Två år mer än nog- riv Tidöavtalet

av Per Olsson//Ledare i offensiv

I måndags var det precis två år sedan som Tidöavtalet offentliggjordes på en hemsk presskonferens med ledarna för de fyra högerpartier som hade skrivit under samarbetsavtalet.

”Även om avtalet är ett uselt förhandlat dokument av stort som smått betyder det att Sverige med den nya högerregeringens politik får sin mest reaktionära och invandrarfientliga högerregering i modern tid. M, KD och L delar på ministerposterna. Men även om SD står utanför regeringen kommer denna att hållas i desto stramare koppel av Jimmie Åkessons sverigedemokrater, som i stil med prästerskapet i Iran blir den nya svenska Ulf Kristersson-regeringens väktarråd”, skrev Offensiv i sin första kommentar till avtalet.

SD var också det parti som har fått igenom mest i det dryga 60 sidor långa Tidöavtalet, vars huvudmål var och är att: ”Skapa ett paradigmskifte i synen på asylmottagande och så långt det är rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter” samt ”att införa en kravbaserad integrationspolitik”. Det vill säga att fler ska utvisas, tvingas att lämna landet och att bygga Europas högsta flyktingmurar.

Hittills har regeringen bland annat skärpt kraven för anhöriginvandring, begränsat möjligheten till uppehållstillstånd av humanitära skäl, tagit bort regeln om ”särskilt ömmande omständigheter” som skulle hindra att svårt sjuka barn tvångsutvisades och minskat antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot från 5 000 till 900 per år. Och oktober i år inleddes med ytterligare skärpning av kraven för att erhålla svenskt medborgarskap.

Tidöavtalets rasism och regeringens skattesänkningar för de rika och exempelvis den nya sämre arbetslöshetsförsäkringen, som klubbades i juni, bildar en helhet och kan inte separeras. Det är två sidor av samma reaktionära och arbetarfientliga mynt.

I genomförandet av Tidöavtalets politik har regeringen varit beredd att åsidosätta demokratiska fri- och rättigheter och minska rättssäkerheten. Anslaget till kultur och folkbildning har skurits ned. Regeringspolitiken är också djupt klimatfientlig och kantad av åtgärder som sänker naturskydd och djurrätt.

”Under Tidöavtalets första år har det presenterats ett stort antal förslag, inte minst inom kriminal- och migrationspolitiken, som står i konflikt med grundläggande fri- och rättigheter. Det har även lagts fram ett flertal förslag och beslut som var och en för sig inte nödvändigtvis hotar demokratin, men som sammantaget och på sikt riskerar att försvaga demokratin. Till exempel ökad politisk styrning av myndigheter, begränsningar av föreningsfriheten och det fria ordet. Samtidigt har vi hört en politisk retorik som ger oroväckande signaler, där kritiska röster i civilsamhället politiseras och hotas, samtidigt som utsatta grupper pekas ut som syndabockar av politiska ledare” (Civil Right Defenders: Ett år med Tidöavtalet, den 12 december 2023).

För att Turkiets härskare skulle ge grönt ljus till det svenska medlemskapet i Nato trumfade regeringen igenom en ny godtycklig terrorlag (2023), som till och med Lagrådet hade underkänt.

Tidöavtalet och Natoanslutningen har åtföljts av en exempellös militär upprustning och krigshets. Sedan 2022 har militärutgifterna fördubblats. I den senaste budgeten får det militära försvaret nästan 13 miljarder kronor i ökat anslag för 2025, plus 10 procent jämfört med 2024. Det är drygt fyra gånger mer än det tillskott som vården får för 2025. Totalt får välfärden ett mindre tillskott nästa år än vad man har fått i år.

För att om möjligt splittra, förvirra och vända blickarna bort från välfärds- och jobbkrisen, det fortsatta gängvåldet och alla andra misslyckanden trappar den blåbruna regeringen nu upp sin rasism och skuldbeläggning. Men det är i grunden en svag regering som snabbt vill verkställa det man har kommit överens om i Tidöavtalet och efter det. På regeringens dagordning för de kommande månaderna står bland annat: särskilda mottagningscenter för asylsökande, angiverilag, sämre välfärd till nyanlända och icke-svenska medborgare, som ska tvingas att ”kvalificera sig till välfärden”.

Den båbruna politiken på hemmaplan får en direkt fortsättning i utrikespolitiken och regeringens stöd till den israeliska regimens terrorkrig mot Gaza och Libanon, den ökade vapenhandeln med Israel, att svenska soldater ska skickas till Natostyrkan i Lettland och det militära samarbetet med USA, som nådde en ny kulmen med DCA-avtalet.

Den besinningslösa, onödiga och extremt dyra satsningen på den farliga kärnkraften är ett politiskt sabotage av varje steg mot den nödvändiga utbyggnaden av förnybar energi.

I riksdagen har den blåbruna politiken mött lite eller inget motstånd. I sin första kommentar till Tidöavtalet gav S-ledaren Magdalena Andersson sitt stöd till paradigmskiftet och menade dessutom att redan 2015 började Socialdemokraterna genomföra det ”paradigmskiftet som regeringen och SD pratar om. Inte heller den skärpta rättspolitiken eller förslag om tiggeriförbud möts av kritik från oppositionsledaren” (Expressen den 25 oktober 2022).

Motståndet mot regeringen har istället manifesterats utanför de parlamentariska församlingarna, inte minst i stora manifestationer mot angiverilagen, men också mot regeringens stöd till kriget mot Gaza.

Nu gäller det att bygga en kamprörelse som kan stoppa angiverilagen och få regeringen på fall. Inte minst fackföreningarna har en nyckelroll i detta.

Två år med Tidöavtalet och de blåbruna är mer än nog. Bygg motståndet – fäll regeringen.