Att sommaren 2023 är torr och varm har de flesta i Sverige hunnit märka. Förtvivlade jordbrukare har förklarat att vattenbristen betyder missväxt, konkurser och/eller kraftigt ökade matpriser. Runt om i världen är många områden – som västra Medelhavet, Afrikas horn, Brasilien och delar av USA – just nu hårt drabbade av torka och vattenbrist, pådrivna av klimatförändringarna. Samtidigt råder den värsta marina värmeböljan någonsin i Nordatlanten, och jordens själva axel har flyttats på grund av de senaste årtiondenas massiva utvinning av grundvatten, främst för industriellt jordbruk. I sydöstra Sverige, som står för den stora majoriteten av Sveriges försörjning av odlade grödor, betyder den torra och varma våren och sommaren ett hot mot skördarna, men även i övriga landet oroas jordbrukare av risken för brist på vatten, brist på foder, skogsbränder med flera följder av de torra förhållandena. På andra håll är läget ännu allvarligare.
I västra Medelhavsområdet – alltså Spanien, Portugal, Frankrikes södra kust, och nordvästra Afrika, som tillsammans förser Europa med majoriteten av den frukt och grönsaker som konsumeras – råder just nu allvarlig torka och vattenbrist. Sommaren 2022 var torkan i området ”allvarlig till extrem”, och årets vår och sommar har börjat värre, visar en rapport från EU:s Copernicusinstitut. Nästa sommar kan vattenbristen i området nå ”kritiska nivåer” varnar rapporten.
Redan idag tvingas två miljarder människor försöka överleva utan tillgång till säkert dricksvatten. Utsattheten handlar om global utsugning, men också om klass. En fallstudie av Kapstaden i Sydafrika har visat att stadens 14 procent rikaste använder 51 procent av dess vatten, medan de 62 procent fattigaste får klara sig på 27 procent. Kapstaden är en av 80 storstäder som de senaste 20 åren har drabbats av svår torka och vattenbrist, något som studien från bland annat Uppsala universitet spår kommer att bli allt vanligare. Nyliberal avreglering, kronisk underfinansiering har betytt bristande underhåll av vatten- och avloppsinfrastruktur, något som i exemplet Sydafrika har bidragit till att omkring 37 procent av dricksvattnet går förlorat via läckor.
I mars höll FN en internationell vattenkonferens i Nederländerna och Tadzjikistan. Medan forskare varnade för att färskvatten ”kan ta slut” upprepade politikerna fraser om de globala utvecklingsmålen, och la fram nya löften, där USA:s låg högst med en utlovad satsning på upp till 49 miljarder dollar på klimattålig vatten- och avloppsinfrastruktur.
Vattenkrisen, liksom klimatkrisen den är sammanvuxen med, behöver inte löften från de som har fört oss hit utan en brytning med kapitalismen som system – för en akut plan för stoppade klimatutsläpp, mat och vatten till alla, ett hållbart bruk av jordar och vatten, demokratiskt framtagen och kontrollerad av alla arbetare och fattiga.■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.