”Strejk, det är vad som behövs!”

Av ROBERT BIELECKI // Artikel i Offensiv

Lördagen den 4 maj samlades cirka 500 demonstranter, merparten personal inom skola och förskola, i Fatbursparken i Stockholm för att protestera mot marknadsskolan och den myriad av nedskärningar som lamslår verksamheten. Arrangörer var Sveriges Lärare i Stockholm, tillsammans med Kommunal.

Mängder av hemmagjorda plakat fanns runtom i den stående protesten, med paroller mot dålig arbetsmiljö, slimmade scheman, nedskärningar, vinstintresse före elevintresse, med mera: ”Brinner, brann, utbränd”, ”Sälj inte ut skolan”, ”Barnen i balans” (inte budgeten), etcetera.

Öppningstalade gjorde ordförande för Sveriges Lärare i Stockholm, David Gustafsson:
– Vi har fått nog av att knyta näven i fickan, nu måste vi säga ifrån. Det är systemet som förstör skola, förskola och fritidshem. Några av våra krav är att vinster inom skolan och marknadsskolan måste avskaffas. Utbildningen ska inte vara en handelsvara, utan en rättighet. Vi måste avskaffa skolpengen, behoven måste få styra istället. Det behövs ett stopp på de ständiga nedskärningarna och personalneddragningarna. Vi måste ha ett lagstadgad tak för max antal elever och gruppstorlekar.
De flesta talen tog alla upp liknande saker; de enorma problemen som årtionden av privata vinstintressen och batterier av nedskärningar har skapat, med extrem arbetsbörda, allt mindre tid till för- och efterarbete, svårigheter att se till alla barns och elevers behov, med mera. Även ordförande Åsa Fahlén, som möttes av en kritikstorm efter att Sveriges Lärare tecknade ett svekavtal för deras medlemmar, tog upp liknande saker.

Representanter för olika kranskommuner till Stockholm, som också stod bakom demonstrationen, talade sedan. Bland dem fanns förskolläraren Katrin Nörthen från Vaxholm:
– Vi har larmat sen 2014, och vad har hänt? Ingenting. År 2019 beskrev vi situationen som ”alarmerande”, och sen dess, återigen, ingenting. Vi vet hur det är. Det måste bli förändring.
Mellan talen ropades det flera talkörer, som ”Vi bär barnen, vem bär oss?”, ”Vad ska vi göra, rädda skolan”, med mera, men också spontana utrop om att ”Vi måste strejka NU!”.
Fler och fler skanderade om strejk, vilket även Sveriges Lärarstudenter i Stockholms ordförande, Johan Siwe, tog upp:
– Strejk! Strejk! Strejk, strejk, strejk! Det är vad som behövs. Antingen går Sveriges Kommuner och Regioner i konkurs, eller så ger de oss vad vi behöver.
Flera lärare jag pratade med i massan ansåg att strejk är kanske det enda som kan åstadkomma en förändring, och att befolkningen hade gett sitt fulla stöd till en strejk. Det fanns också en viss frustration över att toppskiktet inom Sveriges Lärare kan låta radikala, samtidigt som man motverkar strejk och tecknar svekavtal över huvudet på medlemmarna.
Besvikelsen över avtalet kan också vara en anledning till att färre än förväntat slöt upp till demonstrationen.

Dessutom frågade sig flera: Vad är nästa steg? Vad gör vi nu? Utöver ”Vi fortsätter kampen” sades det inget konkret om vad som följer härnäst. Socialistiskt Alternativ verkar för att stödja alla protester och demonstrationer, samtidigt som vi aktivt vill länka samman kampanjer och motstånd.
Kampen mot skolnedskärningarna och vinstintresset behöver kopplas till vårdkampen, klimatkampen och antirasismen – alla dessa frågor som i grunden hör ihop, eftersom det systemfel många nämnde är kapitalismen, som är grunden till alla orättvisor, förtryck, olikheter och klassklyftor mellan personer och i samhället i stort.
Det krävs ett systemskifte – bort från kapitalismen till ett system för gemensamt ägande och kontroll, med beslutsfattande underifrån istället för ovan: ett socialistiskt system. ■