Av URI BAR-SHALOM AGMON (Socialistiska Kamprörelsen i Israel och Palestina) // Artikel i Offensiv

Netanyahus dödspatrull driver ut hundratusentals fördrivna människor från norra Gazaremsan genom svält och ökar de dagliga massakrerna till en takt som inte har setts sedan krigets början.

Netanyahuregeringen har massdeporterat cirka en miljon invånare från norra Gazaremsan. Detta är nu tredje gången som ockupationsstyrkorna invaderar samma område i ett försök att fördriva de hundratusentals palestinska invånare som har stannat kvar eller återvänt dit.
Målet: En fullständig ockupation av regionen och etnisk rensning i massomfattning. Verktygen: En medeltida belägring av familjer, hunger och törst samt en acceleration av de dagliga massakrerna till en takt som inte har setts sedan krigets början. Området är helt avspärrat av militären – som förhindrar tillförsel av mat, vatten, medicin och utrustning. Ingen släpps in, inte ens räddningsteam.
Förbudet för civila räddningsteam att komma in i området var en dödsdom för sårade män och kvinnor som överlevde bomberna och höll sig vid liv i timmar eller dagar. Bombningar och dödliga attacker mot sjukhusen – som en del av den nästan fullständiga förstörelsen av hälso- och sjukvårdssystemet i Gazaremsan – gripande och dödande av sjukvårdsteam, dömer också många av de sårade som räddades och evakuerades till ett sjukhus till döden.
Med vetskapen om att det inte finns någon säker plats på remsan och en välgrundad rädsla för att de inte kommer att kunna återvända (kanske på flera år eller ännu längre), vägrar många att lämna området och kämpar för att överleva i sina hem.

I Jabaliya och andra områden är det en dödsdom att bara gå ut på gatan. Några av dem som försökte lämna söderut sköts till döds. ”Quadcopterdrönare flyger lågt över gatorna och skjuter på allt som rör sig”, berättade Muhammad Shahab, 27 år gammal, för tidningen 972+. ”Krypskyttar är stationerade på taken och siktar in sig på alla som försöker ta sig därifrån. Samtidigt körde soldater och stridsvagnar in i lägret, förstörde hus och jämnade vägar och fält med marken.” Även familjemedlemmar som lämnade sina hem med vit flagga sköts till döds av drönare. Sjukvårdsteam eller invånare som försökte rädda människor som skjutits av krypskyttar blev också skjutna. Andra, inklusive äldre och funktionshindrade, dukade under för uttorkning, hunger och sjukdomar och dog under den vanliga resan eller under en lång väntan vid arméns kontrollstationer (en annan lång rad källor och vittnesmål finns i den utredning som har publicerats av Idan Lando).

En fullständig blockering av införseln av mat till den ”separerade zonen” ledde till att de två sista bagerierna som fortfarande var verksamma där stängdes. Invånarna kämpar för att få lite mat för att hålla sin familj vid liv. S, en invånare i Gaza City vars familj bor i Jabaliya och har lite mjöl som köptes före den nuvarande invasionen, förklarade att de vill baka bröd men är rädda för att tända en eld utanför lägenheten: ”Min syster tände en eld inne i lägenheten, eftersom hon var rädd att ett flygplan skulle upptäcka elden och skjuta på dem”, förklarade hon. ”Hela hennes mål är att de inte ska få reda på att det finns liv inne i huset, för då var min familj rädd att huset skulle bombas” (Haaretz, den 4 november).
Ockupationsstyrkorna tvingade bort invånarna och många gånger brändes byggnaderna efter deportationen. ”Det finns ingen återvändo för någon till den norra delen. Det finns ingen återvändo i den norra delen och det kommer inte att finnas någon”, sade Itzik Cohen, befälhavare för 162:a divisionen som deltog i invasionen av norra Gaza, i början av november. Detta uttalande stöds också av den systematiska bombningen av bostadsområden och skapandet av en ny uppdelning mellan det norra distriktet i Gazaremsan (Beit Lahia, Jabaliya och Beit Hanoun) och Gaza City, vilket bland annat hindrar invånarna från att återvända till norr. Den högre officeren förklarade: ”Vi fick mycket tydliga order… Min uppgift är att skapa en rening av utrymmet…”.
Armén beordrade invånarna att flytta ännu längre söder om Gaza City, förbi ”Netzeraxeln”, som blev en 8 kilometer bred enklav – med permanenta militära byggnader, infrastruktur, kontrollstationer och häkten – som skar av remsan i mitten.
Den 4 november uppskattade FN att cirka 100 000 människor har fördrivits från norra Gazadistriktet till Gaza City-området, och att ytterligare mellan 75 000 och 95 000 invånare fortfarande befinner sig i norra Gazadistriktet: Jabaliya, Beit Lahia och Beit Hanoun.
Massdeporteringen och den utbredda utrotningen stärker bosättarhögerns aptit. Parlamentsledamöter och ministrar i regeringen, inklusive från Likud, deltog i en konferens med titeln ”Förberedelser för bosättning i Gaza” nära Gazastängslet.
Det finns en verklig risk för att dödsregeringen inte kommer att nöja sig med den etniska rensningen av befolkningen i norra Gazadistriktet, utan kommer att utvidga den till hela området norr om Netzerenklaven, inklusive själva Gaza City.
De rekryterade reportrarna, tillsammans med generalerna i studiorna, inklusive initiativtagarna till folkmordsplanen ”champions plan” (deportation-svält-utrotning), fortsätter att pumpa ut lögnen om att den etniska rensningen och påskyndandet av utrotningen (eller med deras urvattnade ord – ”militära påtryckningar”) förväntas få Hamasledningen att kompromissa och gå med på ett avtal om frisläppande av gisslan. I praktiken innebär folkmordsaktionen i norra Gazaremsan en direkt fara för livet för de kidnappade som fortfarande är vid liv, och den står i strid med varje överenskommelse som skulle leda till att de släpps.

