av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv
Att Sverige och Finland går med i Nato handlar inte om att militäralliansen vill skydda dessa länder. Det handlar om att stärka Nato, vilket båda staterna kommer att göra.
De två staterna kommer att tillföra mer än 150 stridsflygplan till Nato, fler än både Storbritannien och Tyskland. Flygvapnet är nära samordnat med Norge och Danmark i ett avtal från 2023, vilket ger en total styrka på över 200 stridsplan, och fler är under produktion. Detta kommer att avlasta det amerikanska flygvapnet i regionen.
Endast Ryssland och Tyskland har större flottor i Östersjön än Sverige. Ubåtarna beskrivs som ”i världsklass”, med två nya mycket dyra ubåtar (14 miljarder kronor) som anländer 2028. Nato uppnår också ny kunskap om Östersjön och dess kuster.
Finland hävdar att man har ”Västeuropas starkaste artilleri”, med fler haubitsar och andra pjäser än till exempel Storbritannien. Med obligatorisk värnplikt har man också en enorm reservarmé på 280 000 man.
Sveriges militärutgifter ökar dramatiskt. De har fördubblas från 2019 och når redan Natos krav på 2 procent av BNP. Vid sidan av Nato har den svenska regeringen också undertecknat bilaterala militära samarbetsavtal med Storbritannien och USA, samt ett strategiskt partnerskap med Frankrike.
Nato är också mycket nöjda med att Sverige har ett avancerat högteknologiskt militärindustriellt komplex. Vapenindustrin etablerades under perioden av officiell neutralitet. Den enorma exporten innebar att svenskt artilleri användes på båda sidor i krigen i före detta Jugoslavien och mellan Indien och Pakistan.
Detta är en del av den svenska modellen med nära samarbete mellan staten och storföretagen. Svenska multinationella företag – nu är många utlandsägda – gynnades av statligt stöd och efterfrågan, liksom av centraliserade löneavtal som de lätt kunde ha råd med och som garanterade höga vinstnivåer.
Efter den nyliberala parentesen är de statliga subventionerna tillbaka i full skala, både i Sverige och internationellt. De senaste åren har regeringen till exempel lanserat flera nya initiativ för cyberförsvar, som involverar universitet, militären och privata företag.
Saab, som tillverkar stridsflygplanet JAS Gripen, rankades som den 39:e största vapentillverkaren i världen 2022, på en lista där 25 företag som är större än Saab är amerikanska eller kinesiska. Det brittiska företaget BAE, det sjätte största i världen, har över 1 600 anställda på Hägglundsfabriken i Örnsköldsvik. Ett annat välkänt svenskt vapen är pansarvärnsgeväret Carl Gustaf.
Den svenska militärindustrin är ”en av de största i Europa. Sveriges försvarsindustri uppgick till 3 miljarder dollar 2022 med en export av försvarsmateriel på över 2 miljarder dollar. 28 000 personer är anställda av Sveriges försvarsindustri, en siffra som sannolikt kommer att stiga” (amerikanska tankesmedjan Wilson Center).
Den förväntade ökningen baseras på både svenska utgiftsökningar och nya exportmarknader efter Natoanslutningen. Den svenska militärens expansion inkluderar också att ”det årliga antalet rekryter kommer att öka från 5 500 till 10 000 och kommer att ge Sverige en av de största reservstyrkorna i alliansen. Man planerar också att återaktivera civilplikt i ett försök att stärka sin personal och öka sin försvarsförmåga” (Wilson Center). ■
