av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv
Över 15 000 döda, 1,7 miljoner har tvingats bort från sina hem, totalt förstörda sjukhus, skolor och bostadshus. Sex dagars paus på Gaza understryker vidden i den israeliska militärens massaker.
När detta skrivs, tisdagen den 28 november, har kriget pågått i 53 dagar. Fyra dagars paus har förlängts med ytterligare två dagar. Israels premiärminister Netanyahu upprepade under helgen att kriget kommer att fortsätta, med det uttalade målet att krossa Hamas. Det skulle betyda ännu värre konsekvenser för civilbefolkningen i Gaza, efter veckor av ständiga bombningar och död, brist på mat, bränsle och vård. Helvetet trappas upp ytterligare.
Att pausen blev av visar samtidigt att Netanyahu och Israels militär har mött svårigheter, både militärt och politiskt. Runt om i världen har miljontals demonstrerat mot bombningarna och det mest omfattande dödandet av civila i Gaza någonsin. Det har satt press på Israels allierade, som USA-imperialismen, att kombinera sitt massiva stöd till Israels militär med uttalanden om att begränsa lidandet. Biden vill fortsätta med sitt stöd till Netanyahus krig, men inte ta fullt ansvar för det fruktansvärda resultatet.
Inom Israel har också de anhöriga till gisslan i Gaza pressat regeringen, och de första kraven på en vapenvila har framförts. Militära bedömare tror att Israels armé mer eller mindre har slagit ut 10 av Hamas uppskattningsvis 24 bataljoner med cirka 1 000 stridande i varje.
Efter att norra Gaza närmast har totalförstörts väntar nu strider i södra Gaza, som redan har fått utstå mycket intensiva bombningar.
För Hamas innebar pausen en möjlighet att omgruppera och förbereda sig. Även de som stödjer Israel inser att det är närmast omöjligt att helt besegra Hamas och andra med allierade styrkor. USA kunde inte besegra talibanerna, trots ett snabbt maktskifte när kriget började 2001 och därefter 20 års militär närvaro.
I Gaza och hela Mellanöstern är det ockupationen, belägringen, krigen och imperialismen som lägger grunden för Hamas när det saknas demokratiska och socialistiska massorganisationer som tar kamp.
Under pausen har 50 gisslan i Gaza frigetts, med ytterligare 20 planerade frigivningar under tisdagen, av de totalt 240 som fördes bort samtidigt som 1 200 dödades den 7 oktober. I utbyte har Israel frigett 150 palestinska fångar, med 60 till på väg att friges, av totalt 6 000 fångar. Det är ett antal som nu snabbt har ökat, med tusentals gripna sedan den 7 oktober.
Av de utlovade 200 långtradarna med förnödenheter under pausens första dygn anlände bara 143, vilket är ljusår från vad som behövs. Bristen på mat är akut, och de som har flytt från norra Gaza har ingenstans att bo. De som har försökt ta sig tillbaka norrut har beskjutits av israeliska soldater.
Israels regering har tydligt deklarerat att kriget kommer att fortsätta; vissa talar om månader eller till och med ett år. Men det kommer att bli svårare, och konsekvenserna blir ännu värre.
Trycket från anhöriga till gisslan som inte har frigivits kommer att öka, liksom från USA, Frankrike och andra allierade som oroas av massprotesterna världen runt, samt risken för ett utvidgat krig och av att regimer i Mellanöstern, som Egypten och Jordanien, skakas i grunden. Det ökade våldet på Västbanken från både bosättare och den israeliska armén kan leda till nya uppror.
Israel har ingen plan för Gazas framtid. Egypten kommer inte att öppna gränsen till Sinai, vilket är en av de planer på folkfördrivning som israeliska politiker har talat om. Den palestinska myndigheten, som formellt styr på Västbanken men har ett mycket begränsat stöd, har idag ingen möjlighet att ta över i Gaza.
En direkt invasion i södra Gaza blir värre än i norr, med många fler civila som inte har någonstans att ta vägen. Det kan därför leda till att Israels militär snarare omringar Gaza och fortsätter med bomber och belägring, något som USA och dess allierade skulle påstå vara en humanare väg. Men det finns inget humant i något av de alternativ som makthavarna i Jerusalem och Washington överväger.
Massrörelsen mot kriget internationellt, och aktioner från fackföreningar mot vapenleveranser till Israel, kan utvidgas ytterligare. Kampen mot kriget och massakern leder till sökandet efter en lösning, till att se hur det är det kapitalistiska systemet och imperialismen som är orsaken till krig, ockupation, lidande och utsugning.
Krigsmotståndet behöver vara antikapitalistiskt och internationalistiskt.
SOCIALISTISKT ALTERNATIV OCH OFFENSIV SÄGER:
• Stoppa kriget mot Gaza. Nej till ockupation, blockad och belägring.
• Nej till Västimperialismens stöd till kriget, inklusive den svenska regeringens stöd och militarism.
• Solidaritet med alla civila offer för krig och terror.
• För demokratisk organisering och massiv arbetarkamp underifrån på båda sidor mot krig, terror, förtryck och korrupta styren.
• En demokratisk och socialistisk palestinsk stat och en socialistisk samhällsomvandling av Israel som en del av en demokratisk, socialistisk federation i Mellanöstern, vilket är det som krävs för att göra slut på ockupation, diskriminering, fattigdom, exploatering och krig.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.