Kraftig minskning av antalet uppklarade våldtäktsbrott

av Åsa Karlsson

7 840 anmälningar om våldtäkt och våldtäktsförsök kom in till polisen förra året, en ökning med 8 procent mot året innan. Men ytterst få våldtäkter klaras upp. Knappt en av tio anmälda våldtäkter mot kvinnor över 15 år leder till åtal. Det visade SVT:s Uppdrag granskning som sändes i mitten av mars.

Den första januari 2015 skedde en av Myndighetssveriges största omorganisationer och den nya nationella Polismyndigheten blev verklighet. I Stadskontorets nya utredning riktas hård kritik mot polisens nya organisation; man har inte lyckats nå målen och har misslyckats helt med att få medarbetarna med sig.
Ordföranden för Polisförbundet Lena Nitz håller fullständigt med och konstaterar att: ”Osäkerhet, brist på handlingskraft och långa beslutsprocesser påverkar polisens effektivitet” (TT den 28 september 2018). 
Beslut som har fattats har inte fått genomslag; man har till exempel inte förbättrat förundersökningsledningen eller ökat samordning av ärenden, som det var tänkt.
Statskontoret slår fast att Polis­myndigheten misslyckats inom de fyra viktigaste områdena, nämligen:
• Polisen har inte blivit bättre på att ingripa mot brott.
• Färre brott utreds.
• Polisen är inte mer tillgänglig.
• Kontakten med allmänheten har inte förbättrats.
Däremot har det blivit lättare att dra ihop styrkor vid ”allvarliga och omfattande händelser”.

SVT:s Uppdrag granskning handlar till stor del om dessa konsekvenser i ”Utredning Nedlagd” den 13 mars, där man undersökt hur verkligheten ser ut idag när det gäller möjligheten att få förövare åtalade och dömda för våldtäkt eller sexuella övergrepp. 
2018 anmäldes 8 000 våldtäkter och våldtäktsförsök, men färre än 1/10 går till åtal. Våldtäkt räknas som ett grovt brott och handläggs efter polisens omorganisation 2015 av samma poliser som bland annat utreder mord, mordförsök och misshandel. Syftet var att förbättra hanteringen av våldtäktsbrott, få ökad kvalitet på förundersökningarna och ge en signal om att polisen som myndighet prioriterar dessa brott.

Men verkligheten är en helt annan. I programmet deltar Barbro Jönsson, före detta åklagare och nu ansvarig för att öka kvaliteten inom polisen när det gäller arbetet med bland annat sexuella brott. Hon berättar att polisen idag inte klarar att handlägga våldtäktsärenden, utan dessa ”läggs på hög” med ursäkten att mord och mordförsök går före och tar mycket av utredningsresurserna.
2014 var det 11,6 procent av våldtäktsanmälningarna som ledde till åtal, medan det 2018 bara var 7,4 procent. Enligt Barbro Jönsson är det inte enbart en brist på resurser, utan en lång tradition och en kultur inom polisen att man inte tycker att brott mot kvinnor – främst våldtäkter och försök till våldtäkt – är så ”coolt att utreda”; det är inte ”hög status” jämfört med att rycka ut med blåljusen och ta hand om någon som har blivit skjuten i benet.

Ett av de sämsta polisdistrikten när det gäller att få resultat i våldtäktsbrott är Stockholm Norra, där Solna och Sundbyberg ingår. Till och med i anmälningar där  offret kan namnge en misstänkt gärningsman läggs en tredjedel av fallen ner, utan att polisen tagit kontakt och förhört förövaren. Distriktet hade en uppmärksammad barnvåldtäkt där det tog åtta månader innan den misstänkte förövaren förhördes. 
Enligt polisens nationella direktiv ska våldtäkt utredas av enheten för grova brott, det vill säga samma poliser som utreder mord och mordförsök. De polisdistrikt som erkänt att man inte hinner med vare sig våldtäktsanmälningar eller andra sexualbrott har i vissa fall lagt ut utredningar på lokala polisen istället, lite i smyg. Här har man lyckats mycket bättre: I Fyrbodal ökade andelen utredda brott från 8 till 23 procent och man hade gärna fortsatt arbeta på det sättet. 
I Göteborgsförorten Hjällbo genomfördes ett experiment. Lokala polisen förhörde direkt vid brott, även våldtäkter. Man säkrade spår, intervjuade vittnen, förhörde misstänkta och gjorde bra förundersökningar vilket också  gav  bra resultat. Tyvärr var det bara ett tillfälligt experiment och nu är det tillbaka på grova brott att ha hand om våldtäkter.

I Uppdrag gransknings program, som kan ses på SVT Play, intervjuas några av de kvinnor som våldtagits och anmält händelsen, men sedan fått se hur utredningen lagts ner i ett tidigt stadium, ofta utan att de misstänkta ens förhörts. Åklagare i Stockholm liksom på andra ställen försvarar sig med att det är komplexa brott där ”ord står mot ord” – Kammaråklagaren i Stockholm City, Christina Voigt, framstår som kall och ointresserad när hon menar att det inte är värt att gå vidare och utreda i de fall där det inte är uppenbart och solklart vad som hänt. 
Offrets berättelse, utpekande av gärningsmän och säkrade fysiska bevis räcker inte, menar hon. ”Jo, självklart räcker det till att starta en förundersökning”, säger å andra sidan åklagaren i Uddevalla, Katarina Olsson, särskilt när offer och förövare haft någon slags relation;  han är känd.

Idag finns ingen statistik för hur många kvinnor som har skadats, våldtagits eller mördats i nära relationer i Sverige. Polisen har inte tagit reda på detta. Brott mot kvinnor är jobbigt, inte coolt, komplicerat, låg status. 
Idag är det många kvinnor som ångrar att de har anmält; de utsätts för uppslitande processer och ifrågasätts medan gärningsmän ofta inte ens förhörs, än mindre åtalas eller döms. Polismästare Annika Lindroth kallar det en ”kulturell obalans”. 
Heder till Uppdrag granskning och alla de som kämpar för att dagens fina ord ska bli verklighet, att gärningsmän lagförs, att de utsatta får all hjälp och stöd och rättvisa som går att få. Upprättelse, erkännande och hopp om en annan värld, utan våld och övergrepp.