Krönika: ”Varför könstillhörighetslagen inte räcker till”

av Jonatan Hellstrand // Krönika i Offensiv

Den svenska könstillhörighetslagen var den första i hela världen. Då hade vi försprång i hbtq+-kampen, men nu släpar vi efter. Hela Norden har sprungit om, Sverige är sist med att modernisera translagen. Nu kräver vi transpersoner, som påverkas varje dag av denna lag, som har utretts i snart 10 år, att Sverige ska följa grannarnas exempel och ge könstillhörighetslagen en rejäl uppdatering.
Den nuvarande könstillhörighetslagen är en lag som gör det möjligt att ändra juridiskt kön om man känner att det juridiska könet inte stämmer överens med ens könsidentitet, och reglerar möjlighet till könsbekräftande underlivskirurgi. Jag kommer att fokusera på den första delen.
Könstillhörighetslagen har fått vissa uppdateringar under de 50 år som den har varit aktiv, till exempel borttagningen av kravet på tvångssterilisering. Flera mindre ändringar har också gjorts, men de nuvarande kraven är fortfarande kränkande och går emot transpersoners rätt till ett privatliv.

Det finns alltför många krav som är helt onödiga. Det första är att man måste ha undergått långa medicinska utredningar. Att bara få en diagnos är en process fylld med krångel och långa köer, och om man är under 18 är det ännu jobbigare.
De komplicerade diagnostiseringsprocesserna innebär stress både för individen och för vården. Det är ännu mer kränkande när man inser att en medicinsk diagnos inte krävs för att ändra någon annan juridisk personuppgift som till exempel namnbyte.
Det andra är åldersbegränsningen. Personer under 18 år har inte rätt att ändra juridiskt kön (inte heller med godkännande från sina vårdnadshavare). Dessutom: Kravet på diagnos skulle ändå göra det nästan omöjligt för personer under 18 år att ändra sitt juridiska kön, för de kan ibland inte ens få en utredning förrän de fyller 18 år, eller att utredning tar så lång tid att de hinner fylla 18.
Unga transpersoners största problem i Sverige idag är väntetiden. Lidandet är varje dag, vecka och år utan vård. Varje pass, ID med mera som har fel bokstav under kön är ett färskt knivhugg i hjärtat på många.

Man kan undra om ändringen på juridiskt kön ens är nödvändig om den är så komplicerad? Men det är den. Den förenklar vardagen för många transpersoner, som till exempel att hämta ut paket, identifiera sig utan ångest och det reducerar risken för hot och trakasserier vid till exempel resor och i barer.
En ny translag är det självklara steget i rätt riktning. Själva processen för att få fastställt sitt kön måste förenklas och anpassas till de enskilda behoven. En ny lag skulle underlätta enormt om personerna den berör skulle ges självbestämmande. Låt det vara lika lätt att ändra juridiskt kön som att ändra sitt namn, för hur stor sak är det egentligen?
Det är dags för en modern könstillhörighetslag som återspeglar den mångfald av människor som finns och ger individen självbestämmande istället för diktat från en stat som allt mer domineras av reaktionära, queerfobiska strömningar från extremhögern. Det är hög tid att vi tar detta viktiga steg för transpersoners rättigheter och gör det möjligt för varje individ att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv.

”Jag vill inte dö i en transvårdskö!”

Över hundra personer samlades den 13 september på Sergels torg i Stockholm för att kräva en modern könstillhörighetslag som grundas på självbestämmande. Demonstrationen arrangerades av RFSL med talare från bland annat RFSU, RFSL, Amnesty, Transammans, Fridays For Future, Förenade Jourer och Patientförening för Transpersoner.
Talen handlade både om behovet av en uppdaterad könstillhörighetslag efter årtionden av löften från politikerna och om de långa väntetiderna för könsbekräftande vård. Unga Socialister deltog också i demonstrationen.