Det går inte att döda ett språk

Av ELIN GAUFFIN // Artikel i Offensiv

Den 3 mars var det 100 år sedan den turkiska staten gjorde det kurdiska språket olagligt. Angående detta hölls en manifestation på det kurdiska biblioteket i Alvik i Stockholm med Kurdo Baksi som värd.

Många tänkvärda saker om språket sades under denna timma. Om hur språk är liv. Språk är inte bara det vi talar och skriver med. Vi tänker i form av språk. Hur språk är det centrala i att vara människa – att dela med andra.
Hur är det då att ha ett modersmål som är förbjudet? Berzan Koçkaya, ordförande Kurdiska Riksförbundet, berättade om hur det var när han som pojke i Diyarbakir skulle gå med sin mor för att hälsa på pappan som var fängslad på grund av sin etnicitet. Det var strängt förbjudet att tala kurdiska i fängelset, men hans mor kunde inte turkiska, så de kunde inte tala med varandra.
Det kurdiska språket har funnits i 3-4 000 år. När nationalstaten Turkiet utropades i oktober 1923 hade det föregåtts av fruktansvärda folkmord på armenier och assyrier/syrianer. Den nya staten var etnocentrerad till enbart turkiska.

Elisabeth Löfgren, ordförande för svenska PEN-klubben, berättade att kurdiska var så förbjudet att kurder inte längre fick kallas för kurder, utan kallades för bergsturkar. Kurdiska fick inte talas i domstolarna. I domstolsprotokollen stod det inte ens att ett främmande språk talades, det stod att ”ett främmande ljud hördes”.
Mellan 1923 och 1980 kom det inte ut mer än tre böcker på kurdiska i Turkiet. På 1960-talet upprättades speciella skolor där de kurdiska barnen sattes, berövade från sina familjer skulle de assimileras.
År 2012 infördes vissa lättnader, efter många protester och hungerstrejker från kurdiska fångar. Partier fick därefter ge ut material på kurdiska och domstolar fick använda kurdiska. Man kunde välja en kurs i kurdiska på gymnasiet. Men efter 2016 förvärrades läget igen, och så är det än idag.

– Ett språk är en levande organism. Det går inte att döda, sade Berzan Koçkaya.
Förläggaren Martin Kaunitz kallade språket för världens stjäl. Han menade också att i turkiskan märker man ”skuggan av ett gömt språk”.
Många var stolta över att kurdiskan är ett så stort språk i Sverige och att det kurdiska biblioteket i Alvik var det första biblioteket för kurdiska böcker i världen.
Denna manifestation tog nästan inte upp något om dagens situation. Men en liten kritik framfördes av Göran Eriksson, före detta chef för ABF Stockholm. Han har tillsammans med Kurdo Baksi, Pierre Schori och Thomas Hammarberg skrivit ett upprop mot hur de två senaste regeringarna har krupit för Erdoğan, sålt vapen till Turkiet och utvisat politiska flyktingar för att få Erdoğan att godkänna Sverige som Natomedlem.
PEN-klubben har ett stort jobb i att stödja de många hundra journalister och författare som är fängslade i Turkiet. Kurdiskan är fortfarande ett förbjudet språk i Turkiet.

Inte heller kurdiskan i andra delar av Kurdistan togs upp denna dag. Men där kan det inflikas att den kurdiska kampparollen Jin – Jiyan – Azadi (Kvinna, Liv, Frihet) har varit känd bland kvinnoaktivister internationellt länge. I och med det feministiska utbrottet i Iran 2022 blev orden kända över hela världen. Så knyts vi samman i språket och i kampen. ■