Stoppa kriget mot Gaza – Socialistisk feminism för nationell frigörelse för alla

8 marsuttalande av Socialistiska kamprörelsen (ISA I Israel/Palestina) // Artikel i Offensiv

På Internationella kvinnodagen i år kräver vi att det folkmordsliknande kriget mot Gaza, belägringen och ockupationen upphör. Som socialistiska feminister kämpar vi mot alla former av förtryck, mot imperialismen och dess blodiga krig.

När vi skriver dessa rader har den folkmordsliknande israeliska regimens attacker slaktat mer än 30 000 människor i Gaza, en majoritet av dem kvinnor och barn, och tusentals saknas under rasmassorna. Den israeliska regimen tvingar fram svältförhållanden, mödrar har ingen mjölk att ge sina barn, hundratusentals människor med mens och gravida tvingas föda mellan rasmassorna, hela familjer fördrivs, bor i tält i kylan och utsätts för sjukdomar.
Att motsätta sig det brutala nationella förtrycket av det palestinska folket – den folkmordsliknande attacken mot Gaza, den tilltagande etniska rensningen på Västbanken, i det ockuperade östra Jerusalem och i al-Naqab, det kvävande politiska förtrycket i 1948 års territorier och den nationalistiska häxjakten – är en feministisk fråga. Inte bara för att den hotar hundratusentals kvinnors liv och välbefinnande, utan också för att socialistisk feminism handlar om att bekämpa förtryck och exploatering överallt, och för att den kapitalistiska israeliska regeringen (med stöd av imperialismen) utsätter vanliga människor i hela regionen för fara.
Kampen mot den israeliska regimen och dess imperialistiska uppbackare är en del av kampen mot det globala kapitalistiska imperialistiska systemet med våld, krig och herravälde.

Nationellt förtryck, kolonialism och imperialism föder socialt våld och kvinnohat samt normaliserar det. Vi motsätter oss all användning av våldtäkt och sexuella övergrepp som krigsvapen – rapporter om israeliska ockupationssoldater och fångvaktare som sexuellt angriper palestinier används också av israeliska bosättare och soldater som attackerar palestinier på Västbanken.
Det sexuella våld som begicks av Hamas och andra miliser under attacken den 7 oktober utnyttjas cyniskt och överdrivs till och med för att rättfärdiga de fasor som den israeliska folkmordsliknande aggressionen har begått under de senaste månaderna.
Som feministiska palestinska organisationer som är verksamma inom 1948 års territorier har påpekat: trovärdiga rapporter (som den från Physicians for Human Rights) om sexuellt våld mot israeliska kvinnor den 7 oktober bör man tro på och motsätta sig. Men feminismen är inte delbar. Feminister överallt måste motsätta sig den israeliska statens terrorism, förstörelse, fördrivning, dödande, tortyr, sexuellt våld och våld av alla slag.

Kvinnor har globalt spelat en ledande roll i kampen mot nationellt förtryck, kolonialism och imperialism. Palestinska kvinnor har spelat en integrerad roll i kampen för nationell frigörelse sedan den inleddes i Palestina före 1948, genom årtiondena och framför allt under den första intifadan.
Palestinska kvinnor organiserade sig, demonstrerade och kämpade tillbaka. På senare år har palestinska kvinnor gått i spetsen för 2018 års marscher för återvändande i Gaza, liksom för den samhällsöverskridande massprotesten och kvinnostrejken mot kvinnomord inom 1948 års territorier, där arabisk-palestinska och judisk-israeliska kvinnor deltog. I 2021 års värdighetsstrejk deltog palestinier av alla kön i en inspirerande styrkedemonstration.
Nu, under detta folkmordsliknande krig, etniska rensning och nationella förtryck, har vi sett Gazas kvinnor och palestinier i alla åldrar heroiskt överleva vad som bara kan beskrivas som helvetet på jorden. Miljontals människor har slutit upp i internationell solidaritet.
Under de senaste åren har kvinnor globalt och i hela Mellanöstern och Nordafrika lett protester mot förtryck – ”Kvinna, Liv, Frihet” i Iran som bröt ut efter det brutala mordet på Jina Amini, en ung kurdisk kvinna, av ”moralpolisen”, liksom rörelser i Tunisien, Sudan, Libanon och i många fler länder. Dessa platser drabbas hårt av den kapitalistiska krisen, inflationen, de stigande livsmedelspriserna och den hotande klimatkatastrofen.

