Möjlig formel till fred i Ukraina?

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter 18 månader av krig och inför scenariot av att de fortsatta striderna i Ukraina blir till en repris av första världskrigets skyttegravskrig, med oerhörda offer utan genombrott vid någon av fronterna, läggs flera förslag på hur en möjlig fredsprocess kan se ut. Men även efter det internationella toppmötet i Saudiarabien där en möjlig fredsformel diskuterades och där också Kina deltog, kan ingen väg ens till en vapenvila skönjas.

Om och när förhandlingar kan starta bestäms i första hand av krigsutvecklingen och dess effekter på hemmaplan, och inte minst geopolitiska maktintressen.
Krig är en fortsättning på politiken fast med andra våldsammare medel. Det är först när de stridsförande regimerna och dess allierade anser att krigets politiska mål inte kan uppnås på slagfältet som man är beredd att vända sig till förhandlingsbordet för att om möjligt nå en uppgörelse som åtminstone tillfälligt pausar kriget.
Men det kommer med nödvändighet att bli en uppgörelse utifrån läget i kriget, vilket på inget sätt utgår de förtryckta folkens önskan om fred, demokrati och rätt till nationellt självbestämmande.
Den ukrainska offensiven som inleddes i juni har ännu inte brutit det dödläge som råder vid de flesta frontavsnitt, och det tycks osannolikt att offensiven når de mål som den ukrainska regeringen och Västimperialismen har satt upp; att återta de territorier som den ryska imperialismens styrkor lagt under sig. (Omkring 15 procent av Ukraina).

”Snarare kan de månader som följer på motoffensiven mycket väl likna de som föregick den. Det innebär en dödlig, utdragen, destruktiv och i stort sett improduktiv strid längs alla fronter, där kontrollen över mindre områden skiftar och ingen av parterna uppnår den militära dominans som krävs för att nå taktiska eller strategiska fördelar. Under tiden kommer båda sidor att bygga upp styrkor tills den ena eller den andra är redo att genomföra nästa stora kampanj”, skriver International Crisis Group i en analys den 7 juli som varnar för att Ukrainakriget kan bli långvarigt.
Hur kriget utvecklas de kommande månaderna kan inte förutses. Vad som ytterligare komplicerar varje bedömning av den fortsatta utvecklingen är de stormaktsintressen som är involverade. På Ukrainas mark utkämpas även det nya kalla kriget mellan Västimperialismen, ledd av USA som backar upp den ukrainska regeringen, och den kinesiska imperialismen, som har lierat sig med Kreml.

Oavsett utgång är det inte långt till nya kriser och krigshot.

I fruktan av att bli allt mer indraget i ett krig i Ukraina som blir långvarigt och som riskerar att göra världsläget än mer skarpladdat och farligt har både Beijing och Washington gjort utspel om fredsplaner och fredsprocesser.
Med ett fortsatt utdraget krig skulle dessa utspel kunna följas av toppmöten och uppgörelser som bestämmer Ukrainas öde helt ovanför huvudet på massorna och som även innebär att delar av landet förblir i Putinregimens händer – alltså rakt motsatt vad Västimperialismen har gjort gällande sedan den ryska invasionen inleddes i februari 2022.
Eller som Göteborgs-Posten skrev i en ledare den 13 augusti: ”Även om det förstås vore önskvärt att den ryska ockupationen avslutades och all ukrainsk mark som ockuperats sedan 2014 återlämnades, måste det vägas mot kostnaden som ett fortsatt krig innebär, i liv och resurser”.

Även om kriget flyttas från slagfältet till förhandlingsbordet kommer det inte att vara långt till nya kriser och krigshot. Bara arbetarklassen och de fattigas självständiga organisering i Ryssland, Ukraina och globalt kan öppna en väg till en varaktig fred.
Det är genom bygget av revolutionära socialistiska organisationer, aktivt stöd och deltagande i varje kamp­rörelse mot militarism och krigshets som en ny, socialistisk värld i fred och frihet formas.