Nej till de blåbrunas rasistiska återvändandecenter

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Antalet asylsökande i Europa ökar, men allt färre söker asyl i Sverige. Ändå anser regeringen att ”för många” söker asyl i Sverige, och har nu öppnat fem så kallade återvändandecenter för de som har fått ett utvisningsbeslut. Dessutom vill regeringen bygga liknande center utanför EU, dit de kan skicka personer som har fått ett utvisningsbeslut men vars hemländer inte tar emot dem. Med andra ord: personer som borde ges asyl i Sverige.

På uppdrag av regeringen har Migrationsverket öppnat fem så kallade återvändandecenter i Sverige, där personer som har fått ett utvisningsbeslut ska kunna bo i väntan på att beslutet verkställs. De finns i Stockholm, Malmö, Burlöv, Mölndal och Enköping.
Regeringen har hämtat inspiration från de återvändandecenter som har upprättats i Danmark, där de har fått kritik för att människor har upplevt det som ett fängelse. De som bor där får varken arbeta eller studera, och vissa har varit kvar på centret i flera månader.
Danmarks regering är dock mycket nöjd, och skryter om att de har lyckats utvisa fler än tidigare. Och det är det som är huvudmålet med återvändandecentren; att så många som möjligt ska utvisas så fort som möjligt.

Än så länge är vistelsen på centren frivillig, och de som ska utvisas har rätt att själva välja var de ska bo i väntan på att utvisningen verkställs. Men den blåbruna regeringen vill ändra lagen så att det blir obligatoriskt att bo på ett återvändandecenter efter utvisningsbeslut.
Regeringen vill dessutom gå ännu längre och upprätta återvändandecenter utanför EU, som ett förvar eller limbo för de som inte får stanna, men inte heller kan återvända till sina hemländer. Personer som med andra ord borde få asyl.
Idag får en del av dessa uppehållstillstånd då det finns ett så kallat verkställighetshinder, alltså att deras utvisning inte kan genomföras.
Det kan bland annat bero på att deras hemländer vägrar att ta emot dem.

Det är hög tid för en antirasistisk och antikapitalistisk kamp mot regeringens rasistiska högerpolitik.

Regeringens planer på återvändandecenter utanför EU påminner om den överenskommelse som Storbritanniens regering påtvingade Rwanda om att skicka asylsökande dit. Dock har ingen hittills skickats till Rwanda då det förekommer rättstvister i frågan. Regeringens idé om återvändandecenter utanför EU framstår snarare som ett slags fängelse på obestämd tid, i ett okänt land.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) poängterar att hon vill ta till drastiska åtgärder för att få en mer ”kontrollerad” invandring. Hon menar att förslaget om återvändandecenter utanför EU skulle göra det mindre attraktivt att söka asyl i Sverige och Europa.

Återvändandecenter är bara en del av det starkt rasistiska program som regeringen har utformat tillsammans med Sverigedemokraterna. Där tillkommer höjningen av lägstalön för arbetstillstånd som har satts betydligt högre än många yrkens lägstalöner, och ökade försörjningskrav för anhöriginvandring. Migrationsverket utvisar i snabbare takt och återkallar fler uppehållstillstånd.
Det är hög tid för en antirasistisk och antikapitalistisk kamp mot regeringens rasistiska högerpolitik. Övriga riksdagspartier är i bästa fall helt passiva. Det behövs en gemensam kamp underifrån för att stoppa regeringens brutala attacker; genom massdemonstrationer och facklig kamp på arbetsplatserna mot alla former av förtryck. Rasismen får aldrig stå oemotsagd.