Utvidgat krig i Mellanöstern

Av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Den islamistiska HTS-milisens blixtanfall och erövring av Aleppo på bara två dagar har skärpt situationen i Mellanöstern ytterligare. Regionens arbetare, fattiga och förtryckta får betala priset i form av död och lidande i den militära maktkamp som drivs av regimer, stormakter och islamistiska milisarméer.

Den israeliska staten under ledning av Netanyahus blodsregering har fortfarande den etniska rensningen och den totala förstörelsen av Gaza som sin högsta prioritet. Bombkriget mot Libanon och att konflikten med Iran har nått en ny nivå med missilanfall från båda sidor gav Netanyahus regering ökat stöd både i Israel och från Västallierade regeringar, åtminstone för en tid.

Styrkebalansen mellan regionens makter har förändrats av bombningarna av Beirut och morden på Hizbollahs ledning, tillsammans med det fortsatt överhängande hotet om mer omfattande anfall mot Iran. Den vapenvila som har undertecknats i Libanon är helt på Israels villkor, även om Hizbollah var i kraftigt behov av andhämtning. I konflikten med Iran och dess allierade som Hizbollah har den israeliska regeringen full uppbackning av USA-imperialismen.

Sedan Hamas reaktionära attack den 7 oktober ifjol och Israels folkmordkrig mot Gaza sedan dess har både Israel och USA riktat flera attacker mot miliser med iranskt stöd i Syrien och Irak. Regimen i Syrien har samtidigt haft en låg profil, medveten om sin svaghet efter det förödande inbördeskriget 2011-2020 och det bräckliga vapenstilleståndet sedan dess. Assads diktatur har gradvis ökat sin internationella profil och åter accepterats på arabiska toppmöten.

Men regimen i Damaskus kunde enbart återta kontrollen över drygt halva Syrien med hjälp av ryskt bombflyg och marktrupper från Hizbollah, med stöd av Iran. I Idlib i nordvästra Syrien upprättade islamistiska sunnimiliser en egen diktatur, under samarbete med Erdoganregimen i Turkiet. Den turkiska armén har i flera omgångar trängt in i Syrien och ockuperat områden i norr.

Den styrande milisen i Idlib, Hayat Tahrir al-Sham, tidigare känd som al-Nusra, har nu utnyttjat det förändrade läget i regionen sedan Hizbollah åtminstone temporärt har försvagats. Detta samtidigt som Ukrainakriget gör att Putin inte alls kan ge Assadregimen samma stöd som tidigare. Den reguljära syriska armén verkar ha flytt och retirerat utan att ta strid när HTS-milisen avancerade.

HTS-milisen är inte helt och hållet styrd av Ankara, men skulle knappast kunna agera utan grönt ljus därifrån. För den turkiska regimen innebär anfallet en ny möjlighet att slå mot kurderna och samtidigt öka sin egen makt i regionen. USA-imperialismen och EU-länder förlitade sig på kurdiska YPG när Islamiska Staten besegrades, men har sedan dess gång på gång visat att de inte står på kurdernas sida utan har gett Turkiet fria händer.

För befolkningen i Syrien är de nya striderna ytterligare en katastrof. Under närmare 10 års krig beräknas över 400 000 människor ha dödats och över 12 miljoner tvingats fly från sina hem. Det från början folkliga upproret 2011 slogs ner och kidnappades snabbt av islamistiska miliser med stöd från Turkiet, Saudiarabien och Qatar, medan regimen backades upp från Ryssland och Iran och dess allierade. Vapenstilleståndet 2020 gjorde att striderna tog paus, men det mänskliga lidandet och de ekonomiska bördorna såg ingen lättnad.

Det som sker nu kan utvecklas till ett än mer upptrappat krig. De imperialistiska maktblock som leds av USA respektive Kina kommer att stödja sina allierade. Regeringar, imperialistiska stormakter och milisarméer som bygger på kapitalism och imperialism kan aldrig ge Mellanösterns folkmassor fred och säkerhet, bara fortsatt lidande och död. 

Arbetare och förtryckta i Mellanöstern måste organisera sig självständigt och demokratiskt, med sitt eget revolutionära program för internationell socialism – fred, demokratiska och nationella rättigheter, och massiv återuppbyggnad.