Början till slutet för putin?

Den gångna helgens dramatiska händelser utgör troligast början till slutet för den krisande Putinregimen.
Wagnergruppens styrkor var bara 200 kilometer från Moskva när man avbröt sin så kallade ”marsch för rättvisa” för att avsätta den ryska militärledningen.
Det yttersta skälet till midsommarhelgens kusliga dramatik i Ryssland är att Ukrainakriget har blivit till ett bakslag för den ryska imperialismen och ett utdraget krig som har försvagat och splittrat de militära styrkorna och landets maktelit. Ett uttryck för detta är de allt hårdare motsättningarna mellan de styrande i Kreml, statens reguljära styrkor och Wagnergruppens trupper under ledning av Jevgenij Prigozjin, en av Putins trognaste allierade.
Wagnergruppen kan beskrivas som en statligt sponsrad privatarmé som har tjänat den ryska imperialismen och stått i Putinregimens tjänst sedan bildandet 2014, då dess trupper sattes in för att säkra det ryska övertagandet av områden i östra Ukraina.

Därefter har Wagnergruppen agerat som den ryska imperialismens legoknektar i Syrien och inte minst i Afrika, dit Wagnergruppens styrkor har skickats för att stötta en rad diktaturer och lägga under sig naturtillgångar.
Men från första stund fanns en konflikt inbyggd mellan statens officiella styrkor och Wagnergruppen om kontrakt, pengar, prestige och makt.
Den konflikten fick ett väpnat inslag i Ukraina i år, som under den gångna helgen spreds till Ryssland när Wagnergruppens styrkor gick över gränsen och tog över tre ryska städer utan att möta något större motstånd, för att sedan marschera mot Moskva. ”Efter månader av uppslitande strider kokade konflikten mellan Prigozjins paramilitärer och det ryska försvarsministeriet över till det första kuppförsöket i Ryssland på tre decennier. När Wagner fick en allt mer framträdande roll vid frontlinjerna (särskilt i slaget om Bachmut, Offensivs anmärkning) och dess fejd med armén fördjupades, blev Wagner ett slags Frankensteins monster som till slut vände sig mot sin skapare”, skrev Financial Times i måndags.
Prigozjin överskattade sannolikt sin styrka och det stöd han skulle få från de innersta kretsarna i Kreml. Därför ansåg han sig tvungen att avbryta marschen samma dag som den började (den 24 juni) och skriva under en överenskommelse som sägs ge honom och de som deltog i marschen straffrihet. Men Prigozjins dagar är nog räknade, samtidigt som den kris som har uppenbarats ger den Västunderstödda ukrainska regeringen och dess militär förnyat hopp om att den pågående offensiven blir en framgång.
Hittills har den ukrainska offensiven inte blivit en avgörande vändning i krigsutvecklingen. De ryska styrkorna är dock försvagade, vilket ökar sannolikheten för att att den ukrainska offensiv vinner mark, samtidigt som risken ökar för att det fasansfulla händer; en allt mer försvagad och desperat Putinregim tar till kärnvapen och Ukrainakriget blir till ett krig mellan världens alla stormakter.
Krisen på hemmaplan gör det även svårare för Putinregimen att såväl införliva Wagnergruppens soldater i den reguljära armén som att ”flytta” dem till Belarus.
Innan marschen inleddes riktade Prigozjin hård kritik mot den maktelit han själv tillhör samt kriget. Det var ett försök att vinna stöd och skriva om historien. För bara en månad sedan krävde han drastiska åtgärder samt ”totalt krig” från Rysslands sida för att erövra Ukraina och i likhet med Putin varnade han för en revolution som 1917 om kriget inte vinns (intervju i Washington Post den 24 maj).

Prigozjin är en krigshök och folkmördare som delar Putins uppfattning om att Ryssland måste styras med en järnhand, men som Kreml höll på att förlora kontrollen över.
Västmakterna vill gärna att Putinregimen faller, men på ett ordnat sätt och inte ner i ett våldsamt kaos och sönderfall. Därför var Västs kommentarer till helgens dramatik avvaktande, medan den kinesiska regimen gav Putin sitt stöd och därmed befäste alliansen med Putins Ryssland.
På sikt kan regimens fördjupade kris och splittring ge massorna i Ryssland nytt självförtroende och bidra till att en verklig arbetaropposition formas mot maktelitens alla flyglar och den ruttna kapitalism de representerar och för ett demokratiskt och socialistiskt Ryssland. ■