Ska vi vara lika inför lagen?

Av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Även om det var en ren tillfällighet presenterades i torsdags förra veckan (den 27 november), dagen efter utredningen om angiverilagen, Folkets Husbys nya trygghetsutredning under rubriken Tidöavtalet och omförhandlingen av samhällskontraktet. 

Trygghetsutredningen 2024, som presenterades inför ett fullsatt Folkets Husby, ger röst åt de människor som lever i korselden mellan förorternas kriminella gäng och makthavarnas repressiva och rasistiska agenda i ett alltmer segregerat samhälle. 

Innehållet bygger på djupintervjuer av 51 Järvabor i tio fokusgrupper om deras syn på två av Tidöregeringens nya kontrareformer, visitationszoner och vräkningar av hushåll där någon har begått allvarliga brott samt Tidöpolitikernas islamofobiska retorik. 

För presentationen och kommentarer om utredningens så kallade communityriskanalys stod en panel av Folkets Husbys verksamhetschef Hedvig Wiezell, rapportförfattaren och kriminologen Leandro Schclarek Mulinari, Folkets Husbys vice ordförande Faiza Abdillahi och Civil Rights Defenders-juristen Abdi Hassan.

– För att det behövdes, svarade Hedvig Wiezell på sin egen fråga om varför en ideell aktör som Folkets Husby har gjort en egen trygghetsundersökning.

På nyckelfrågor som: ”Ska vi vara lika inför lagen? Ska rättvisan vara rättvis och rättssäker? Ska alla människor vara lika mycket värda, oavsett livsåskådning, bakgrund och utseende? Ska vi handla mot varandra i en anda av gemenskap?” utmynnar utredningen i slutsatsen att självbilden av Sverige som ett rättvist och jämlikt samhälle snarast har blivit motsatsen, ett rasistiskt ojämlikhetskontrakt.

I utredningens teoretiska avsnitt hävdas det att ”kriminalpolitik är ett redskap som kan användas av makthavare för att stöpa om samhället, snarare än att förebygga brott”.

Visitationszoner har till exempel införts, trots att den danska förlagan aldrig har utvärderats och att svensk polis redan innan hade stora befogenheter att genomföra kroppsvisitationer.

Folkets Husbys tidigare trygghetsundersökningar 2020 och 2022 har visat att även ungdomar som aldrig har gjort något brottsligt sedan länge har utsatts för polisens visitationer, ofta flera gånger och oftast med mycket magra resultat i form av beslag.

Att visitationszoner är en ytterst ineffektiv metod för att bekämpa brott bekräftas också av polisens egen statistik från den allra första visitationszonen i Hageby, Norrköping. 

”Vi är vana vid att polisen visiterar olika människor dag in och dag ut… Lagen är mer av en ursäkt, nu kan de göra som de vill utan kritik”, säger en 15-årig pojke i en av trygghetsutredningens tio fokusgrupper, som omfattar skolungdomar, föreningsaktiva, engagerade nattvandrare och mammor på Järva, varav flertalet i Husby.

Även om flera intervjuade välkomnar en ökad närvaro av poliser efter en tid av omfattande våld från kriminella gäng växer samtidigt oron både bland unga och föräldrar mot de diskriminerande, stigmatiserande, kontraproduktiva och ofta aggressiva metoder som används. 

Det handlar heller inte bara om dessa två kriminalpolitiska ”reformer” av tvivelaktig rättssäkerhet, utan om så många fler, slag i slag: ”bam, bam, bam”. 

Dessa lanseras parallellt med en allt grövre antimuslimsk retorik från ledande politiker. 

Samtidigt kan inte debatten om trygghet isoleras till frågor om kriminalpolitik eller etnisk och religiös diskriminering. Det handlar också om den sociala otrygghet som skapas av skenande hyror, matpriser, sociala nedskärningar och om medvetet och dramatiskt ökade klyftor mellan fattiga och rika – något som i sig även leder till ökad kriminalitet. Allt detta kräver att det nu är hög tid att samla oss till en folkrörelse av gemensamt motstånd.