Ökad polarisering och kamp i Spanien

av Samantha Fernandez-Brime // Artikel i Offensiv

Juli 2023 var det val i Spanien, där PSOE vann i antal röster men PP vann i antal riksdagsledamöter. PSOE dominerar i de stora städerna (förutom Madrid), medan PP har mer stöd i regioner med en mindre befolkning. Resultaten visar på en stor polarisering i Spanien.

Valresultatet påbörjade en process som pågick under flera månader där PP allierade sig med det högerextremistiska partiet Vox för att försöka bilda regering.
Men under november fick Pedro Sánchez det stöd som behövdes för att göra honom till premiärminister igen och bildade en regering bestående av en allians mellan PSOE och Sumar (ett nytt politiskt parti bildat från politiker från Podemos, som separerade sig under argumentet att de ville skapa en bredare vänsterallians, men som i verkligheten ideologiskt står närmare centerpolitiker inom PSOE).

Denna regering har fått stöd av mer än hälften av Spaniens kongress efter hårda förhandlingar med det nationalistiska partiet Junts per Catalunya, som nådde en överenskommelse om att erbjuda amnesti för de som har arbetat för Kataloniens självständighet.
Junts, och andra partier som ERC (Esquerra Republicana de Catalunya, ”Kataloniens republikanska vänster”), vill att katalaner ska kunna rösta i en folkomröstning om självständighet, att folket ska kunna ha rätt att rösta och bestämma om vilken stat de vill vara med i.
Men det viktigt att ta upp att även om Katalonien skulle bli självständigt skulle detta inte betyda en förbättring för medborgarnas liv om det skulle fortsätta under ett system styrt av det etablissemangskonservativa partiet Junts, som har varit det regerande partiet i Katalonien under den största delen av perioden från 1977, och som har fört en hård politik mot arbetarklassen med kontinuerliga nedskärningar, som till exempel inom vård, skolor och infrastruktur.

Responsen och motståndet mot det ökade våldet finns utan tvekan på gator och torg med flera protester mot sexismen i hela landet under året.

Frågan om spansk enighet är en av de viktigaste för Vox, och de stod bakom uppviglingen till protester genomförda av högerextrema grupper som pågick nästan 15 kvällar i rad under november. Vox känner sig starkare än någonsin.
Men motstånd mot extremhögern finns för att motverka deras försök att sprida sina rasistiska, sexistiska, transfoba och homofoba idéer. Ett viktigt exempel är den feministiska rörelsen i Spanien som bara växer och växer.
I Spanien har våld mot kvinnor gått upp i form av bland annat extremt våld i förhållanden (när denna artikel skrivs har 55 kvinnor mördats av sin partner eller expartner) och i ett ökande antal våldtäkter med allvarliga fysiska skador.

Men responsen och motståndet mot det ökade våldet finns utan tvekan på gator och torg, där det under året har funnits protester mot sexismen i hela landet.
För att nämna flera exempel sedan valet: Det var i slutet av sommaren som protester mot fotbollförbundets sexistiska ordförande Luis Rubiales ägde rum som till slut tvingade honom att avgå; det var mer än 40 protester den 25 november, med mer än 5 000 personer bara i Madrid; och den 30 november var det en feministisk generalstrejk i Euskal Herria som mobiliserade 200 000 demonstranter och totalt stoppade all aktivitet för dagen på många företag och inom offentliga sektorn, som skolor, universitet, med mera.
Det visar på den växande kampen och viljan från den spanska arbetarklassen och ungdomen att slå tillbaka mot inte bara sexism och extremhögern, utan mot alla attacker från den spanska härskande klassen. Det återstår att se hur väl organiserad och bred rörelsen kan bli och om detta kan leda till att nya, kämpande vänsterformationer bildas.