Ett år av folkmordskrig

Ledare i Offensiv

Folkmordskriget mot Gaza har nu gått in på sitt andra år. I måndags var det precis ett år sedan som Hamas genomförde sin terroristiska attack. Det reaktionära dådet krossade den illusion av säkerhet som Netanyahu spridit och gav den israeliska kapitalismen den förevändning man väntat på för att starta ett nytt krig mot Gaza – något som har åtföljts av stegrat våld och förtryck på Västbanken samt krig mot Libanon.  

Kriget har mött ett starkt globalt och uthålligt motstånd med återkommande demonstrationer och andra protestaktioner, inkluderat arbetarblockader för att stoppa vapen till Israel. Ett krigsmotstånd som nu behöver trappas upp med globala aktionsdagar och strejker.
Den grundläggande orsaken till kriget och den fasansfulla katastrof som har skapats är den israeliska statens ockupation, blockader och belägring, de koloniala bosättningarna och det långa förtrycket av palestinierna, som skett med fullt stöd av USA- och Västimperialismen.

Socialistiskt Alternativ och Offensiv var från första stund en del av krigsmotståndet i Sverige och har verkat för att bygga solidariteten med palestinierna samt lyfta behovet av en internationalistisk, klassmässig och socialistisk kamp mot kriget. Det är genom gränsöverskridande organisering och masskamp för en socialistisk förändring i hela regionen som alla folks självbestämmanderätt och ett liv i trygghet kan säkras.  
Men Hamas politik och metoder motverkar den kamp och förening av massorna som krävs för Palestinas befrielse.

Kriget mot Gaza och Libanon drivs också av de imperialistiska stormakterna. Det är med stöd och vapen från främst USA-imperialismen som den israeliska regeringen driver sina krig. Även den svenska blåbruna regeringen har gett sitt stöd till kriget och Netanyahus dödskabinett. ”Israels respons är proportionerlig”, hävdade den dåvarande utrikesministern Tobias Billström (M)den 1 november 2023, och i början av april i år sade Billström att han stod fast vid det uttalandet (nyhetsbyrån TT den 9 april). Medan kriget har gjort Gaza till ett helvete på jorden, har Sveriges vapenhandel med Israel ökat.
För Netanyahu och hans ministrar har ett fortsatt och utvidgat krig med attacken mot Libanon, och Iran, blivit ett försök att ändra regionens maktbalans. Upptrappningen har hela tiden varit ett medel för att sitta kvar och ta udden av den opposition som man har mött på hemmaplan efter att ha saboterat varje uppgörelse som skulle kunna möjliggöra att gisslan friges. Netanyahus regering har ständigt varit beredd att verkställa sina krigsplaner, även om det också ibland medfört att man kommit på kant med USA-imperialismen vars ställning i Mellanöstern har försvagats av kriget – något som det Kinaledda imperialistiska blocket, som Iran tillhör, försöker dra vinning av. I förlängningen av de imperialistiska maktstriderna i Mellanöstern – och ett direkt krig med Iran – hotar ett direkt militärt ingripande från särskilt USA-imperialismen.  

Krisen för Netanyahus regering jämte strävan efter att ändra makt- och styrkeförhållandena till sin och USA-imperialismens fördel är skälet till att kriget mot Gaza fortsätter och även har blivit till ett krig mot Libanon, som har drivit mer än en miljon människor på flykt. Med kriget mot Libanon, som föregicks av lönnmord och den israeliska statens blodiga terrordåd, har det blivit ännu längre till vapenvila.  
Bara veckorna innan kriget mot Libanon skakades den israeliska regimen av enorma protester och en generalstrejk, vilket gav en bild av kampens potential och av hur Netanyahus regering kan fås på fall. Nu är läget annorlunda och bland israeliska judar finns ett stöd för kriget mot Libanon. Men det stödet kommer att börja vackla när de egna dödssiffrorna stiger och det börjar stå klart att det inte kommer att göra läget i norra Israel mer säkert.  
Den mardröm utan slut som det årslånga kriget mot Gaza har skapat visar hur långt den härskande klassen är beredd att gå för att upprätthålla sitt förtryck.

Därför är kampen emot kriget – i Gaza, Västbanken, Libanon och i hela regionen – och för fred, en kamp för en demokratisk och socialistisk palestinsk stat och en socialistisk samhällsomvandling av Israel. Israel blir då en del av en demokratisk, socialistisk federation i Mellanöstern.■