Kapitalism i kris betyder kommuner och regioner på knä

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

En värld i gungning, ekonomi i lågkonjunktur, klimat i kris, hårdare samhälle präglat av klass- och regionala klyftor, välfärd med ökade behov och kostnader men mindre reella resurser – det är bäddat för en perfekt storm för verksamheten i kommuner och regioner under nästa år.

I år faller de ekonomiska resultaten i kommuner och regioner i ”med nära 50 miljarder till minus 6 miljarder kronor för att sedan minska ytterligare till ett underskott på 31 miljarder till 2024”, konstaterar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) i sin nyligen utkomna Ekonomirapport. Det alltmer ohållbara läget för vården gör att regionerna i år gör ett minusresultat på 15 miljarder kronor.
Kommunerna går plus med 9 miljarder kronor, det lägsta resultatet på över 20 år. En tredjedel av kommunerna förväntas gå med underskott, och många andra ligger på marginalerna.
Nedgången började 2022, men det är 2024 som resultaten verkligen blir dramatiska, med minusresultat på 24 miljarder respektive 7 miljarder kronor för regioner och kommuner, vilket betyder att kommunledningar kommer att försöka driva igenom massiva nedskärningar och även skattehöjningar.

SKR pekar främst på att den svaga ekonomin i både världen och Sverige påverkar – hög inflation och räntor betyder högre kostnader, samtidigt som de reella skatteintäkterna faller och statsbidragen inte är i linje med behoven. Ekonomirapporten tar också upp en rad sammanfallande ”utmaningar”.
Förutom för lite ekonomiska resurser är det också stor brist på arbetskraft. Samtidigt har allt fler samhälleliga utmaningar och -ansvar lagts på kommunerna – de ska nu ha hand om att kraftigt rusta det civila försvaret, insatser för att förebygga och stoppa gängkriminalitet, och göra ännu mer administrativ rapportering av skolans verksamhet.
Kommunerna har också en stigande ”försörjningsbörda” – behoven av kommunala tjänster, som äldrevård, omsorg, skola, förskola och så vidare, i relation till hur stor del av befolkningen som är i arbetsför ålder (och som har arbete, kan tilläggas).

Kommunerna behöver också göra stora investeringar för att anpassa samhället för ett klimat i förändring, och i många fall även hantera de redan kostsamma effekterna av klimatförändringarna, som översvämningar, jordskred och bränder. Jättelika investeringar för att möjliggöra en ”grön” nyindustrialisering landar också på en rad kommuners bord.
Allt det här sammanfaller också med en omläggning av pensionssystemet som innebär drastiskt ökade kostnader för kommuner och regioner under 2023 och 2024.
SKR konstaterar att hushållens köpkraft faller kraftigt, med 3 procent under 2023, och kommer att fortsätta vara svag. Det handlar om reallönesänkningar och att allt fler förväntas bli arbetslösa från och med 2024.
Dels håller det tillbaka konsumtionen och påverkar konjunkturen, dels sjunker kommuner och regioners skatteintäkter som ett resultat av mindre lönesummor att beskatta (det reala skatteunderlaget minskade med 2 procent under 2023, och först 2025 förväntas det vara tillbaka på 2022 års nivå). Minskad export och ökade boendekostnader är bland faktorerna som spelar in här.

De stora varslen i vården, samtidigt som det råder akut brist på personal, är en signal om hur destruktiva förutsättningar regeringen ger.

I statens budget för 2024 får kommuner och regioner tillsammans ett tillskott på 16 miljarder kronor, varav 7 miljarder är ökade generella statsbidrag till kommunerna. Som de förväntade underskotten visar är behoven alltså betydligt större, vilket pressar region- och kommunledningarna att skära ned. De stora varslen i vården, samtidigt som det råder akut brist på personal, är en signal om hur destruktiva förutsättningar regeringen ger.
Den SD-stödda regeringen driver också igenom rasistiskt motiverade nedskärningar – de stoppar uppräkningen av ersättningen för flyktingmottagande, som annars har gjorts i takt med kostnadsökningsindex, och sänker schablonersättningen för boende för ensamkommande barn – ”en kostnadsövervältring på kommunsektorn om 300 miljoner kronor”, konstaterar SKR.
Dessutom får kommunerna mindre pengar för SFI för ukrainska flyktingar. Ett särskilt statsbidrag till kommuner med högre flyktingmottagande tas bort.
Ett annat särskilt slag riktar regeringen mot äldrevården – de tillfälliga tillskotten på totalt 14,2 miljarder kronor fasas ut och tas bort helt till 2025.
Andra blåbruna ”reformer” som aviseras som besparingar – som aktivitetskrav för den som tar emot försörjningsstöd – kommer i själva verket att öka kostnaderna för kommunerna som måste driva ett mer omfattande administrativt maskineri.

SKR pekar också på att långsiktiga trender som ökande låneskuld för kommunsektorn – upp 86 procent på tio år – och en allt större del av det offentligas samlade skulder (den så kallade Maastricht-skulden) medan statens del minskar. I grunden reflekterar det här att kommuner och regioner är kroniskt underfinansierade i relation till sina tunga ansvar för välfärden.
SKR bedömer att ekonomin kommer att vända uppåt under 2025, med bättre läge internationellt och lägre inflationstakt. De konstaterar samtidigt att tidigare alltför optimistiska prognoser om att inflation och kris skulle vara snabbt övergående också har gjort det svårare för kommuner och regioner att hantera situationen.
Samtidigt som kommuner och regioners livsviktiga, samhällsbärande verksamheter nu pressas till nedskärningar på en ny nivå satsas enorma resurser på krigsmakten, fängelser, utvisningar till krig och förtryck med mera. Storföretagen gör enorma vinster och de rikaste blir rikare, trots lågkonjunktur.

Den ekonomiska kris som har byggts upp för kommuner och regioner bekräftar allt tydligare vad Socialistiskt Alternativ för fram i sina revolutionära socialistiska budget­alternativ i Luleå kommun: välfärdens behov ryms inte inom de snäva ramar som det här systemet sätter. Nu behövs massrörelser som kan kämpa för en omfördelning av samhällets resurser med start i kraftigt ökade statsbidrag till kommuner och regioner.
Det verkliga alternativet är en socialistisk samhällsomvandling där samhällets resurser tas över i gemensam ägo – från storföretagens och -bankernas supervinster, utförsäljningar, privatiseringar och vinster i välfärden, de superrikas skattesänkningar, RUT-bidrag, upprustning av militär, batongpolitik, statlig rasism och krigshets – och omfördelas demokratiskt i enlighet med människors verkliga behov.