Kampen inifrån Israel

Demonstrationsförbud, demokratiska inskränkningar, censur, arresteringar och polisattacker; den israeliska statens ”järnnäve” slår till mot varje form av solidaritet med Gaza. Det finns en rädsla inom Israels topp, att den lilla antikrigsrörelse som finns – mot även ockupationen och belägringen – ska smitta av sig politiskt till den stora rörelsen som idag endast kräver Netanyahus avgång och gisslanförhandlingar. Mest av allt fruktar den härskande klassen att israeliska judar och palestinska israeler ska gå samman i kamp, vilket kan göra ’hotet inifrån’ till det största hotet mot staten Israel.

MATTIAS BERNHARDSSON

Samtidigt som protesterna sprider sig i Israel har Knesset (parlamentet) klubbat undantagsbestämmelser som ger staten rätt att stänga ned utländska medier och fängsla israeliska medborgare för publikationer som skulle anses vara ”skadliga för arméns moral”. I Netanyahus högerregering försöker det högerextrema partiet Judisk makt driva igenom undantagsbestämmelser som ger polisen rätt att öppna eld mot civila demonstranter.
”Domstolarna ser en fara i varje protesthandling. Människor kastas automatiskt i häkte i några dagar, och ganska snabbt förvandlas det till ett åtal och ett beslut att hålla dem fängslade till slutet av förfarandet. Det är helt vansinnigt, det här är en ny standard”, berättade Maysana Mourani, en advokat från det Haifabaserade människorättscentret Adalah i +972, ett oberoende nyhetsmagasin av israeliska och palestinska journalister, den 24 januari.
Den 9 januari: Polisen i Haifa bryter upp en antikrigsdemonstration vid samlingen, griper organisatören (från vänsterpartiet Hadash) och hotar honom. Den 16 januari: En av de första judisk-israeliska demonstrationerna som uttryckligen fördömde Israels attack mot Gaza bryts upp av polis utanför Israels försvarsdepartement i Tel Aviv. De konfiskerade skyltar med texten ”Stoppa massakern” med motiveringen att dessa ”förolämpade allmänhetens känslor” och ”uppviglade”, varefter många misshandlades med batong. Exemplen är många fler.
Men polisen har inte kunnat stoppa alla protester. I Arraba, en stad i norr med i huvudsak palestinier, hölls den 12 januari en antikrigsdemonstration med cirka 150 personer, vilket gjorde den till den största palestinskledda demonstrationen i Israel sedan krigets början.
Efter överklaganden till högsta domstolen tilläts demonstrationer som först förbjudits att hållas i Tel Aviv och Haifa under förrförra helgen. Över 1 000 deltog i Tel Aviv. Polisen obstruerade, ifrågasatte samlingsplatser, ville stoppa tal och beslagtog plakat som innehöll orden ”massaker”. Samma trakasserier ägde rum i Haifa, där polisen dessutom begränsade demonstrationen till max 700 personer. Socialistiska kamprörelsen (SAV:s systerorganisation i Israel och Palestina) var en av arrangörsorganisationerna och rapporterar om hur polisen omringade demonstrationen och gjorde utfall mot talarstolen för att stoppa specifika tal.

För palestinska israeler är insatsen högre än för judiska israeler, grips man på en demonstration kan man sitta inlåst i veckor eller månader istället för några dagar. Allra störst är risken att protestera i de ockuperade områdena, där militär och högerextrema bosättarmiliser kan öppna eld.
”Alla som vågar gå ut och säga ett ord för att hylla Gaza kommer att hamna bakom galler”, var beskedet som trummades ut av polisen den 19 oktober (IDF Radio) förra året. Detta gällde också pennan och ordet. Den judiska historieläraren Meir Baruchin greps efter att på Facebook ha delat ett foto av familjen Abu Daqqa som dog i ett israeliskt bombangrepp. Han uppmanades inledningsvis att komma till en polisstation för förhör om anklagelser om uppvigling. När han påpekade för polisen att de behövde en fullmakt från riksåklagaren för att åtala en israelisk medborgare för detta brott, uppgraderades anklagelsen till ”förräderi” (The Guardian den 13 januari). Yael Ayalon, rektor för en gymnasieskola i Tel Aviv, kallades också in på polisförhör efter att hon delat en artikel som varnade för att israeliska medier dolde lidandet för Gazas civila.
Att styra media är centralt i alla krig. Särskilt i Israel där missnöjet mot regeringen är stort.
”[Israelerna] ser inte de bilder från Gaza som de flesta i världen ser”, säger journalisten Raviv Drucker (The Guardian den 6 januari), som har drivit på för att hans egen arbetsgivare, Kanal 13, ska bevaka civila offer i Gaza i större utsträckning.
Mer än 80 journalister har dödats i Gaza sedan 7 oktober. Utöver att styra bilderna från Gaza måste staten kontrollera journalister inne i Israel. Den 19 december räknade kommittén för skydd av journalister (CPJ) att det hade satts 19 journalister bakom galler i Israel.

Bara 15 procent av israelerna svarade vid årsskiftet att de vill att högerpartiet Likuds Benjamin Netanyahu sitter kvar som premiärminister, ”efter kriget mot Hamas” som frågan var ställd. Det finns lager på lager av politiskt missnöje och opposition i Israel. ”Trots den aggressiva nationalistiska reaktionen är de högerextrema partierna i regeringen faktiskt inte på toppen av sin makt i detta skede. Den kritiska inställningen till bosättningarna och extremhögern, som präglat den israeliska proteströrelsen i flera månader, är oförändrad” (Socialistiska kamprörelsen i Israel och Palestina, ISA, den 24 november 2023).
Innan Hamas attack den 7 oktober förra året befann sig Netanyahus regering i en total förtroendekris, med en miljon demonstranter som tog till gatorna för att hejda en reaktionär konstitutionell kupp med inskränkta demokratiska rättigheter och stärkt regeringsmakt. Missnöjet med levnadskostnadskrisen, korruptionen och de sociala orättvisorna finns kvar – alla de klyftor som tände 2011 års massprotester då den arabiska våren nådde Israel. Hamas attack den 7 oktober avbröt proteströrelsen mot grundlagskuppen – troligen räddades Netanyahu från att avgå – men regeringen har inte lyckats använda dådet eller kriget för att kuva opposition genom den vanliga maningen om ”nationell enighet”. Det visade 100-minutersgeneralstrejken den 14 januari och demonstrationer i tiotusental som kräver förhandlingar för gisslanutbyte – eller paroller som ”Hamas, ge oss gisslan så får ni Netanyahu”.

Den massiva kritiken mot regeringens hantering av kriget mot Hamas kommer inte att försvinna av sig självt. Det är heller inte tillräckligt att bara kräva fångutväxling. Socialistiska kamprörelsen i Israel och Palestina demonstrerar under parollen ”Stoppa kriget: det finns ingen lösning utan att bekämpa ockupationen, belägringen och fattigdomen”. ■

Socialistiskt Alternativ och Offensiv säger:

• Stoppa kriget mot Gaza. Nej till ockupation, blockad och belägring.
• Nej till Västimperialismens stöd till kriget, inklusive den svenska regeringens stöd och militarism.
• Solidaritet med alla civila offer för krig och terror.
• För demokratisk organisering och massiv arbetarkamp underifrån på båda sidor mot krig, terror, förtryck och korrupta styren.
• En demokratisk och socialistisk palestinsk stat och en socialistisk samhällsomvandling av Israel som en del av en demokratisk, socialistisk federation i Mellanöstern, skapar de förutsättningar som krävs för att göra slut på ockupation, diskriminering, fattigdom, exploatering och krig.