Protester mot rasistisk finsk regering

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Den 3 september gick 25 000 ut i en massiv antirasistisk demonstration i Helsingfors. Bakgrunden är alla de rasistiska skandaler som har skakat den nya finska regeringen, där rasistpartiet Sannfinländarna ingår, vilket har skickat regeringen i en politisk kris.

Det började med näringsminister Vilhelm Junnila från högerextrema Sannfinländarna, som hade gjort flera rasistiska och skandalösa uttalanden.
Han ville ha en ”klimatabort” av Afrika som en ”lösning på befolkningstillväxten” och har deltagit i flera nazistiska evenemang, senast 2019. Junnila tvingades avgå efter bara tio dagar – den kortaste mandatperioden någonsin i Finlands historia.
Han ersattes av Wille Rydman, som för ett år sedan var inblandad i en skandal med sexuella trakasserier mot minderåriga flickor och nyligen också avslöjades med hemska rasistuttalanden – att ”somalier sprider sig hänsynslöst likt ogräs”.
Inrikesminister Mari Rantanen anser att det sker ett medvetet ”utbyte av människor”, det vill säga att vita ”byts ut” mot icke-vita.
Och finansminister Riikka Purra, också hon från Sannfinnländarna, avslöjades kort därefter med att ha publicerat flera vidriga och rasistiska uttalanden på sin blogg. Bland annat har hon sagt att ”vi borde spotta på tiggare”, ”slå svarta barn” och kallat personer från Turkiet för ”turkiska apor”. Hon har också beskrivit kvinnor som bär burka som ”oigenkännliga svarta sopsäckar”. Svenska Folkpartiet stoppade en misstroendeomröstning mot henne i juli, men denna vecka ska en ny väckas av oppositionen.

Mot detta kallades till demonstrationen ”Vi håller inte tyst – Rasister och fascister ut ur regeringen” den 3 september, som samlade hela 25 000 deltagare enligt arrangörerna, som vill se ett Finland fritt från rasism, även från den högsta politiska ledningen.
– Det är härligt att se att vi är unga och gamla och alla sorters människor som samlas här idag. Det är väl det som är meningen, att säga att nu får det vara slut på det här tjafset, säger demonstranten Mia Hafrén till Yle den 3 september.

Finland visar att oavsett hur mycket man stramar åt invandringen stoppar det inte nedskärningar och försämrade villkor för alla arbetare.

Nu är det viktigt att viljan till att kämpa och demonstrera upprätthålls och att nya aktioner kallas till. Förutom de många rasistskandaler är missnöjet stort mot de stora nedskärningspaket som har aviserats på 6 miljarder euro, där särskilt vården är utsatt för ”sparpaketen” – en uttalad vilja från den nya högerregeringen är just stora nedskärningar för att ”komma underfund med ekonomin”.
Att använda strejken som politiskt vapen mot den högerrasistiska nedskärningsregeringen, och att facken och arbetarrörelsen i stort kommer med i kampen, vore det bästa vapnet för att fälla regeringen och få ett stopp på deras förödande politik.
Förhoppningsvis kan den framgångsrika antirasistiska mobiliseringen uppmuntra till mer protester och ett samlat motstånd mot regeringens extrema högerpolitik inom en rad områden – exempelvis att man vill begränsa rätten till vård för papperslösa.
Till Yle den 30 augusti säger infektionsläkaren Ville Holmberg att det inte finns några ekonomiska orsaker till att slopa de papperslösas vård, utan ”det verkar främst handla om en symbolisk åtgärd från regeringens sida”. Detta kommer speciellt att drabba gravida och barn väldigt hårt.

Det finns många paralleller till Sverige och den politiska situationen här. Liksom i Finland har Sverige en blåbrun regering; även om rasistiska Sverigedemokraterna inte formellt sitter i regeringen som deras finska motsvarighet Sannfinländarna gör är det på deras diktat och politik som regeringen styr.
Och precis som i Finland är det stora nedskärningar, uppiskad rasism, stryptag på asylsökande och enorm upprustning av statens hårda kärna – militär, polis med mera – som står på dagordningen.
Frågan är när de stora mobiliseringar vi nu ser i Finland når Sverige? Och om några av de homofoba, rasistiska, sexistiska och våldsbejakande riksdagsmän och ordföranden som SD kryllar av kommer att tvingas avgå? Det är kampen underifrån som kan skapa en sån förändring.

Finland har länge haft det lägsta antalet flyktingar och invandrare i hela Europa, och står som exempel på att oavsett hur mycket man stramar åt invandringen stoppar det inte nedskärningar och försämrade villkor för alla arbetare. Försämrade villkor för invandrare och flyktingar har aldrig inneburit några förbättringar för resten av arbetarklassen – tvärtom. Istället bereder det vägen för försämrade villkor för hela arbetarklassen.
Rasismen är ett verktyg för att splittra arbetarklassen och ställa dem mot varandra i stället för mot orsakerna till allt förtryck, nedskärningar och försämrade villkor: kapitalismen och klassamhället.
I kampen finns också fröet till ett politiskt alternativ till dagens utveckling: ett nytt arbetarklassbaserat socialistiskt parti, vilket snabbt skulle få ett stöd och kunna utgöra ett verkligt alternativ till alla de andra partierna som rört sig än längre högerut de senaste åren.