Feminister överallt måste motsätta sig den israeliska statens terrorism, förstörelse, fördrivning, dödande, tortyr, sexuellt våld och våld av alla slag.

Vi måste stoppa det folkmordsliknande kriget – men hur?
Ett bra steg är att följa de palestinska fackföreningarnas uppmaning från den 16 oktober om att ”Avsluta all medverkan, sluta beväpna Israel”.
Vi behöver ta massolidaritetsaktionen ett steg längre. Under de senaste månaderna har vi sett:
• Massdemonstrationer och protester över hela världen: från Storbritannien till Jemen och Sydafrika.
• Belgiska fackföreningar uppmanade sina medlemmar att vägra hantera militär utrustning som skickas till Israel.
• Demonstranter i USA och Kanada blockerade militära leveranser från USA till Israel.
• Den fackliga federation som företräder arbetare vid elva större indiska hamnar förklarade att den vägrar att lasta/lossa vapen till Israel.
• Hundratals egyptiska journalister demonstrerade och krävde att aggressionen skulle stoppas och att gränsövergången i Rafah skulle öppnas. Dessutom har vi sett demonstrationer i tusental samt marscher till gränsen i Jordanien. Dessa regimer, som fruktar för sin stabilitet och sina intressen av att samarbeta med Västvärlden och Israel, har svarat med ett brutalt tillslag mot protester och sociala medier.
• Arbetarnas aktioner måste bli mer systematiska och organiserade för att effektivt stoppa den israeliska krigsmaskinen.

Feminister har uppmanat till global strejk den 8 mars – alla fackförbund måste trappa upp kampen! Protestera, strejka, stör – låt ingen ”business as usual” få pågå för imperialistiska regimer som stödjer Israels folkmordsliknande attacker.
Vi organiserar oss för att få ett slut på det folkmordsliknande kriget, mot imperialism och kolonialism, som är kopplade till kampen mot kapitalismen och för kvinnors och hbtq+-personers rättigheter. Vi kämpar för vanliga människors liv, frigörelse och välbefinnande över hela världen, för att få ett slut på ockupationen, belägringen och det nationella förtrycket av det palestinska folket och för att stoppa imperialismens intervention i Mellanöstern och hotet om ett regionalt krig.
Arbetarna, de fattiga och de förtryckta är de enda verkliga allierade i hela regionen i kampen för att stoppa det folkmordsliknande kriget i Gaza och för en verklig palestinsk frigörelse.
Det krävs massaktioner för att uppnå detta i hela regionen, tillsammans med internationell solidaritet och massaktioner. Vi måste bygga upp protester och aktioner på Internationella kvinnodagen – och fortsätta kampen efteråt.

Vad vi står för:

1. De internationella institutionerna och de kapitalistiska regeringarna i ”Väst” har än en gång visat att de för att skydda sina eliters intressen kommer att tillåta att de folkmordsliknande attackerna fortsätter. Från Milei i Argentina till AfD i Tyskland: den internationella extremhögern och dessa regeringar utnyttjar situationen för att på ett kriminellt sätt piska upp rasism och islamofobi och rättfärdiga massakern.
En socialistisk feministisk kamp mot imperialismen måste ta upp kampen mot varje form av rasism och splittring för att bygga en motreaktion mot det högerextrema hotet.

2. Socialistiska feminister har inget förtroende för internationella institutioner som ICJ, FN och kapitalistiska Västmakter. Genom att låta de folkmordsliknande attackerna fortsätta och skära ned på anslagen till UNRWA har dessa regeringar och institutioner återigen visat att deras krav på demokrati är tomma och ytliga när deras ekonomiska och strategiska intressen står på spel.
I bästa fall ger vissa läpparnas bekännelse och symboliskt stöd, men de kommer inte att stoppa ockupationen och det djupt rotade förtrycket.