Av omsorg om den amerikanska imperialismens offentliga relationer bad Bidenadministrationen i mitten av oktober Israel att sakta ned svält- och utrotningstakten och att ge lite mat till den belägrade befolkningen, som har slaktats av amerikanska vapen i mer än ett år. Administrationen, som ger ett avgörande stöd till folkmordsattacken, ”hotade” med att om Israel inte inom 30 dagar (under vilka Netanyahugänget tillåts fortsätta att slakta och svälta ut familjer i rekordfart) tillmötesgår begäran, kommer man att begränsa omfattningen av vapenleveranser till ockupationsstyrkorna. Men efter att ultimatumet löpt ut klargjorde Biden att han inte skulle begränsa vapenleveranserna.
Delar av det israeliska etablissemanget, som naturligtvis stödde folkmordskriget från dess första skede, fruktar nu konsekvenserna av etnisk rensning och permanent ockupation. Ett antal personer från det israeliska militära och politiska etablissemangets kretsar (till exempel den tidigare biträdande chefen för språkinstitutionen MLA Eran Etzion) uttrycker sitt motstånd mot vissa av de aktuella krigsförbrytelserna i norra Gazaremsan, och vissa uppmanar till och med soldaterna att vägra delta i dem. De får också sällskap av röster från ledarna för kampen mot den lagliga kuppen 2023 och protesterna ”Val nu” och ”Deal nu”.
Över 280 israeliska läkare har under de senaste veckorna undertecknat ett brev till Bidenadministrationen med krav på ett slut på kriget, protesterat mot ”bombningarna av civila, inklusive kvinnor och barn, hunger, epidemier, bristen på sjukvård och mediciner och flygvapnets attacker mot sjukvårdsinrättningar” och uttryckt stöd för brevet från amerikanska läkarteam som kräver ett stopp för vapenleveranser till Israel.
En majoritet på 55 procent av allmänheten i Israel tror att kriget i Gaza inte upphör på grund av ”politiska” överväganden jämfört med 36 procent som tror att det är på grund av ”säkerhets”-överväganden som kriget inte upphör. Det vill säga att majoriteten av allmänheten inte tror på Netanyahuregeringens krigspropaganda i förhållande till Gaza. Denna siffra stämmer överens med bevisen på ökande trötthet och utmattning i den israeliska arméns led och öppnar en horisont för en utvidgning av protesterna mot kriget.
Utbrottet av massupprördhet i början av september, som ledde till en generalstrejk, kom som ett svar på att regeringens åtgärder strider mot varje avtal om eldupphör och frisläppandet av de bortförda personerna. Både utvidgningen till en stor permanent enklav och den etniska rensningen och förstärkningen av ockupationen i den norra delen av Gazaremsan är steg som helt motsäger framsteg mot en överenskommelse.
Medan den israeliska regimens militära åtgärder vanligtvis har ett brett stöd hos den judisk-israeliska allmänheten, är den allmänna opinionen nu mer polariserad. Detta är en av anledningarna till att dödskabinettet föredrar att utvidga Netzerenklaven under radarn och genomföra den etniska rensningen i Gaza utan en offentlig avsiktsförklaring.

