften av den vuxna befolkningen: inte alls.

Som en konsekvens av detta räcker skatteinkomsterna bara till att finansiera cirka 80 procent av de federala utgifterna – resten måste lånefinansieras. Därför slog USA i skuldtaket – drygt 31 000 miljarder dollar – redan i början av januari. Republikanernas svar blev att de inte skulle gå med på att höja skuldtaket om inte Bidenadministrationen genomför nedskärningar i de olika sociala stöd som finns.
Sedan januari, efter att skuldtaket hade nåtts, har finansdepartementet använt sig av olika så kallade extraordinära åtgärder för att sköta betalningarna och vinna tid.
Men snart, kanske redan i början av juni, kommer detta inte längre att vara möjligt. Om skuldtaket inte höjs kommer det helt enkelt inte att finnas några pengar och en betalningsinställning hotar.
Om USA, världens största ekonomi, ställer in betalningarna skulle de globala effekterna kunna bli katastrofala. Historiskt sett har USA:s statsskuld – köp av amerikanska statsobligationer – betraktats som en ”säker investering” som ger garanterade inkomster.
Men om USA ställer in betalningarna uteblir inkomsterna för alla som äger de amerikanska statsobligationerna – de blir utan pengar och det globala finanssystemet skulle skakas i sina grundvalar.

Det finns naturligtvis ett enkelt sätt att undvika allt detta: att göra sig av med skuldtaket. Så varför har det inte skett? Anledningen är att skuldtaket, åtminstone för vissa delar av den härskande klassen, tjänar ett viktigt syfte.
Även om en fullskalig skuldkris i USA inte ligger i den härskande klassens intresse kan hotet om en sådan kris och att USA tvingas ställa in betalningarna bli ett medel för att genomföra nya attacker mot arbetarna och skära i de sociala utgifterna.
Det var precis det som hände 2011 då skuldtaket nåddes och Obama tog tillfället i akt för att genomföra nedskärningar i socialförsäkringarna, nedskärningar som normalt sett skulle ha varit otänkbara. Det är skälet till varför Republikanerna och några av deras superrika vänner vill använda den nuvarande krisen för att sätta regeringen på plats och tvinga igenom nya nedskärningar.
Andra inom den härskande klassen har uttryckt motstånd mot denna taktik, samtidigt som de också vill att de sociala utgifterna bantas. Till exempel har den amerikanska handelskammaren uppmanat Republikanerna i representanthuset att inte äventyra tilltron till USA:s betalningsförmåga, samtidigt som man efterlyser åtgärder för att minska statsskulden och vill att de sociala programmen ”ses över”.
På samma sätt har Joe Biden krävt att Republikanerna ska höja skuldtaket, men har länge förespråkat nedskärningar i socialförsäkringen. Striden om skuldtaket återspeglar alltså i stor utsträckning taktiska meningsskiljaktigheter inom den härskande klassen om hur man ska genomföra ett gemensamt mål: att få vanliga människor att leva med mindre, medan de rika fortsätter att bli rikare.

Kapitalismen är ett dysfunktionellt system på allvarlig nedgång. För att hålla det vid liv måste den härskande klassen böja resten av samhället till sin förvridna logik. I grunden återspeglar deras politiska mål detta gemensamma mål, även om de är oense med varandra om taktiken.
Men för resten av oss – den överväldigande majoriteten – finns det ingen anledning att fortsätta stödja ett misslyckat system. Istället behöver vi en socialistisk ekonomi som bygger på offentligt ägande och demokratisk planering och som drivs för allas bästa, inte för att berika ett fåtal.
Så länge kapitalismen existerar kommer den härskande klassen att försöka låta resten av oss betala för de problem som de skapar. Det är därför som Bidenadministrationen, för att spara pengar och undvika en statlig betalningsinställning, redan har börjat minska statens investeringar i de federala anställdas pensioner.
När dramatiken kring skuldtaket drar ut på tiden kan vi förvänta oss fler sådana manövrer. Vi måste organisera oss och slå tillbaka, och vara beredda på att försvara socialförsäkringen med massaktioner på arbetsplatserna och på gatorna om det behövs.