Var står gruvkampen idag?

av Offensiv

Under parollen ”Demonstrera mot Gruvboomen!” samlas 90 olika organisationer på Sergels torg i Stockholm den 16 september. Detta är en mycket viktig protest i en tid när gruvbranschen, uppbackade av regeringen och EU, har planer på en rad gruvprojekt som innebär stora ingrepp i naturen och allvarliga miljörisker.

Den blåbruna majoriteten har en tydlig hållning i mineralpolitiken – det är bra med fler gruvor. Inget som sägs pekar mot att det finns undantag från denna huvudregel. Det förbud mot uranbrytning som den förra regeringen införde kommer att rivas upp.
Prövningen av gruvor som ligger inom områden som skyddas av EU:s regler för naturskydd (Natura 2000) görs om. Det kommer troligen förslag under hösten om att snabba på tillståndsprocessen för gruvor.
Den svenska regeringens hållning framstår som extrem, även i jämförelse med den kurs som EU håller på att staka ut. Den Critical Raw Materials Act som EU-kommissionen har lagt fram innehåller också målsättningar om fler gruvor för en del ämnen som är särskilt viktiga inom olika branscher. Man vill bland annat inrätta ett snabbspår för vissa särskilt prioriterade gruvprojekt.
Men här finns också satsningar på återvinning och minskad materialförbrukning, något som helt lyser med sin frånvaro i budskapet från den svenska regeringen.

Detta gör att flera bolag med projekt som innebär stora miljörisker och ingrepp i naturen nu ser nya möjligheter.
Aura Energy har presenterat en ny plan för en gruva för bland annat vanadin i Oviken, söder om Storsjön i Jämtland. Det nya är att man nu även räknar med att det kan bli möjligt att utvinna uran. Den alunskiffer som fyndigheten finns i ger ett mycket svårhanterligt avfall som kan orsaka stora utsläpp av metaller.
I ett första skede vill bolaget bryta 65 miljoner ton, men man hoppas på att kunna utöka detta till två miljarder ton. Det är ungefär lika mycket som all malm som har brutits i Malmfälten sedan 1890-talet.
Leading Edge Materials hänvisar i sina pressmeddelanden till att EU:s Critical Raw Materials Act kan få betydelse för bolagets projekt Norra Kärr, där sällsynta jordartsmetaller ska utvinnas i ett dagbrott inte långt ifrån Vättern och naturskyddade områden.

Den förre näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson (S) tillsatte en utredning om att ändra reglerna för hur gruvprojekts påverkan på områden som skyddas av EU:s Natura 2000-regler ska göras. Han hänvisade till Bolidens planerade koppargruva i Laver som ett skäl.
Länsstyrelsen i Norrbotten hade sagt nej till projektet, bland annat på grund av det stora ingreppet i skyddad natur. Den nuvarande regeringen vill genomföra regeländringen. Det gör att detta gruvprojekt kan bli högaktuellt igen. Planen är att öppna ett mycket stort dagbrott för låghaltig kopparmalm (0,2 procent) i den skyddade Piteälvens avrinningsområde. Enbart själva industriområdet kommer att omfatta ungefär 50 kvadratkilometer.
Det är tydligt att gruvbranschen, med kraftfull politisk uppbackning, är på offensiven. Det gör att det är mycket viktigt att motståndet mot den extrema exploateringen av naturresurser samlar sig till protester mot den förda politiken. Demonstrationen den 16 september som stöds av 90 miljö-, kultur- och människorättsorganisationer är ett betydelsefullt första steg.
”Vi är övertygade om att det inte går att lösa klimatkrisen genom att öppna nya gruvor överallt som förstör värdefulla vattentillgångar och känsliga ekosystem”, skriver arrangörerna i inbjudan till demonstrationen.

Det är tydligt att gruvbranschen, med kraftfull politisk uppbackning, är på offensiven.

Under de senaste 15 åren har de många nätverk och föreningar som bildats för att ifrågasätta gruvprojekt visat att de har stor betydelse och i flera fall har planerade gruvor stoppats. Efter omfattande protester, bland annat en blockad av avverkningar, stoppades planerna på kalkbrytning vid Bunge på Gotland.
I Skåne utlovade prospekteringsbolaget Scandivanadium att man på några få år skulle kartlägga stora fyndigheter av vanadin och starta dagbrott för att utvinna fyndigheterna. Motståndet som organiserades av organisationen veto.nu blev massivt. Efter stora protestmöten och hundratals överklaganden av bolagets planer har projektet i princip avstannat.
Planerna på en järnmalmsgruva i Gállok, utanför Jokkmokk, har under tio års tid mött motstånd från samebyar och miljörörelsen. År 2013 blockerades en provbrytning under flera månader. Det har bidragit till att projektet har gått framåt i snigelfart och att investerarnas entusiasm har minskat.

Detta är bara några av de många exemplen på att den gruvkritiska rörelse som har vuxit fram i Sverige under senare år har haft betydelse för att hejda några av de mest riskfyllda gruvprojekten.
Det är framgångar som det går att bygga vidare på. Det kommer att behövas fortsatta högljudda och synliga protester både mot enskilda gruvprojekt och mot regeringens och EU:s politik i gruvfrågor.
Det är också viktigt med fortsatta diskussioner inom de inblandade organisationerna om hur det politiska svaret på regeringens politik ska formeras. Det behövs en omställning av alla delar av samhället för att minska behoven av metaller och andra ändliga resurser. Återvinningen av metaller måste förbättras.
Vissa gruvprojekt, som gruvor för guld och uran, är helt orimliga och måste stoppas. På alla väsentliga punkter krockar det som behöver göras med företagens intressen av att ständigt öka produktionen. Det gör att slutsatsen att makten över produktionen inte kan ligga hos en liten grupp av näringslivstoppar är en central del i en hållbar mineralpolitik.
Det blir allt tydligare att det bara är genom att föra fram behovet av gemensamt ägande av naturresurserna och en demokratisk planering av ekonomin efter behoven och för hushållning med materialresurserna som miljö- och klimatrörelsen kan visa på ett trovärdigt alternativ till dagens kapitalistiska rovdrift.