Avtalsrörelse 2024: Arbetsvillkoren i välfärden i fokus

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Endast 56 kollektivavtal omförhandlas 2024 (mot 470 st 2023), men de berör över en miljon arbetare, framför allt inom offentlig sektor. Sjuksköterskor, lärare och undersköterskor är några av de som kan gå ut i strejk om det ska bli några förbättringar av löner och arbetsvillkor när deras avtal går ut den 31 mars.
Det är den första avtalsrörelsen för det nya sammanslagna fackförbundet Sveriges Lärare, med 300 000 medlemmar. Till skillnad från de senaste avtalsrörelserna som har resulterat i avtal utan bestämda löneökningar kräver Sveriges Lärare nu siffersatta lönehöjningar i avtalet – detta efter att många kommuner har gett lägre löneökningar än det så kallade ”märket” (löneökningstakten i industrin) och långt under inflationen.
När regeringen satsar miljarder på militären och fängelser, men kommuner och regioner inte kompenseras för kostnadsökningarna, är Sveriges Lärare med rätta oroliga för att den trenden fortsätter.
Enligt SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) blir det samlade underskottet för kommuner och regioner 31 miljarder kronor 2024. Intressant är hur SKR pekar på att kapitalismens oförmåga att motverka klimatförändringarna är något som förvärrar den ekonomiska krisen:
”Förutom brist på både ekonomiska resurser och personal har ett antal kommuner de senaste åren drabbats och fler kommer att drabbas av klimatförändringarna. De tvingas därmed hantera effekter av bland annat översvämningar, skred, värme och bränder. Investeringar för att hantera kommande klimatanpassningar i kommunerna beräknas motsvara hundratals miljarder kronor.”

Ett centralt krav från Sverige Lärare är reglering av arbetsbördan. Fackets undersökningar visar att var femte lärare jobbar övertid, ofta obetalt. Det är kopplat till att lärarnas undervisningstid hela tiden ökar, och därmed också tid för förberedelser och efterarbete.
– Vi tror att en väg att komma åt det problemet är att reglera hur mycket för- och efterarbetstid/planeringstid det ska vara i förhållande till undervisningstiden, säger Åsa Fahlén, ordförande för Sverige Lärare.
Sveriges Lärare kräver även lagstiftning vad gäller maxstorlek på klasser och förskolegrupper. Med nuvarande regering är det förstås utsiktslöst och borde tas upp som krav i avtalsrörelsen istället.

Även Vårdförbundet har arbetsbelastningen i fokus i avtalsrörelsen, men kräver istället kortare arbetstid. Var tredje sjuksköterska och biomedicinsk analytiker jobbar deltid. Av barnmorskorna är det varannan. Den främsta anledningen är behov av vila och återhämtning, visar en ny rapport från Vårdförbundet.
Kravet på kortare veckoarbetstid går helt på tvärs med arbetsgivaren SKR:s krav som handlar om att lösa personalbristen genom att ”kräma ut” ännu mer ur den personal som finns – ”Anställningsvillkor som särskilt gynnar deltidsarbete ska avvecklas”.
Här är det uppenbart att det kommer att krävas hård strid, inklusive varsel om strejker, för att komma framåt.

Till skillnad från Sveriges Lärare vill Vårdförbundet återigen ha ett avtal utan siffersatta lönehöjningar, i en from förhoppning om att de då ska kunna få mer än ”märket”. Argumentet är att förbundets medlemmar har haft en bättre löneutveckling under de senaste tio årens sifferlösa avtal än andra grupper.
Vad förbundsledningen dock inte räknar med är att regionerna nu har sin djupaste ekonomiska kris sedan 1990-talet och kommer att göra allt för att hålla nere löneökningarna, trots en skriande brist på personal.
I Vårdförbundets tidning Vårdfokus kampanjas det tydligt för att ”strejker inte ger resultat”, av till exempel före detta ordföranden Eva Fernvall. Det motsägs av både forskare och den senaste tidens internationella exempel. Hundratusentals vårdarbetare har strejkat de senaste åren och vunnit stora förbättringar – till exempel vann tusentals sjuksköterskor i New York 19 procents löneökning över tre år, plus en avtalad lägstabemanning inom slutenvården, efter bara tre dagars strejk.

Även Kommunal förhandlar för offentliganställda undersköterskor, vårdbiträden, lokalvårdare och så vidare under 2024. Kommunal kräver förbättrade arbetstider genom arbetstidsförkortning, begränsning av delade turer och ett tvång för arbetsgivaren att genomföra årliga ”bemanningskartläggningar”.
De kräver också ett tydligare lönesystem med mindre godtycke från cheferna – ett väldigt naivt krav, eftersom de individuella (och godtyckliga) lönerna är ett viktigt vapen för arbetsgivarna att skapa splittring bland de anställda och på så sätt förhindra en kollektiv kamp för bättre villkor för alla.

Intervju med Raymond Stokki, förtroendevald i Sveriges Lärare och med i Socialistiskt Alternativs fackliga kommitté:

Vad tycker du om Sverige Lärares avtalskrav? Vad är bra, vad hade kunnat vara bättre?
– Kraven om reglering av tid för planering och förberedelse i avtal är en viktig punkt, många lärare vill gå tillbaka till den gamla regleringen med undervisningstid. Det kan inte regleras godtyckligt som idag, utan det måste finnas en angiven tid eller procentsats.
– Detsamma gäller med att man nu har fattat att sifferlösa avtal inte var någon fördel, speciellt i tider av ekonomisk kris. Jag tror att många också välkomnar regleringar i lagtext om barngruppsstorlek i förskolan – detsamma gäller inte minst fritidshemmet också. Arbetsmiljön har gått bakåt länge, där belastningen kommer från tidsbrist i kombination med för stora grupper.
– Däremot hade det behövts hårdare tag mot Tidöavtalet, exempelvis kan inte angiverilagen sopas under mattan med så kallade undantag. Det är rasism och antidemokrati som måste stoppas.

Vad anser du är det viktigaste kravet som ni fritidspedagoger behöver?
– Främst reglerad planeringstid och minskade barngrupper. Även frågan om lokaler som ändamålsenliga är viktig. Elever i fritidshem är undantagna från arbetsmiljölagen, vilket resulterar i att det är enklare för arbetsgivaren att komma undan frågan om vettiga lokaler.

Med tanke på kommuner och regioners dåliga ekonomi, hur stor är chansen att få igenom kraven utan konfliktvarsel?
– Läget är dåligt med de fackliga ledningarnas decennier av svek, men med de många protesterna mot Tidöavtalet och nedskärningar samt de strejker som ägde rum under 2023 finns det nu mer momentum för avtalsrörelsen. Dock behövs koordinerade utbredda strejker – det är dags att ta ut medlemmarna och visa att det verkligen är allvar nu. Risken är att bakslag i avtalsrörelsen resulterar i massuppsägningar.

SOCIALISTISKT ALTERNATIV OCH OFFENSIV STÅR FÖR:
• Fullt stöd till kraven på kortare arbetstid och minskad arbetsbelastning.
• Lönekraven måste bryta det tak som ”märket” innebär – annars kommer aldrig välfärdsyrkenas löner komma ikapp. Full kompensation för inflationen för alla medlemmar!
• Förbered för strejk med avtalsmöten på arbetsplatserna – kommuner och regioners ekonomiska kris innebär att tuffare kampmetoder är ännu mer nödvändiga.
• Massiv upprustning av välfärden genom höjda och inflationsskyddade statsbidrag till kommuner och regioner.
• För demokratiska och kämpande fack. Förslag på nya avtal ska ut på medlemsomröstning innan de skrivs under.