Nej till att regeringen öppnar för att det ska bli möjligt att starta urangruvor i Sverige. Den berggrund där det går att hitta uran i Sverige gör att riskerna skulle vara extremt stora.
OFFENSIV
–Jag tycker att vi behöver urangruvor i Sverige, sa miljöminister Romina Pourmokhtari (L) till Sveriges Television. Riskerna är små enligt ministern, eftersom Sverige är ”bäst i världen” när det gäller säkerhet och miljöhänsyn i gruvnäringen.
Det ministern måste känna till är att en statlig utredning för bara något år sedan visade på de stora miljöriskerna med att starta gruvor i den berggrund där uranet i Sverige finns (”Utvinning ur alunskiffer – Kunskapssammanställning om miljörisker och förslag till skärpning av regelverket, SOU 2020:71). Det handlar om så kallade alunskiffrar. De finns bland annat i Skåne, Västra Götaland och längs stora delar av fjällkedjan.
I skiffrarna finns det ofta låga halter av en lång rad metaller. Det innebär att även om en eller flera metaller utvinns i en gruva kommer det att finnas en mängd miljöskadliga ämnen kvar i avfallet. Den forskning som har gjorts på platser där det funnits gruvor i alunskiffrar visar att läckaget av metaller kan bli mycket stort.
De speciella riskerna med gruvverksamhet i alunskiffrar gjorde att utredningen föreslog särskilda regler med högre krav för sådana gruvor. Naturskyddsföreningen och andra miljöorganisationer krävde ett totalt förbud för gruvor i alunskiffrar på grund av de stora riskerna.
Det gruvprojekt som har kommit längst finns i Oviken, söder om Storsjön, i Jämtland. Det drivs av det australiska bolaget Aura Energy. Från början tänkte företaget starta en urangruva, men när ett förbud mot uranbrytning infördes för några år sedan ändrade bolaget kurs. Just nu är det i första hand vanadin och nickel bolaget riktar in sig på. Men efter valet har man skickat ut förhoppningsfulla pressmeddelanden om att man hoppas att det åter ska bli tillåtet att bryta uran.
Det är omkring en procent av malmen som utgörs av de ämnen man vill utvinna. Resten är ett högriskavfall som måste deponeras säkert. I ett första skede siktar företaget på att 330 miljoner ton ska brytas, vilket är en ganska stor gruvverksamhet. Men på hemsidan skriver man att det totalt kan finnas bortemot 15 miljarder ton malm. Det innebär att en gruva av det här slaget skulle innebära stora ingrepp i naturen och en stor avfallsdeponi i Storsjöns omedelbara närhet.
Ett tecken på hur stora problemen är med att hantera avfallet från gruvor i alunskiffer är Ranstad, Sveriges enda urangruva. På 1960-talet bröts 1,5 miljoner ton i gruvan, d v s väldigt lite jämfört med den planerade gruvan i Jämtland. Kostnaden för att städa upp efter detta gruvprojekt landade på 580 miljoner kronor.
Så var det då ministerns påstående om att Sverige är ”bäst i världen” när det gäller säkerhet och miljöhänsyn vid gruvverksamhet. Exemplen som pekar i en annan riktning är många. Efter bolaget Scanminings konkurs upptäcktes det stora metallutsläpp från gruvorna i Blaiken och Svärtträsk. Vid järnmalmsgruvan i Kaunisvaara var avfallsdammarna felbyggda och grundvattensänkningen mycket större än vad som angavs i tillståndsansökan. Regelbrotten i samband med undersökningsarbeten är många. Flera fall av grov ekonomisk brottslighet har avslöjats i några av de nya bolagen i branschen. Om detta är ”bäst i världen” finns det anledning till stor oro.
Miljöriskerna i gruvbranschen är alltid stora, men att tillåta uranbrytning i Sverige öppnar för stora och extremt riskfyllda projekt. Särskilt när de drivs av privata företag som snabbt vill uppfylla ägarnas krav på höga vinster. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.