Pride: Intervjuer med internationella hbtq+-aktivister

av Boris Brännberg & Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Offensiv har intervjuat fem aktivister från Socialistiskt Alternativs systerpartier i ISA (International Socialist Alternative) om hbtq+-kampen där de befinner sig.

Hazel Grinberg från Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer i USA).

Vad kan du berätta om situationen för hbtq+-personer i USA? 

De senaste månaderna har vi sett över 500 anti-translagförslag läggas fram i 49 av 50 delstater. Det finns ingen samordnad rörelse mot detta men många ungdomar, särskilt high school-elever, har skolstrejkat. Lagförslagen riktar sig ofta mot ungas rätt till vård eller tvingar skolsystemet att diskriminera mot elever som är trans genom att exempelvis outa dem för sina föräldrar. 

Vad har du och din sektion gjort kring Pride-månaden som precis tog slut i USA?

I år ingrep Socialist Alternative i över 40 Pride-evenemang över hela landet. Det är den bästa tiden på året, och efter nedgången i och med förra årets attacker på aborträtten var det ett uppsving i år igen. Särskilt intressant var att vi fick en väldigt bra respons på vår politik för kamp mot högern och sålde rekordmånga tidningar på mindre orter, inte bara i storstäderna. Jag har personligen deltagit i nätverket Trans Rights Coalition som har kämpat i ett år mot ett lagförslag i Alabama som förbjuder all könsbekräftande vård för minderåriga. 

Jonathan Ben-Jacob från Socialist Struggle (ISA i Israel/Palestina)

Vad har du och din sektion gjort kring Pride?

Just nu ligger allt fokus på proteströrelsen mot den nya juridiska reformen som även är en rörelse för hbtq+-rättigheter eftersom reformen öppnar upp för möjligheten att inskränka ännu mer i grundläggande mänskliga rättigheter. 

Vi har ingripit i protesterna och driver linjen att kampen måste föras mot hela systemet, regeringens nyliberala agenda och mot eskaleringen av Israels ockupation. Pride för oss handlar om att ta kampen för hbtq+-rättigheter och koppla samman dem med den bredare kampen för vård och bostäder samt för ett stopp på attackerna på palestinier. Vi har också kampanjat mot Abigail Shriers transfobiska bok ”Irreversibel Skada” som nyligen utkommit på hebreiska.

Celeste Quintana från ISA i Colombia.

Vad kan du berätta om situationen för hbtq+-personer i Colombia?

Colombia är världens mest våldsamma land för queera personer att befinna sig i. Det är mycket konservativt och katolskt. Många, särskilt transpersoner, ser nödvändigheten i att försvara sig, men de drar inte alltid socialistiska slutsatser. Det pågår en kamp mellan generationerna där ungdomar är mer öppna och ofta identifierar sig som hbtq+ jämfört med äldre generationer så det finns definitivt potential, särskilt i städerna. I Colombia är Pride jättestort, vilket såklart är ett framsteg, men det är väldigt kommersialiserat. Företag sponsrar till och med vip-zoner som kostar pengar att besöka. 

Vad har du gjort kring Pride?

Av säkerhetsskäl ingrep jag inte personligen i Pride där jag bor, men jag har stora förhoppningar att kunna ingripa i framtiden. Med inspiration från ISA och ROSA ska vi börja kampanja på universiteten. Jag tar med mig alla erfarenheter, kunskap och tryckt material från ISA-skolan och ser fram emot att diskutera med folk på gatan!

Nicky Theunis från LSP/PSL (ISA i Belgien)

Vad kan du berätta om situationen för hbtq+-personer i Belgien?

Ett stort problem är de långa väntetiderna för transpersoner att få tillgång till sjukvård. Även om det inte är lika extremt som i exempelvis Irland där väntetiden kan vara upp till 10 år så är läget allvarligt ändå. 

Vad har du och din sektion  gjort kring Pride?

Sedan 2021 har vi organiserat Pride is a Protest (”Pride är en protest”) som ett svar på den officiella Pridefestivalens kommersialisering. Samtidigt som Ungern och Polen införde nya lagar som attackerade hbtq+-personer hade Pride förvandlats till turistattraktioner i länder som Belgien. Högerextrema partier började öka i popularitet, och många kände sig rädda och frustrerade. Så Pride is a Protest handlar om att gå tillbaka till rötterna, och påminna om att Pride började som en protest. Jag blev själv aktiv efter att ha deltagit på en av demonstrationerna. I Ghent fanns det ingen lokal Pridefestival innan oss så vi passade på att fylla det vakuumet. Såklart ingriper vi också i de officiella paraderna där de finns, men då med vårt eget socialistiska block i demonstrationståget. 

Shane från Socialist Party (ISA i Irland)

Vad kan du berätta om situationen för hbtq+-personer i Irland?

Som organisatör för Trans and Intersex Pride Dublin kan jag säga att det som transgemenskapen diskuterar är helt olika frågor jämfört med resten av befolkningen. Vi transpersoner pratar om hur kötiden för könsbekräftande vård är upp till 10 år, att personalen ställer invasiva frågor om exempelvis onani eller ens föräldrars skilsmässa och hur de behandlar en som om man har en specifik fetisch. Samtidigt hetsar det politiska medieetablissemanget och ställer ciskvinnor mot transkvinnor genom att diskutera hur kvinnors gemensamma utrymmen såsom fängelser eller offentliga toaletter är hotade av transpersoner. 

Vad har du och din sektion gjort kring Pride?

Vi är på många sätt den socialistiska rösten för transrörelsen på Irland. Över 6 000 personer deltog i årets Trans and Intersex Pride Dublin, vilket är rekordhögt. Det var en av de största queera gräsrotsprotesterna i irländsk historia vilket är helt otroligt, och det hade inte kunnat vara vid en mer angelägen tidpunkt för transpersoner än såhär. Vi ställde flera krav inklusive rätten till kroppslig autonomi, allmänläkarledd sjukvård, informerat samtycke, förbud mot könsstympning av intersexpersoner, avkriminalisering av sexarbete (för att många transpersoner är sexarbetare och är ekonomiskt tvingade in i det på grund av bostadsbristen och levnadskostnadskrisen), behovet av en rörelse mot extremhögerns attacker samt bostad åt alla.