Antisemitism används som blåbrunt slagträ

av MATTIAS BERNHARDSSON

Mattias.bernhardsson@socialisterna.org

Minns ni när riksdagsmannen Oscar Karlsson (SD) berättade – under höga skratt – om sina öppet nazistiska kollegor som ropade ”Die Juden” när de sparkade på ett får? Eller SD-toppen Jörgen Fogelklou, som enligt starka bevis skrev hundratals rasistiska inlägg under pseudonym, om att ”juden är roten till allt ont”?

”Här är 9 SD-företrädare som blev kvar i partiet trots antisemitiska uttalanden”, rapporterade tidningen Expo (den 15 april 2016). I september i år delade SD-tjänstemannen Sofie Bergqvist på plattformen X ett inlägg om att Hitler inte var den största skurken i andra världskriget. Listan kan göras lång.

Nu ser vi uteslutningar på grund av antisemitism… i Vänsterpartiet! Det enda riksdagsparti som uppmärksammar Novemberpogromerna (”Kristallnatten”) med årliga manifestationer mot nazism och antisemitism, är enligt högermedia hemfallet åt den värsta formen av antisemitism: Att kritisera staten Israel. Underlagen för de olika uteslutningarna handlar om vad har sagts om staten Israel, om sionism eller om organisationer som PFLP – inte om judar som grupp.

Högern omdefinierar vad antisemitism är. Det är lite som när högerextremister skriker åt vänsterfolk, i versaler och med fler än ett utropstecken: ”DET ÄR JU NI SOM E FASCISTER!!!”.

V är som vanligt på defensiven. Nooshis toppgäng i V har återkommande lagt locket på när medlemmar velat se antirasistiska initiativ. Det har inte passat V-topparnas plan på att sno arbetarväljare från SD. Men när högermedia skriker om antisemitism, då blir det fart. Inget får stå i vägen när V ska göras ”regeringsdugligt”, inte ens medlemmarna.

Hetsen mot arrangörer av demonstrationerna mot Israels krig har också trappats upp. När högern skriker förväntas arrangörer ta ansvar för vartenda ord och vartenda plakat på ett torg bland tusentals. Samma politiker som är tysta när Israel bombar sjukhus och civila i detta folkmordskrig, anmärker gärna på varje stavelse när offrens anhöriga skanderar i demonstrationer eller i media.

Together 4 Palestine valde att uppmärksamma Förintelsens årsdag med att demonstrera tillsammans med Judar för Israelisk-Palestinsk Fred under parollen ”Aldrig igen för någon”. Högern har inte ordnat en enda demonstration mot antisemitism.

SD har skrivit en motion som säger allt: ”Åtgärder för att motverka den muslimska antisemitismen”. Egna barn och andras ungar; egna ”felsägningar” och andras antisemitism.

Det är hela det politiska landskapet som har dragit åt höger. Mellan 1973 och 1991 definerade FN sionism som ”en form av rasism och etnisk diskriminering”. Idag är det istället antisionism som är rasism, om du frågar högern. Alice Alexandra Teodorescu Måwe (KD) kräver nu till och med ”att den som önskar bli svensk medborgare också erkänner staten Israels rätt att existera och därtill har för avsikt att ta till sig de judisktkristna värderingarna som den svenska demokratin vilar på”.

Ursäkta, men vilka värderingar är det? Abortmotstånd? Vapenexport? Vad ingår i Teodorescu Måwes ”judisk-kristna värderingar”?

Socialistiskt Alternativ och vår systerorganisation i Israel/Palestina – Socialistiska kamprörelsen – som organiserar både judar och palestinier och är en aktiv del i motståndet mot Israels krig, står inte för att Israel ska upphöra; vi står för ett socialistiskt Israel jämte ett socialistiskt Palestina, vilket bara kan skapas på grundval av ett styre av arbetare och fattiga; utan dagens israeliska elit, apartheid, ockupation och imperialistisk inblandning.

Att likställa antisionism med antisemitism är alldeles uppåt väggarna. Även bland judar i Israel finns olika former av stark antisionism: antinationalistisk eller religiös, inklusive ortodoxa som menar att sionismen symboliserar en sorts avgudadyrkan och strider mot den judiska tron. Det får stå för dem, jag är ateist. Men nej, antisemitism är det inte.