Teslas krigsförklaring kan återuppbygga det fackliga självförtroendet

av Jonas Brännberg // ledare ur veckotidningen Offensiv

Strejken på Tesla har pågått i snart två veckor och inget tyder på att företaget tänker vika sig för kravet på kollektivavtal. När IF-Metall och Tesla träffades för andra gången efter strejkutbrottet i måndags var Teslas antifackliga budskap solklart: inget kollektivavtal och öppna planer på strejkbryteri.

Antingen har företaget medvetet planerat att knäcka ”den svenska modellen” (där kollektivavtal sätter golv för villkor istället för lagar), eller så har de ständiga fackliga reträtterna de senaste åren inneburit att de trott att de skulle komma undan med att bara förhala kollektivavtalsförhandlingar i all oändlighet.

Samtidigt rapporterar Dagens Arbete om att Tesla som ett svar på Transports sympatiåtgärd, där man från den 7 november vägrar att lasta och lossa Teslabilar i hamnarna, har ställt in kommande leveranser via båt och uppenbarligen har tänkt forsla in bilarna på annat sätt.

Det är kanske just de fackliga reträtterna (försämrad strejkrätt och arbetsrätt, kraftigt sänkta reallöner utan strid och så vidare) som har tvingat IF-Metalls ledning, som inte har utlyst en enda strejk sedan 2010, att nu faktiskt agera. Detta för att behålla någon slags trovärdighet och bryta medlemsraset – sedan 2011 har IF Metall minskat från 348 000 medlemmar till 302 000. 

Kollektivavtal är en fråga där det är lätt att samla hela fackföreningsrörelsen – alla förbund inser att om kollektivavtalen undergrävs även bland stora etablerade företag är det stor risk för att andra snabbt följer efter. Det blir därför missvisande att som Dagens Arbetes Harald Gatu påstå att ”alla” tjänar på kollektivavtal. Självklart vill de arbetsköpare som har förbundit sig att betala en viss summa för sin arbetskraft inte att konkurrenter kan komma undan med att betala mindre. Men samtidigt är det uppenbart att arbetsgivarnas och högerns bredare dagordning handlar om att trycka tillbaka fackens och därmed hela arbetarklassens positioner – och där ingår att undergräva kollektivavtalen. Se bara på vårt grannland Finland, där fackföreningsrörelsen just nu genomför politiska endagsstrejker mot en stor antifacklig attack från regeringen, där just villkor sämre än kollektivavtal är ett av förslagen.

Trots att Tesla inte har de sämsta villkoren på svensk arbetsmarknad visar konflikten på vad kollektivavtal handlar om – rättigheter eller godtycke. Tesla har sämre pensionsinbetalningar och lägre snittlöner än arbetare med kollektivavtal, men hävdar att det kompenseras genom ett ”aktieoptionsprogram”. Det kan dock bara lösas ut efter fyra år och bygger förstås på att aktien stiger i värde, vilket den inte har gjort sedan 2021.

Grundfrågan är dock vem som bestämmer – Tesla kan när som helst ändra villkoren, vilket de själva har bevisat genom att hota de som strejkar med fryst eller helt indraget aktieoptionsprogram. Även arbetare som av ledningen inte uppfattas som ”tillräckligt effektiva” blir utan löneökningar, vilket IF Metalls kollektivavtal inte tillåter. Det är precis som vinstdelningsprogram som finns hos andra företag – de kan aldrig ersätta avtalade villkor, eftersom företaget närsomhelst kan ändra eller ta bort dem.

För Tesla och en av världens rikaste män, Elon Musk, är striden knappast en ekonomisk fråga, utan en antifacklig princip. Därför måste strategin för kampen utgå från att det kan bli en lång strid, som kommer att kräva upptrappning, aktiv mobilisering av medlemmarna och även opinionsarbete med demonstrationer och protester. Det är välkommet och helt nödvändigt med de ytterligare sympatiåtgärder som nu varslats av Transport, Hamnarbetarförbundet, Fastighets och Elektrikerna.

När amerikanska Toys “R” Us vägrade kollektivavtal på 1990-talet, trots månader av konflikt, krävdes det inte bara strejk, utan en rad sympatiaktioner, där bankpersonal stoppade banktransaktioner, kommunalare vägra att hämta sopor och transportarbetare vägrade att leverera varor till företaget. Transports blockad av Teslabilar är ett bra första steg, men det kommer att krävas mycket mer för att vinna.

Idag är motståndaren mäktigare, dess försvarare till höger är mer välorganiserade och statens klasskaraktär (att stå på de rikas sida) tydligare. Den fackliga organisationsgraden har sjunkit och nyliberal propaganda om att ”satsa på dig själv” påverkar medvetenheten. 

Kamp är dock den bästa medicinen för att ändra den situationen – se bara på pendeltågförarnas vilda strejk som snabbt satte arbetares och resenärers säkerhet i centrum av den politiska debatten och fick hundratusentals att förstå och ta rätt ställning i den konflikten. Om IF Metall är beredd att ta striden och begära samt erhålla solidariskt stöd från andra fack har Teslastrejken en ännu större potential att återföra arbetarfrågor tillbaka upp på dagordningen.

När rasism, nationalism och de rikas klassförakt mot förorter, demokrati och kultur påtvingas oss uppifrån är det precis det som behövs. För även om Klarna tvingades acceptera kollektivavtal, om än inte med det förbund vars medlemmar varit mest aktiva i kampen, finns det fler fiskar att fånga. Spotify vägrar fortfarande kollektivavtal, för att inte tala om extremt exploaterade migrantarbetare eller alla arbetsplatser runt om i hela landet, där villkor och rättigheter i praktiken mest finns på pappret.

IF Metalls ledning har haft ett stort ansvar i ett antal ”lägg-matcher” från fackföreningsrörelsen under senare år. Förhoppningsvis kan trycket underifrån leda till att striden tas fullt ut med Tesla – det skulle ge välbehövlig energi för att  återuppbygga det fackliga självförtroendet.