Ecuador: Bygg motståndet mot högerns president

av Darragh O’Dwyer, Socialist Alternative (ISA i England, Wales & Skottland) // Artikel i Offensiv

Den andra avgörande valomgången i Ecuadors presidentval slutade i en knapp seger för högerns kandidat Daniel Noboa, arvtagare till ett bananimperium, som fick 52,3 procent av rösterna. Att Noboa besegrade mitten-vänsterkandidaten Luisa González från Revolución Ciudadana (Medborgarrevolution), den tidigare presidenten Rafael Correas parti, ska dock inte ses som ett uttryck för att högern har kopplat greppet om samhällsutvecklingen. Snarare är det ett uttryck för ”correaismens” (efter Rafael Correa, som var president 2007-2017) misslyckande, vars blygsamma reformistiska program saknade svar på den ecuadorianska och globala kapitalismens många kriser.

Arbetare, ungdomar och ursprungsbefolkningar måste dock snabbt förbereda sig för de attacker som väntar under Noboa och påbörja bygget av en ny vänsterkraft, som kan ge en politisk röst till den kamp som väntar.
Presidentvalet kom från första stund att kantas av stor dramatik och polarisering. I fokus stod landets ekonomiska kris, den kraftigt ökade brottsligheten och gängkriminalitetens (drogkartellernas) dödliga våld. I augusti mördades presidentkandidat Fernando Villavicencio efter att upprepade gånger ha larmat om de kriminella gängen och deras kopplingar till olika politiker. Mordet skakade om Ecuador.
I valrörelsen försökte Noboa hela tiden dra vinning av den oro och rädsla som gängkriminaliteten och det dödliga våldet har skapat, och hans främsta vallöfte var hårdare tag mot brottsligheten. I de förslag till ”lösningar” som lades fram ingick bland annat en militarisering av gränsen till Colombia och att placera landets farligaste brottslingar till havs på fängelsepråmar.

I valet drog Noboa också vinning av att han inte var kandidat för något av de traditionella partierna och att han inte framstod som en del av det avskydda politiska etablissemanget. Men det råder inget tvivel om att han kommer att styra i den ecuadorianska elitens, IMF:s och de multinationella företagens intresse. Han har utlovat skattesänkningar för de rika och kommer att göra allt han kan för att tvinga arbetarna och de fattiga att betala för krisen.
Det är därför bäddat för konfrontationer och kamp när Noboa och hans vicepresident Verónica Abad (en högerextrem, hängiven katolik och uttalad motståndare till abort och hbtq+-rättigheter) försöker driva igenom sin agenda.
Ecuador ansågs tidigare vara ett relativt fredligt och stabilt land jämfört med sina grannländer, men på grund av ett antal samverkande faktorer har landet blivit en knutpunkt för den globala kokainhandeln. Från Ecuadors hamnar skickas kokain till USA och Europa.
Dollariseringen av ekonomin har dessutom gjort att de globala drogkartellerna har sökt sig till landet. Lägg till detta en ökad efterfrågan, en boom i produktionen av kokablad i Colombia och mångfaldigandet av olika kriminella gäng som tar upp rutter som tidigare kontrollerades av FARC (som avvecklades 2016) och resultatet är en dramatisk ökning av droghandeln med all förstörelse och misär som den för med sig.

Drogindustrin står inte vid sidan av kapitalismen, utan är en följd av ett krisdrabbat system som till varje pris strävar efter vinster och marknader.

Den växande kriminaliteten och det stadigt ökade gängvåldet har skapat ett veritabelt helvete för miljontals människor. Mordfrekvensen har fördubblats under det senaste året och i år har 3 600 människor mördats. Sedan 2021 har mer än 420 fängelseinterner dödats i brutala massakrer och gängrelaterade konflikter.
Det finns också en direkt koppling mellan storföretagen och den organiserade brottsligheten. Ecuador är världens största exportör av bananer, en mångmiljardindustri som har berikat Noboas familj, och på bananplantagerna arbetar barn. Många av företagets banancontainrar används för att skeppa ut kokain från Ecuador. Drogindustrin står inte vid sidan av kapitalismen, utan är en följd av ett krisdrabbat system som till varje pris strävar efter vinster och marknader.
Den förödande sociala krisen har blivit en rekryteringskälla för drogkartellerna. Nära en tredjedel av befolkningen, 5,9 miljoner människor, lever i fattigdom eller extrem fattigdom, och ett av fyra barn under fem år lider av kronisk undernäring. ”Brist på arbetstillfällen och dålig utbildning har gjort unga människor till lätta rekryter för kriminella gäng”, konstaterade FN i en rapport.
Det finns få tecken på att situationen håller på att förbättras. Ecuadors BNP per capita krympte med 5 procent mellan 2019 och 2022. Ekonomin har aldrig helt återhämtat sig från pandemikrisen och plågas på grund av höga räntor av en allt kostsammare utlandsskuld och sviktande oljeintäkter. Det är inte uteslutet att landet på nytt tvingas att ställa in betalningarna.

Det var den tidigare ”correaismens” mitten-vänsterkrafter som drog vinning av ilskan mot den avgående presidenten Lasso, som tillträdde 2021. Revolución Ciudadana vann också betydande vinster i de kommunal- och provinsval som hölls i februari, och Luisa González vann presidentvalets första omgång. Gonzalez, som hade handplockats av Correa, tillhörde tidigare det nyliberala högerpartiet Partido Christian Social och är fortfarande motståndare till aborträtten.
Gonzalez påtalade behovet av sociala åtgärder för att bekämpa brottsligheten, men det stannade med löften om en återgång till den politik som Correa drev och som misslyckades eftersom den var inomkapitalistiskt.
Revolución Ciudadana var övertygade om att man skulle vinna, och därför gjorde partiet allt för att dämpa förväntningarna.
Det var inte med en högervåg i ryggen som Noboa vann valet, utan det var mitten-vänsterns politiska svaghet som avgjorde presidentvalets utgång. Att den folkomröstning som hölls under presidentvalet sa nej till oljeborrning i nationalparken Yasuni i Amazonas (58 procent röstade nej) var en seger för ursprungsbefolkningen och ett slag mot oljebolagen. Men det gav också ett besked om stämningen.

Ekonomiska, sociala, klimat- och miljökriser kommer att fortsätta att överlappa, sammanflätas och skapa turbulens i Ecuador. För att stå emot de kommande angreppen från den härskande klassen och forma ett verkligt politiskt alternativ behöver ett nytt vänsterparti byggas; ett parti som kan förena och samordna arbetarnas, ursprungsbefolkningens, kvinnornas och hbtq+-personernas kamp.
Avgörande är att ett sådant parti beväpnas med ett socialistiskt program och tar kamp för att avskaffa kapitalismen genom att de multinationella företagens och de inhemska kapitalisternas rikedomar och resurser förstatligas under arbetarnas kontroll och ledning.
Detta, tillsammans med en radikal jordbruksreform som konfiskerar de stora jordägarnas marker, gör det möjligt att utarbeta en hållbar ekonomisk plan som uppfyller mänsklighetens och planetens behov.