Nej till de rasistiska visitationszonerna

Av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Torsdagen den 25 april trädde den nya lagen om säkerhetszoner i kraft. Lagen innebär att polisen har rätt att upprätta en så kallad säkerhetszon kring ett geografiskt område i upp till två veckor, med möjlighet till förlängning.

Inom zonen har polisen rätt att genomsöka fordon och kroppsvisitera alla personer, inklusive barn, som ”motsvarar en viss riskprofil”, ”tidigare har varit inblandad i allvarlig våldsbrottslighet”, ”klär sig på ett viss sätt eller beter sig avvikande”, enligt Karin Erlingsson, ansvarig utredare för lagförslaget.

Alla som bor i området måste informeras om storleken, tidsbegränsningen och skälet till att säkerhetszonen har införts, och alla som beslutet angår kan överklaga till Polismyndigheten inom tre veckor från att zonen har utfärdats. Den som stoppas och visiteras kan dock inte anmäla polisens agerande till Diskrimineringsombudsmannen, eftersom diskrimineringslagen inte gäller polisåtgärder.

En förutsättning för att polisen ska motivera upprättandet av en visitationszon är att det skulle kunna förhindra eller förebygga en våldsutveckling i ett område där det har skett skjutningar eller sprängningar på grund av en konflikt mellan kriminella grupper.

Visitationszonerna ingår i den blåbruna regeringens hårda paket mot gängkriminaliteten tillsammans med preventiva vistelseförbud, höjda straff för vapenbrott, ökade befogenheter för ordningsvakter samt utökad avlyssning och kameraövervakning.

Löftet från regeringen är att hårdare tag ska leda till minskat våld, men i verkligheten kommer repressionen inte att skapa ett tryggare samhälle utan snarare tvärtom. Polisens ökade befogenheter i och med den nya lagen har kritiserats av bland annat Diskrimineringsombudsmannen, Civil Rights Defenders och Institutet för mänskliga rättigheter för den ökade risken för etnisk diskriminering, inskränkningar i den personliga integriteten, avsaknaden av en maxgräns för visitationszonens geografiska område, samt att det är obevisat att brott faktiskt kommer att förebyggas.

Manne Gerell, docent i kriminologi på Malmö universitet som har granskat Malmöpolisens riktade visitationer och fordonskontroller, säger i en kommentar till DN den 25 april att ”Inga brottsförebyggande effekter kunde identifieras. Däremot ledde insatsen till att mer vapen och narkotika togs från den kriminella miljön” och att ”Generellt finns inga tydliga forskningsbevis för att säkerhetszoner ska ha någon effekt på skjutningar, men det går inte att utesluta”.

Justitieombudsmannen rapporterade i höstas att kroppsvisiteringar är ineffektiva som verktyg för att hitta farliga föremål och att polisen ofta anmäls för trakasserier då de övervägande stannar personer med ”icke-europeiskt klingande namn” eftersom det är lättare att ”gå på känsla” än att följa brottsbalken. Det finns alltså ingen anledning att göra det lättare för polisen att praktisera sin rasism och repression utan konsekvenser.

Visitationszonerna innebär en eskalering av regeringens rasistiska batongpolitik, utbredda rasprofilering, misstänkliggöranden, trakasserier och inskränkningar av flera mänskliga rättigheter.

Den ökade statliga rasismen och den auktoritära utvecklingen måste besvaras av en organiserad, antirasistisk rörelse som tar kamp mot alla attacker och i slutändan kan störta det kapitalistiska systemet som skapar och upprätthåller rasismen.