Ingen ljusning för redan sargade låginkomsttagare

av Stephen Rigney // Artikel i Offensiv

”Inflationen faller – mat och el har blivit billigare”, skrev Dagens Nyheter (DN Ekonomi, 14 september) när SCB förra veckan publicerade de senaste siffrorna för inflationstakten. Från juli till augusti sjönk livsmedelspriserna med 0,7 procent, medan priserna i övrigt ökade med ”bara” 7,5 procent jämfört med augusti i fjol – nere från 9,3 procent i juli månad. Men minskningen är en klen tröst för de många familjer som redan nu inte får ihop ekonomin.

Värt att nämna är att matpriser officiellt har ökat med mer än 24 procent sedan augusti 2021, så en krona mindre hit och dit kommer nog inte att märkas särskilt mycket.
Enligt Swedbank/Kantar Sifos senaste undersökning är nästan en tredjedel av alla hushåll oroliga för hur de ska klara sig. Det är en förvärring jämfört med samma undersökning i vintras, vilket inte minst tyder på att fler har tvingats tömma sparkontot.
Läget för ensamstående föräldrar är särskilt oroväckande – 29 procent går redan back varje månad och 24 procent klarar sig med nöd och näppe. Och 29 procent menar att barn- och studiebidraget är avgörande för att hålla dem över ytan, medan ytterligare 17 procent uppger att de är helt beroende av dessa ersättningar.
Men ingen av dem justeras i takt med inflationen – den senaste höjningen var 2018 och innan dess 2006. Det är i det närmaste garanterat att klyftan för dessa hushåll kommer att öka ännu mer.

Men vad gör den blåbruna regeringen åt saken?
Det största förslaget hittills i år har varit stora skattesänkningar. Inte för lågavlönade eller fattiga pensionärer, utan för de rika som i vissa fall hade fått mer än en tusenlapp extra i månaden jämfört med barnskötarens 80 kronor! Regeringen har tvingats att delvis backa i frågan genom att behålla den nuvarande brytpunkten för statlig skatt.
Även den mest hängivna kapitalisten hade nog haft svårt att se det som annat än ett uppenbart hån. Förutom kanske de på höger-tankesmedjan, Timbro, som förstås tyckte att det var en suverän idé. Det skulle göra det möjligt för de välbärgade att göra sitt för att lösa krisen genom att exempelvis köpa snabbmat en extra gång till i månaden, menade Fredrik Kopsch, chefsekonom (ja, på riktigt!).

Det är en förflyttning av pengar från den ena fickan till den andra, paketerat av regeringen som ett tillskott till hushållen.

Prisbasbeloppet, som bland annat används för att beräkna storleken på vissa socialförsäkringar och studiemedel, kommer att höjas ganska rejält för andra året i rad, denna gång med 9,14 procent.
Regeringen kommer att utan tvekan att skryta om hur de stödjer pensionärer, sjuka och studenter, och höjningen är självklart ett välkommet tillskott. Men det är inte någon hållbar lösning, då höjningen har sidoeffekten av att bland annat fördjupa pensionskostnadskrisen för de redan underfinansierade kommunerna och regionerna. Nästan alla förbereder sig nu för nedskärningar i service och tjänster.
Det är egentligen bara en förflyttning av pengar från den ena fickan till den andra, paketerat av regeringen som ett tillskott till hushållen.

Regeringen har nyligen föreslagit att tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag ska förlängas till juni 2024. Liksom höjningarna i de övriga ersättningarna är tillägget ett uppskattat stöd, men det är allt för litet och allt för sent. Och det låga inkomsttaket för att få bidraget innebär att många lågavlönade inte ens kvalificerar sig.
Regeringen avslöjade sin egen frånkoppling från verkligheten när finansministern, Elisabeth Svantesson (M), försökte påstå att tillägget skulle komma barnfamiljer med försörjningsstöd till godo – trots att det uttryckligen stod i det egna förslaget att det inte skulle vara fallet.
Det är svårt att hitta en annan regering som så slaviskt har hållit sig till en brutal högerpolitik som denna. Men det var ju just denna regering som under valrörelsen lovade att rädda hushållen? Vi väntar fortfarande.