Blåbrun utvisningspolitik

Av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

År 2015 kom många flyktingar till Sverige. De flesta kom från Syrien eller Afghanistan. Hur är situationen för dem nu? I Syrien råder fortsatt instabilitet. I Afghanistan tillämpar regimen medeltida sharialagar. Bland annat har man infört offentlig piskning som straff vid bland annat äktenskapsbrott. Som ett av ytterst få länder i Europa fattar Sverige beslut om utvisning till Afghanistan. Ingen kan tvångsutvisas dit, så Migrationsverket hoppas på ”frivillig återresa”. För snart två år sedan fattade Migrationsverket beslut om stopp för utvisning av kvinnor och barn under arton år. Däremot anser man att män över arton år kan utvisas. På så sätt splittras familjer. 

Behandlingen av afghanska flyktingar är bara ett exempel på hur Sverige behandlar flyktingar och invandrare. Nyligen dömdes en artonåring, född och uppvuxen i Sverige, men med medborgarskap i Gambia, till utvisning till ett land han knappt känner. 

För ett år sedan pågick en kampanj mot att få Lisa, 9 år, att ensam utvisas till ett barnhem i Albanien.  Hon var född i Sverige, talade ingen albanska och bodde i en svensk fosterfamilj. Kampanjen lyckades och Lisa bor nu hos sin fosterfamilj i Västergötland. Fler kampanjer pågår runt om i landet för att försöka förhindra att barn som har bott hela sina liv i Sverige och som går i skola här utvisas.

Den blåbruna regeringen höjde för knappt ett år sedan försörjningskravet för arbetskraftsinvandring till 27 360 kronor i månaden. Resultatet blev att många lågavlönade tvingades lämna Sverige och sina arbeten. Det ställde till problem på många arbetsplatser. I Harads i Norrbotten tvingades majoriteten av personalen på äldreboendet att sluta. I stället tog man in undersköterskor från Spanien, som efter en kortkurs i svenska skulle utföra jobbet.

Enligt såväl flyktingkonventionen som svensk lag är du flykting om du har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp. Det står att läsa på Migrationsverkets hemsida. Problemet är att det är en enskild handläggare som efter en intervju med den asylsökande ska avgöra om X har rätt till asyl. Det är ett lotteri. Handläggarens erfarenheter och fördomar spelar stor roll. ”Du påstår att din familj är djupt religiös och ändå sysslar de med vapensmuggling. Du är inte trovärdig:” Det svaret fick en asylsökande. Handläggaren ansåg inte att religiösa personer kunde hålla på med vapensmuggling. En annan fick veta att visserligen trodde handläggaren på att han var ateist, men i Kabul kunde han säkert hitta en vidsynt mullah som kunde hjälpa honom. Handläggarna vet att regeringen vill utvisa så många som möjligt och handlar därefter. I Malmö finns en handläggare som kallas avslagsmaskinen. Det finns exempel på ateister, konvertiter och HBTQI-personer som har utvisats, trots att Migrationsverket mycket väl har känt till att de riskerar livet vid ett återvändande. De kan få rådet att dölja ett intatuerat kors med en halsduk. De kan också uppmanas att ”anpassa sig till hemlandets seder och lagar”.Allt det i strid mot internationell rätt. RFSL har granskat 360 beslut och ärenden rörande hHBTQI-personer sedan 2020. I 96 procent av fallen gavs avslag. 

I augusti kunde en strålande glad migrationsminister, den nuvarande utrikesministern Maria Malmer Stenergard, triumferande konstatera att fler utvandrar än invandrar. Den blåbruna regeringen visar i praktiken vad den vill. Det senaste är ett kraftigt höjt återvändandebidrag som de tänker genomföra, trots kraftig kritik från deras egen utredare. Man har också avskaffat permanenta uppehållstillstånd för asylsökande. I ett första skede ska de få uppehållstillstånd i max tre år. Tanken är att de ska ”anstränga sig att bli en del av det svenska samhället”. Det är svårare att anstränga sig om man inte vet om man får stanna mer än tre år. Regeringen tänker också se över rätten till tolk och rättshjälp under asylprocessen. Följden blir att talföra högutbildade har lättare att få asyl än tystlåtna lågutbildade. Lågutbildade är för övrigt en grupp som regeringen helst inte vill ha in i landet.

Maria Malmer Stenergard och övriga i den blåbruna regeringen må glädja sig över minskad invandring och ett ökat antal som återvänder mer eller mindre frivilligt. Det finns dock en annan sida, en mänsklig sida. Jag har hört om ungdomar i förvar som pressas till att skriva under på att de frivilligt vill åka tillbaka till hemlandet. Verkligheten är att med krig, konflikter och klimatförändringar ser allt fler att deras enda möjlighet är att lämna hemlandet. I det läget bygger de rika länderna, inklusive Sverige, allt högre hinder för att komma in i landet. 

Har man väl kommit in i landet och bott här ett tag vill man kanske söka svenskt medborgarskap. Det är nästa hinder. Det kan bli oöverstigligt för de flyktingungdomar som fick sina födelsedata bestämda av de ovetenskapliga åldersbedömningar som gjordes. En bekant till mig har fått avslag på sin medborgarskapsansökan. Han tilldelades nämligen ett födelsedatum i Ungern på vägen genom Europa och nu när han med hjälp av sin mamma vet rätt datum blir han inte trodd. Det blir svårt för de ungdomar som har fått sig två eller fler födelsedatum  tilldelade i Sverige.

Med brist på parlamentarisk opposition kan regeringen ganska enkelt få igenom sin politik. Ute i landet finns det många som motsätter sig den förda migrationspolitiken. Det är dags för alla dem att höja sin röst i en enad kamp mot de blåbrunas migrationspolitik.