Krönika: ”Vi i hemtjänsten förtjänar bättre”

av Nicole Johansson // Krönika i Offensiv

Jag dedikerar denna text till att ge en inblick i hur det är att jobba i hemtjänsten som vårdbiträde. Jag jobbade min första sommar 2022, min andra 2023 och fortsatte sedan som tillsvidareanställd. Min första sommar är en av de bästa i mitt liv hittills: schyssta kollegor, många brukare att finnas till för och en stor mängd garv. Med uttalanden som ”att torka bajs är najs” förstår vi att det inte är själva bajset eller situationen som är najs, utan det faktum att en får hjälpa en annan människa. Vad jag inte har nämnt hittills är de delar som låter najs, men som känns bajs eller som rent ut sagt är skit.
Jag kommer inte att skriva nämnvärt mer om de otroligt värdefulla stunder jag har delat med brukare, där vi möts som medmänniskor bortom kroppar som inte fungerar. Vad jag kommer skriva mer om är den organisatoriskt dysfunktionella arbetsplatsen som alla garv och värdefulla stunder sker under.
Luleå kommun har från den 1 mars i år infört ett nytt verksamhetssystem, som successivt kommer att införas i alla kommuner i Norrbotten. Det innebär att alla kommuner i Norrbotten jobbar med samma system, vilket i sig låter najs. Det verktyg jag hittills har använt som arbetare är en app som heter TES, där jag kan se alla besök jag ska göra under arbetspasset.
TES har nu ersatts med Combine-app. Det är här som sakerna som låter najs, men känns bajs kommer in: Combine-app har uppenbarligen inte testats tillräckligt innan lanseringen i kommunen och en stor del av oss som arbetar har inte kunnat använda den sedan dag ett. De som kan använda den kan inte göra det på det sätt som det är tänkt, utan måste till exempel undvika att använda telefonens eget navigationssystem för att den inte ska krascha.
Jag och kollegor får jobba med en app som i spelvärlden skulle benämnas vara i alpha-stadiet. Enligt Älvsbyns kommun är Combine ”det verksamhetssystem som enligt upphandlingens uppsatta kriterier hade bäst förhållande mellan pris och kvalitet”.

Ovan beskrivna låter ju najs, men känns i praktiken bajs då det inte fungerar. Det gör även Individens Behov I Centrum (IBIC). Det är nämligen så att i och med lanseringen av Combine-app är det även dags att börja arbeta med IBIC. Jag har förstås inget emot att utgå från brukarens behov, det är bra, men IBIC är även ett sätt att effektivisera och spara pengar på det brukaren bedöms kunna göra själv. Hur individens behov än formuleras kommer denna del alltid att vara skit då den är styrd av ekonomi.
Vi kan inte reformera kapitalismen till att göra gott, den kommer aldrig att ha råd med välmående. Det finns många exempel på detta.
Under december och januari hade vi i vår hemtjänstgrupp hög sjukfrånvaro, samtidigt som kommunen inte försåg gruppen med vikarier (det senare är ett konstant problem). Det här ledde till att personalen hade fler besök än vanligt och att de fick jobba snabbare, vilket ledde till att vi inte var hos brukare den tid som brukaren har rätt till.
Efter detta, när vi i personalen vill att chefen tar in mer personal och är utarbetade, ifrågasätter en ekonom det med motiveringen att vår ekonomi inte tillåter det; som i sin tur är ett resultat av de korta besökstiderna, vilket kom som ett resultat av personalbrist! Detta problem är ännu större i andra grupper. Vilka ord vi än använder och hur bra enhetschef jag än har är det alltid pengarna som styr och vi kan därför varken uppfylla individens behov eller en rimlig arbetsbelastning.

Avslutningsvis har vintern varit kall med mycket snö, men kommunen har inte erbjudit några arbetskläder. Min enhetschef sa i början av vintern att de höll på att sluta ett avtal och om det tar för lång tid köper han arbetskläder åt oss.
Nu är vintern snart slut och jag är fortfarande utan arbetskläder. Tydligen har min chefs chef sagt att han inte får köpa mig några arbetskläder. Kapitalism är skit, men jobbet är najs.