Vi behöver arbetstidsförkortning!

Av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Allt fler arbetare ställer krav på en arbetstidsförkortning. Åtta timmars arbetsdag har varit normen i över 100 år, men mycket har förändrats sedan dess, både inom arbetslivet och i samhället. Idag är det många som håller på att jobba ihjäl sig. Arbetstidsförkortning är en brinnande fråga som bland annat har tagits upp av flera fackförbund under årets avtalsrörelse.

Åtta timmars arbetsdag infördes år 1919 efter en långvarig arbetarkamp. Då de flesta arbetade måndag till lördag var arbetsveckan då 48 timmar. Innan dess jobbade arbetare i genomsnitt 60 timmar per vecka. Först år 1970 beslutades det att arbetsveckan ska vara 40 timmar.

Åtta timmars arbetsdag räknas fortfarande som heltidsarbete, mer än 100 år senare, trots att dagens samhälle ser helt annorlunda ut. Kravet på sex timmars arbetsdag eller någon annan form av arbetstidsförkortning har redan funnits i årtionden, men först nu börjar facken ställa det som ett avtalskrav. Arbetare inom många yrken orkar helt enkelt inte med den stress och press de får utstå på jobbet, och många jobbar deltid bara för att de inte orkar mer.

I årets avtalsrörelse har flera fackförbund ställt krav på olika former av arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Däribland finns Kommunal och Vårdförbundet, vars medlemmar ofta jobbar deltid för att de inte orkar jobba heltid. Bland Vårdförbundets medlemmar inom kommuner och regioner jobbar hela 30 procent deltid, och bland barnmorskor är det hälften. För en stor andel beror det på att de inte orkar jobba heltid.

Andra fack är Akademikerförbundet SSR och Vision, som har ställt gemensamma krav på en arbetstidsförkortning. Både Vision och Kommunal har på sina kongresser beslutat att de ska verka för en kortare arbetsvecka. För brandmännen inom Kommunal handlar det om att få behålla sina dygnspass för att i stället få färre arbetsdagar, vilket också var ett avtalskrav som dock inte kom med i det nya kollektivavtalet.

En arbetsplats som har infört sex timmars arbetsdag är äldreboendet Svedjegården i Ytterhogdal i Härjedalens kommun. Vid årsskiftet tog de anställda över driften av äldreboendet genom att bli intraprenad. Det innebär att de anställda kontrollerar exempelvis schemaplanering och ekonomi. De beslutade gemensamt att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Trots att de har samma budget som tidigare har de lyckats korta ner arbetsdagarna, och personalen är mycket nöjda med att få mer tid till återhämtning. De sparar bland annat in pengar på att personalen inte behöver sjukskriva sig lika ofta.

På de arbetsplatser där man infört en arbetstidsförkortning har produktiviteten ändå varit på samma nivå som tidigare eller till och med blivit högre, sjuktalen har minskat och även personalomsättningen. Det är alltså även lönsamt för arbetsgivarna med en arbetstidsförkortning.

Så varför genomförs det inte arbetstidsförkortning överallt? Kapitalister vet mycket väl att de tjänar på att vi är piggare på jobbet då vi presterar mycket bättre, jobbar snabbare och håller oss friska. Ändå gör de allt för att hålla nere våra löner, och motarbetar alla krav på arbetstidsförkortning.

Svaret är att det är en ideologisk fråga. De kan aldrig ge efter för mycket för då får arbetarklassen självförtroende och börjar ställa ännu högre krav. Men arbetare som har det illa ställt kommer till slut att tröttna och slå tillbaka.

Vi börjar sakta se en ökad kamp för bättre villkor, bland annat just från vårdanställda där Vårdförbundet just nu genomför stridsåtgärder för bättre avtal, där en av de viktigaste frågorna är arbetstidsförkortning. Det är mycket viktigt att de fortsätter att kämpa och inte går med på några svekavtal. De har stöd från hela samhället och särskilt från sina patienter, och de borde trappa upp kampen ytterligare genom att utlysa strejk för att få igenom sina krav.

Om Vårdförbundet vinner en arbetstidsförkortning med bibehållen lön kommer det att inspirera arbetare över hela landet till att kräva detsamma.