Nedskärningar på socialtjänsten slår hårt

av STEPHEN RIGNEY // Artikel i Offensiv

Budgetkrisen för kommunerna börjar få allt mer kännbara konsekvenser. Det visar en ny undersökning av facktidskriften Socionomen, som menar att en stor andel av landets socialtjänster redan har behövt skära ner på servicenivåer. Samtidigt säger merparten av de som inte har gjort det än att de antingen är osäkra på om det går att upprätthålla befintliga nivåer under 2024 utifrån den nuvarande budgetramen, eller att de redan nu vet att det inte kommer att vara möjligt.

Vad som menas med att upprätthålla servicenivåer är förstås relativt. Välfärdsstaten har urholkats som en följd av årtionden av nedskärningar, och sanningen är att social- och välfärdstjänster har varit underfinansierade i decennier. När man pratar om bibehållna servicenivåer handlar det inte om de nivåer som faktiskt behövs, utan om de redan låga, otillräckliga nivåerna.
Enligt LO behöver välfärden 51 miljarder kronor extra per år vid 2027 bara för att upprätthålla samma nivåer som 2022. Ytterligare 35 miljarder kronor skulle behövas årligen för att kunna höja kvaliteten.
Närmare en tredjedel av de 164 kommuner som svarade uppgav att budgeten minskade förra året i reella termer, och för lika många var budgeten lika stor trots ett ökat behov. Även i de kommuner där socialtjänstens budget ökade var höjningen bara på pappret – i endast 17 procent av kommunerna hade budgetökningen tagit höjd för inflationskrisen och täckt de faktiska kostnadsökningarna. Med andra ord var det ändå en budgetminskning för de flesta kommuner.

De områden som nämns som löper störst risk för nedskärningar är förebyggande och öppna insatser som inte är lagstadgade, då fokus behöver läggas på de insatser som kommunerna är skyldiga att erbjuda. Men det är just de förebyggande insatserna som behöver den största satsningen idag.
Särskilt mot bakgrund av det ökade våldet behövs det resurser som är riktade mot skolorna, fritidsgårdarna och andra områden för att möta upp de barn och ungdomar som löper risk att dras in i gängmiljön med dess meningslösa och allt dödligare våld.
Dessa nedskärningar bådar inte heller gott nu när socialtjänsten står inför dess största omställning någonsin. En stor ambition i den nya socialtjänstlagen, som beräknas träda i kraft redan nästa år, är just att göra socialtjänsten mer öppen och lättillgänglig. Istället för bara biståndsbedömda insatser som kan ta lång tid och ställer höga krav (och därför inte sällan kommer för sent) ska tröskeln sänkas så att vissa insatser kan erbjudas utan någon form av behovsprövning.
Även det förebyggande arbetet och vikten av tidigt stöd och hjälp har lyfts. Samtidigt har det överlämnats till kommunerna att själva bestämma om och vilka insatser som kan erbjudas på det sättet.

Men om kommunerna inte har råd med sådana insatser idag, hur ska då dessa börja byggas ut nästa år? Redan när utredningen om den nya lagen publicerades 2020 påpekade både fackliga och intresseorganisationer att den nya lagen riskerade att bli ett slag i luften om inte tillräckliga resurser tilldelas, särskilt när utredaren hade fått i uppdrag att föreslå förändringar som inte skulle innebära några kostnadsökningar.
Fackföreningen Vision menade också att om det inte finns krav på att kommunerna ska arbeta förebyggande är det just det förebyggande arbetet som kommer att försvinna när budgetläget är tufft. Dessa farhågor börjar bli verklighet redan nu, innan lagen har börjat gälla.
Även om några kommuner lyckas klara sig i år är det ändå bara en tidsfråga innan stora nedskärningar börjar genomföras om det inte kommer ett rejält tillskott till kommunernas budget. Regeringen verkar inte ha svårt att hitta resurser för att rusta upp statens hårda kärna – militären, polisen och rättsväsendet – men satsningar på ungdomar och deras framtid finns det självklart inga pengar till. ■