av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Utrikes- och säkerhetspolitik är en fortsättning av inrikespolitiken. Det går därför en rak linje mellan regeringens reaktionära, rasistiska politik på hemmaplan och de blåbrunas fulla stöd till Israels krig mot Gaza. Militarismen och batongpolitiken på hemmaplan leder också direkt till regeringens kryperi inför auktoritära regimer som Turkiets och Ungerns för att få bli med i Nato.
Medan Gaza läggs i ruiner och ”utan motstycke” inte räcker för att beskriva den humanitära katastrof som råder, pausar regeringen biståndet till Gaza. Regeringen har också gett biståndsmyndigheten Sida ”i uppdrag att göra en översyn av biståndet till Palestina som ska redovisas senast den 1 december”.
De blåbruna vill också sälja stora mängder vapen till Israel. När riksdagen den 27 oktober hade en särskild debatt om kriget var vapenförsäljning till Israel ett krav som ständigt upprepades av de blåbrunas företrädare. Förra året skedde ett skifte vad gäller vapenexporten till Israel ”då företag i Sverige tilläts exportera krigsmateriel till ett värde av 4,7 miljoner kronor” (Svenska Freds).
I riksdagsdebatten brännmärktes all opposition mot kriget. Sverigedemokraternas Aron Emilsson hävdade exempelvis att ”det vi nu ser när det skanderas på gator och torg vecka efter vecka är på total kollisionskurs med svenska värderingar”, för att sedan hotfullt tillägga att:
”Tack och lov sopar nu nya kvastar i och med Tidösamarbetet, för här behöver samhället reagera starkt och resolut.” Det kan inte tolkas som något annat än att det blåbruna blocket, där SD nu är största parti, vill förbjuda protester mot kriget mot Gaza och att det också kan bli regeringens politik.
I FN vägrade också Sveriges (regeringens) representant att rösta för en resolution som krävde ett humanitärt eldupphör. Sverige var bland de 45 länder som fegt lade ner sin röst. 120 länders representanter röstade för resolutionen, däribland Norges, som inte är bindande.
Omröstningen i FN ägde rum nästan samtidigt som Läkare Utan Gränser krävde ”ett omedelbart eldupphör för att förhindra fler dödsfall i Gaza och släppa in desperat nödvändiga humanitära förnödenheter. Sedan fredagen den 27 oktober har de israeliska styrkornas bombningar intensifierats i en omfattning som hittills inte har skådats: norra Gaza håller på att jämnas med marken, medan hela Gazaremsan beskjuts och civilbefolkningen inte har någonstans att ta skydd”.
Genom sitt stöd till Israels krig är regeringen också medskyldig till att tusentals oskyldiga har dödats och att ännu fler riskerar att dö i de blodbad som följer när Israel nu har gått in med marktrupper efter att under helgen ha fällt fler bomber än någonsin.
Den eskalering av kriget mot Gazas befolkning som nu äger rum ökar också risken för ett regionalt storkrig, med de imperialistiska stormakternas inblandning.
i riksdagsdebatten brännmärktes all opposition mot kriget
Socialdemokraterna har knappt höjt rösten mot de blåbrunas uppslutning bakom kriget mot Gaza. En talande tystnad.
Att biståndet skulle minska och bli ännu mer politiskt villkorat skrevs in i Tidöavtalet. Biståndspolitiken skulle bli en central del i att ”öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring”.
Redan i början av året, alltså långt innan Hamas förödande attack mot civila i Israel, vilket var ett reaktionärt dåd, aviserade regeringen att biståndet till Palestina och exempelvis Bolivia skulle minska med 40 till 60 procent.
Socialistisk Alternativ och Offensiv säger:
• Stoppa kriget och blockaden mot Gaza.
• Solidaritet med alla civila offer för krig och terror.
• Inget svenskt stöd till den högerextrema israeliska regeringens kollektiva bestraffning av miljoner civila.
• Nej till militarism, kapprustning och svenskt Natointräde.
• För ett fritt socialistiskt Palestina och ett socialistiskt Israel som del av demokratisk socialistisk region.
• Riv Tidöavtalet. Bort med den blåbruna regeringen – för en socialistisk arbetarpolitik.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.