av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv
Socialdemokraterna är större än M och SD tillsammans i vissa opinionsmätningar. Betyder det att hotet från höger har minskat? Och att politiken kommer att läggas om ifall S vinner nästa val? Det korta svaret på båda frågorna är nej.
Det är så klart bra att den blåbruna regeringen tappar stöd, att dess svek mot vallöften om lägre priser och ökad trygghet punkterats. Att den i praktiken SD-styrda regeringen misslyckas är S trumfkort.
Ett annat är att Vänsterpartiet inte profilerar sig mot S i viktiga frågor som Nato och den militära upprustningen, samtidigt som V styr tillsammans med S i flera kommuner som nu genomför nedskärningar, särskilt inom skolan.
För en verklig kursändring behövs ett verkligt vänster- och arbetarparti som tar aktiv kamp mot högerpolitiken. Här är fem punkter om S-ledningens fortsatta högerkurs.
1. Socialdemokraternas politik 2014-22 bäddade för högern
Hur kunde de blåbruna vinna valet för ett år sedan? Aftonbladets Peter Kadhammar sammanfattade Magdalena Anderssons valkampanj: ”Hennes tyngsta replik i debatterna var: jag håller med Kristersson”. Efter Rysslands militära anfallskrig mot Ukraina stod S och M enade om Nato, vapen till Ukraina och kraftig militär upprustning.
Det fanns redan ett stort missnöje med ökade orättvisor. I boken Girig-Sverige visade Andreas Cervenka hur antalet miljardärer har ökat från 206 till 542 från 2019 till 2021.
De blåbruna kunde exploatera ilska över prisökningarna, nedskärningar i välfärden och allmän osäkerhet runt ökat våld under S-regeringarna. De blåbruna har så klart inga verkliga lösningar, men de fick assistans genom att både Stefan Löfven och Magdalena Andersson har rört sig i samma riktning som högern: ännu omänskligare flyktingpolitik, mer poliser, fritt fram för stora privata vinster i välfärden.
2. S är överens med regeringen i de blåbrunas viktigaste frågor
Regeringens politik styrs av Tidöavtalet, som i praktiken är SD:s politik. I en intervju i Expressen uttalade sig Socialdemokraternas partiledare:
”Magdalena Andersson tar inte avstånd från den nya strama migrationspolitik som SD har förhandlat fram och som nu ska drivas igenom.
– Att vi ska ha en stram migrationslagstiftning råder det ingen tveksamhet om, säger hon och tonar ned dramatiken i de förändringar som föreslås.
– Paradigmskiftet ägde rum 2015 och det genomförde vi.
Inte heller den skärpta rättspolitiken eller förslag om tiggeriförbud möts av kritik från oppositionsledaren.”
S-ledningen har också bytt linje om kärnkraften. Utanför Tidöavtalet är Socialdemokraterna överens med Kristerssons blåbruna regering om Nato och militären.
3. S styr tillsammans med M i flera kommuner och regioner
Socialdemokraterna är med i styret av landets sju största kommuner. I Stockholm, Göteborg och Uppsala tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i Malmö med MP och Liberalerna. I alla dessa fyra största kommuner har lärare demonstrerat mot stora nedskärningar på skolan. De kommunala bostadsbolagen fortsätter hyreshöjningarna.
Socialdemokraterna har nära samarbete med olika regeringspartier. I Örebro styr S med Moderaterna och Centern, i Västerås med C och KD. Linköping, landets femte största kommun, styrs av S och M tillsammans. Så även i till exempel Eskilstuna, Falun, Borlänge och i Region Gotland. S och M agerar då gemensamt som arbetsgivare mot kommunernas och regionernas anställda.
4. Varken S eller V organiserar kamp mot regeringen, rasismen och de ökade klyftorna
För att stoppa trenden av försämringar och nedskärningar krävs protester, kamp och en alternativ politik. Det behövs en verklig gräsrotsrörelse (fack, nätverk, ungdomar, miljökämpar, kvinno- och hbtq+-aktivister) som är demokratiskt organiserad och har en ledning utan privilegier.
Enskilda medlemmar i S och V deltar i en del rörelser och protester, men partierna håller sig borta. Politikerna nöjer sig med debattartiklar där de kräver mer resurser, men i slutänden accepterar de ”budgetramarna”. Resultatet blir nedskärningar och passivitet.
När S och V uppfattas ha liknande politik är det S som gynnas i opinionen. V har 7-8 procent, långt under de 12-13 partiet hade när V stödde kampanjen mot marknadshyror och fällde regeringen Löfven 2021.
5. S uppgång är inte heller stabil, precis som under Reinfeldtåren
Socialdemokraterna har haft stora ledningar förr efter ett eller två år med högerregeringar. Idag har Socialdemokraterna 38 procent i Kantar Publics mätning, mer än M och SD tillsammans.
Skillnaderna mellan hur kvinnor och män tänker rösta är stora. I en annan mätning har S 41,4 procent bland kvinnor och 28,4 procent bland män. SD har över 22 procent bland män, men strax över 14 procent bland kvinnor.
Socialdemokraterna ökar på grund av missnöjet med regeringen, inte för att S-ledningens politik är ett verkligt alternativ. S-styren i kommuner och landsting – liksom den förra S-regeringen – visar att skillnaden är liten. Det behövs ett kämpande vänster- och arbetarparti som tar strid mot höger och kapitalism för att ändra kurs.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.