Socialister betonar att den nuvarande etniska rensningen, deportationen och utrotningen i norra Gaza i själva verket är en fortsättning på det folkmordsliknande hämndkrigets logik från dess första skede. Motståndet mot massdeportationen i norra delen av Gazaremsan och faran för att bosättningarna ska återvända måste kombineras med behovet av att utvidga kampen och kräva ett totalt slut på ockupations- och utrotningskriget, tillbakadragande av alla militära styrkor från Gazaremsan, frigivning av alla för alla (palestinska fångar i Israel och gisslan), hävande av belägringen och inledande av processen med rehabilitering och återuppbyggnad av de bosättningar och samhällen som förstördes, allt under demokratisk kontroll av invånarna och på bekostnad av kapitalisterna i Israel och andra länder som finansierade kriget. ■

——-

Av Britta Brus:

I söndags, den 24 november kl 06 på morgonen vid Göteborgs universitet, gick polisen in och började vräka studenternas protesttältläger mot Israels terrorkrig i Gaza. Svepskälet till vräkningen var att Liberalerna hade ansökt om polistillstånd för ett möte på samma plats – enbart för att bli av med studenternas protest. På plats för att fira vräkningen fanns toppolitiker från M och L såväl som SD-politiker och kända högerextremister.

Ett hundratal studenter och aktivister stod kvar och ropade slagord, men föstes bort av polis. Polisen försökte även jaga undan fotografer och filmare som hade presskort väl synligt runt halsen.

Gazaplatsen – GEXIT

Studenterna stod pall i 192 dagar
Så länge gick det vägen
Att värna våra demonstrationsrättslagar
Gazaplatsen har blivit en världsberömd sägen
En förebild för motstånd och solidaritet
En brännande internationell angelägenhet

Hela sommarn har högern försökt med alla till buds stående (M)edel
Förstöra, lagföra denna s k störning av den allmänna ordningen
för, ”Tänk om alla bara skulle tälta lite som de tycker
ta med sig sina vänner och alla som de känner och protestera
mot klimatkrisen, krigen, svälten och förtrycken
i ett hörn av en park, sätta upp tält och banderoll
Ja, hur skulle det se ut?

Nu får det då banne mig vara slut!”

Med en Daarviksk envishet, planeras så kuppen
i den liberala truppen
”Polisdialog, det är väl ingen konst
Nej låt oss ordna en tillståndsgiven
Allmän sammankomst
På exakt samma ställe
Finns det en lag ska den följas
Seså, sätt fart, utför, verkställ!”

Staden och ordningsmakten föll för det yttre trycket
Och studenterna förvarnas inför det sista rycket
”Senast fredag morgon innan tuppen gal
Ska ni vara borta, nu har inget annat val
Annars hamnar ni i slutförvar
Försvinn härifrån, stick, sjas!

Ni får inte komma på Axelmakternas kalas!
Vi ska vräka er, göra rent hus!
Nu får det banne mig vara slut på bus!”

De studentska kraven är rimliga
Avsluta GU:s samarbete med alla lärosäten
Som stödjer och finansierar terrorstaten
Egentligen bara så som de gjorde med Ryssland och Ukraina
Men istället för dialog så skickar de … –” Aina!”
Låt även palestinska studenter få komma hit och läsa
Det ryktas att på ryggradslösa rektorn börjar näsan växa

Vid vräkningsplatsen blir det knuff och trängsel
”Flytta genast på er, fly bort utanför tejp och stängsel
ni som vill slippa handfängsel!”
Det blir förstås en del hudflängsel
När en bultsax tas fram och Prozessen görs kort
De fastkedjade studenterna bärs bort
inför TV-kamerorna och pressen

”Seså, det är så tidigt, ju, se till att få det här överstökat lite smidigt nu! ”
”Tja, inte för att vara näsvis, men vi är inte här för att vara smidiga, snälla och till behag,
När ett folkmord pågår gäller på sätt och vis en helt annan ordning och lag!”
“Packa er iväg med ert pick och pack och tik-tok, adjö och tack
Stick iväg nu, försvinn ur vår åsyn
vi vill helst inte att ni ska ha insyn
Vafalls? Nä inte alls, till några pressfrihetslagar tar vi inte någon hänsyn!”
”Vänta ett ögonblick, herr Konstapeln, jag tappa’ min vante!”
Men de fortsatte bara att knuffa undan studenter och tanter

Låt oss se tillbaka, det här var inte bara ett camp
Världens längsta i sitt slag
192 och en dag, ett halvår av kamp
Och internationell solidaritet har vi haft
En obändig urkraft som vi lyckats väcka
Det finns en eld som inget vatten kan släcka
På arabiska finns ett ord som kan beskriva’t: SOMUD
Det borde ristas i marken i Vasaparken
den plats där Gazaplatsen en gång stod

دومص

Britta Brus Socialist, aktivist tillika ordekvilibrist

* Somud = orubblighet, ståndaktighet