Stoppa gruvplanerna i Oviken

Av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

”På grund av klimatförändringarna blir förhållandena för jordbruk allt sämre i södra Europa. Kan det då vara vettigt att förvandla god jordbruksmark till gigantiska dagbrott?” Det var, om än inte ordagrant, så i alla fall kontentan av vad en i publiken sade vid ett möte i Östersund om gruvplanerna i Oviken den 4 november.

Mötet organiserades av Lantbrukarnas riksförbund, LRF. Mötet hölls i Östersund eftersom befolkningen i ett stort område kommer att beröras av en stor gruva sydväst om Storsjön, Sveriges femte största sjö. Intresset var stort, cirka 250 personer bänkade sig i den gamla danssalongen. Inbjuden talare var journalisten Arne Müller från Umeå, som har satt sig in i gruvdriften och dess konsekvenser. Mötet inleddes med en representant från LRF, som vill se ett förbud mot prospektering och brytning av alunskiffer, inte bara i Jämtland. På många ställen är det som i Oviken: det ligger relativt tunna skikt alunskiffer under god jordbruksmark. I Oviken kommer det att handla om enorma dagbrott.

Arne Müller tog vid och berättade att såväl EU som den svenska regeringen vill se fler gruvor för att komma ifrån behovet av mineraler från Kina. Strategiska ämnen ska få ett snabbspår. Nickel är ett strategiskt ämne och det finns i Oviken. Om man tar ut tre till fyra ämnen, däribland nickel, vanadin och, om bolagen får som de vill, uran, får man enorma avfallshögar. Australiensiska Aura energy, som nu har fått bearbetningskoncession, söker tillstånd för cirka 3 procent av fyndigheten, men tänker även söka tillstånd för fortsatt brytning, bara man har kommit i gång.

Arne radade upp några stora problem som han såg. Beräkningar visar att ett dagbrott kan kräva rening av 107 kubikmeter vatten i timmen. Det stora avfallsupplaget blir ett annat problem. Det kommer att läcka ur det och Storsjön, vattentäkt för halva Jämtlands befolkning, ligger nära. När metallerna ska tas ut ur alunskiffern så måste den malas och då uppstår ett finkornigt damm som kan spridas över stora områden. Bolaget är skyldigt att göra en inventering av naturvärdena. Det har man gjort, men valt att hemlighålla resultatet. Malmen måste sedan transporteras iväg. Bolaget beräknar att det blir 44 transporter per dag. Vägarna i området är inte dimensionerade för så många tunga transporter. Sedan finns det en risk för att avfallsdammarna av kostnadsskäl underdimensioneras och får då svårt med att klara av stora vårfloder eller kraftiga höstregn. 

Det finns en stor oro i området för vad en olycka skulle kunna ställa till med. Bertil Sivertsson, ordförande i LRF Berg, sätter ord på vad många tänker: ”Hela Storsjön ryker ju om något händer.” Den stora uppslutningen visar på intresset från allmänheten för planerna. Alla fyra kommuner som närmast berörs har gått ihop för att förhindra gruvbrytning i alunskiffer. Fler kommuner än de här berörs av ett sådant förbud, eftersom alunskiffer finns på många håll i landet.

Arne påpekade att gruvprojekt har stoppats av lokalt motstånd, bland annat på Österlen. Företrädare för Gruvgruppen och Naturskyddsföreningen, som arbetar emot gruvan, berättade hur den som vill kan engagera sig.