COP28: Klimattoppmöte i oljebolagens knä

Ur veckotidningen Offensiv

Vem är mest lämplig att leda förhandlingarna vid FN:s nästa klimatmöte – COP28? De flesta skulle nog tycka att en vd för ett oljebolag skulle hamna längst ned på listan över tänkbara kandidater. Men när COP28 samlas i Förenade arabemiraten är det chefen för Abu Dhabis statliga oljebolag Sultan, Al-Jaber, som kommer att leda mötet.

Detta är ett skrämmande exempel på hur fossilindustrin tillåts lägga krokben för klimatomställningen.

ADNOC, det bolag som Al-Jaber är vd för, har en plan för att investera 150 miljarder dollar under fem år för att öka oljeproduktionen från fyra till fem miljoner fat per dag fram till 2025. I en rapport från organisationen Oilchange international pekas Förenade arabemiraten ut som ett av de länder som satsar mest på att öka sin oljeproduktion.

Redan före konferensen har det kommit avslöjanden om hur medlemmar i arrangörsstaben har försökt manipulera bilden av arrangemanget och dess ledare. Tidningen The Guardian har visat att en armé av falska sociala mediekonton har ryckt ut som försöker ge en positiv bild av landets klimatpolitik. Tidningen har också avslöjat att personal från det statliga oljebolaget har kunnat läsa arrangörernas mejlväxlingar kring mötet.

”Detta är helt skandalöst. Ett olje- och gasbolag har fått en väg in till kärnan i den organisation som har till uppgift att fasa ut användningen av olja och gas. Det är som att låta ett multinationellt tobaksbolag övervaka Världshälsoorganisationens interna arbete”, kommenterade den franske ledamoten i EU-parlamentet Manon Aubry.

Oron för inriktningen på mötet har inte minskat av att Al-Jaber i maj sa att ambitionen var att fasa ut ”utsläppen orsakade av fossila bränslen”. Den formuleringen lämnar dörren öppen för att fortsätta att bränna olja, kol och gas och satsa på att tekniska lösningar ska lösa utsläppsproblemet.

Enligt New York Times har Sultan Al-Jaber och andra representanter för Förenade arabemiraten sagt att de har en ”game changing” (omvälvande) plan för att bekämpa klimatförändringarna. Den går ut på att involvera olje- och gasbolag från hela världen fullt ut i samtalen. Sannolikheten för att de kommer att säga att de ska sluta producera de produkter som ger dem årliga mångmiljarvinster är liten, för att uttrycka det försiktigt.

Miljö- och klimatorganisationer har protesterat högljutt mot att Al-Jaber ska leda arbetet vid mötet. En hel del kommer att bojkotta mötet. Arrangörerna har sagt att de kommer att tillåta fredliga protester vid mötet. Men vad det innebär i ett land där kungahusen har monopol på makten och det inte hålls fria val återstår att se.

Även en rad ledamöter i den amerikanska kongressen och EU-parlamentet har protesterat mot valet av mötesordförande. Samtidigt har USA:s klimatsändebud John Kerry sagt till Associated Press att Al-Jaber är ett ”utmärkt val” som ordförande.

EU:s ansvarige för klimatfrågor, Frans Timmermans, har beskrivit honom som en ”person som före alla andra i olje- och gasbranschen började ägna sig åt hållbarhetspolitik.”

Den svenska regeringens tystnad är ännu ett tecken på det kompakta ointresset för klimatfrågan hos den blåbruna regeringen. Faktum är att mötet knappt förekommer i de dokument som finns på regeringens hemsida.

Det är mer än tydligt att klimatmötet som kommer att hållas i Dubai mellan den 30 november och 12 december har kidnappats av olje- och gasindustrin. Det finns ingen anledning att ha några som helst illusioner om att detta möte kommer att föra klimatomställningen framåt.

Det tragiska är att kunskapen om vad som behöver göras och de tekniska lösningarna för en snabb klimatomställning finns. Snabb utbyggnad av den allt billigare sol- och vindenergin, särskilt i den fattiga delen av världen; omfattande program för att minska energianvändningen i bostäder och lokaler; satsningar på kollektivtrafik; övergång till utsläppssnål teknik inom ståltillverkning och annan industri; stadsplanering för att minska behovet av bilar.

Listan över åtgärder som snabbt skulle minska utsläppen är lång. Men fossilindustrins motstånd och kapitalismens drivkraft att ständigt öka produktionen och därmed vinsterna står i vägen.

Det som har haft betydelse för att driva på för klimatomställning är de stora protesterna. Särskilt de stora världsomspännande protesterna 2018 och 2019, där miljontals deltog i demonstrationer och skolstrejker, satte märkbar press på regeringarna i många länder. Detta är något att bygga vidare på.

Det finns all anledning att använda veckorna när klimatmötet pågår till nya protester mot de företag som tjänar på utsläppen och de regeringar som stödjer dem. Kan klimatrörelsen börja knyta band till löntagare och fackföreningar kan det ge ökad kraft till protesterna. ■