3. De borgerliga arabiska regimernas fortsatta passivitet inför det obevekliga blodbadet på det palestinska folket understryker än en gång att ingen tröst eller lösning kan komma från dessa förtryckande, auktoritära och korrupta regimer. Den regionala styrande elitens tomma ord mot den israeliska regimen återspeglar bara det sociala tryck de står under – de är rädda för sina egna regimers stabilitet.

4. Dessa regimer är inte de förtrycktas vänner. Många länder i Mellanöstern och Gulfstaterna tillämpar fortfarande lagar som tvingar kvinnor att lyda sina män, hindrar kvinnor från att röra sig fritt, resa utomlands eller arbeta utan tillstånd från en manlig förmyndare. Houthierna i Jemen, som påstår sig försvara palestinierna genom sina attacker i Röda havet, kväver också kvinnors rättigheter på hemmafronten, särskilt genom att ytterligare befästa reglerna om manliga förmyndare.

5. Vi vet att Ryssland och Kina är brutalt förtryckande regimer och vi stöder helt kvinno- och hbtq+-rörelserna i dessa länder. Den israeliska ockupationen och de imperialistiska regimerna i ”Väst” använder cyniskt Hamas reaktionära ideologi för att rättfärdiga sina attacker och bomber mot alla Gazabor, inklusive palestinska kvinnor och hbtq+-personer – ibland använder de till och med hycklande en ”kvinnovänlig” retorik för att göra detta. Men som den brutala iranska regimens förtryck av ”Kvinna, Liv, Frihet” visar: de som utövar förtryck kan inte påstå att de bekämpar ett annat förtryck.

6. Den palestinska myndigheten samarbetar med den israeliska ockupationsmakten. Hamas är baserat på islamistisk och kapitalistisk ideologi och det är därför de främjar kontraproduktiva kampmetoder som inte förlitar sig på de palestinska massorna som aktörer för social förändring. Den ruttna palestinska myndigheten, som nu undertrycker demonstrationer mot angreppet på Gaza, har om och om igen visat att den enda vägen till palestinsk nationell frigörelse är genom motstånd mot den israeliska ockupationsregimen.
Men den Hamasledda attacken den 7 oktober förlitade sig på en chockeffekt som skulle mobilisera kapitalistiska makter att agera, inte på mobilisering av de palestinska massornas potentiella revolutionära kraft. Detta beror på att Hamas strävar efter en auktoritär stat i linje med Irans diktatur, vilket skulle vara katastrofalt för det palestinska folket och särskilt för kvinnor och hbtq+-personer.

7. Vi kämpar för att få slut på kriget, störta ockupationen och belägringen och uppnå nationell frigörelse för det palestinska folket, med löften om rätten att återvända, ett gisslanutbyte ”alla för alla” och ett slut på massbortförandet och fängslandet av palestinier, ett erkännande av den decennielånga och pågående Nakba (”Katastrofen” på arabiska).
Vi kämpar för full jämlikhet och befrielse för alla: stoppa attackerna mot UNRWA, offentliga massinvesteringar i en djupgående rehabilitering av ett fritt Gaza och av vanliga människors samhällen i hela regionen som har drabbats av krigskrisen på en demokratisk grund. För det måste vi låta den israeliska eliten och eliten bland deras imperialistiska uppbackare betala.

8. För att kunna kämpa effektivt för verklig befrielse för alla måste vi bygga ett politiskt alternativ, en revolutionär kamp baserad på ett socialistiskt-feministiskt politiskt program. Kampen mot förtryck är en del av den nödvändiga kampen för att störta kapitalismen och imperialismen och bygga ett socialistiskt samhälle som inte lämnar någon efter sig.

Arbetarklassens kvinnor har historiskt sett alltid spelat en stor roll i alla antikrigsrörelser. Låt oss göra denna internationella kvinnodag till en styrkedemonstration i kampen mot folkmordskriget i Gaza och fortsätta kampen för palestinsk nationell frigörelse efteråt. Låt oss lägga vår tyngd till kampen mot krig och ockupation – och mot alla former av exploatering och förtryck!