MANUSKRIPT OM DET ALIENERADE ARBETET

Fördjupning: Kampen mot tiden

Fyra artiklar på temat i Offensiv #1631:

1. AKUT ATT FÖRKORTA ARBETSTIDEN av Louise Strömbäck
2. ETT APT-MÖTE I HEMTJÄNSTEN av Maria Hedström
3. MANUSKRIPT OM DET ALIENERADE ARBETET av Elin Gauffin
4. DET ÄR MÖJLIGT – MED KORTARE ARBETSDAG av Nicole Johansson

DEL 3: MANUSKRIPT OM DET ALIENERADE ARBETET

Av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Redan 1844 skrev Karl Marx Ekonomisk-filosofiska manuskript, även kända som Parismanuskripten, som lägger grunden för den marxistiska alienationsteorin. Den hjälper oss än idag att förstå varför kampen för arbetstidsförkortning är viktigare än det individuella välbefinnandet och i förlängningen handlar det om mänsklighetens frigörelse.

När Benjamin Dousa, vd för Företagarna i maj i en debatt i Aktuellt sade att en arbetstidsförkortning skulle göra Sverige ”farligare och fattigare” och när Svenskt Näringsliv i en debattartikel kallade arbetstidsförkortning för ”förödande för svensk ekonomi”, då borde man med Marx synsätt direkt förstå att arbetstidsförkortning är något bra.

Arbetarens lön bestäms genom en antagonistisk kamp mellan kapitalister och arbetare. Det är en ojämlik kamp. Det yttersta och viktigaste målet för en kapitalägare är profiten/vinsten. Därför kan kapitalisten när som helst byta bransch och tillverkningsort för att undkomma arbetarnas krav på högre löner, medan arbetaren är fast i en viss utbildning, bor på en viss plats, har vänner och familj att tänka på och så vidare.

Grundnivån på lönen bestäms av vad som krävs för att hålla arbetaren vid liv.

Vi får alltså egentligen inte betalt för hela det arbete vi gör, utan för vad som krävs för att hålla oss igång. Detta innebär att arbetskraften är underkastad samma lagar som alla andra varor.

Priset på en vara bestäms av den tid som krävs för att tillverka den varan. Innebörden är rätt så alarmerande: arbetaren har i det kapitalistiska systemet själv blivit en vara.

Kapital är vad som styr kapitalismen och kapitalisterna. Kapital är mer än pengar i största allmänhet. Kapital är pengar vars syfte och inneboende drivkraft är att frambringa mer pengar till ett högre värde. Om man kokar ner vad kapitalet består av så är det lagrat arbete.

Vi arbetare får alltså inte betald lön för allt arbete som vi utför, utan vi får betalt så mycket som arbetsgivaren måste betala oss för att vi ska komma tillbaka och fortsätta arbeta. Det innebär att det dagligen utförs ett merarbete till ett mervärde som inte omvandlas till lön. Detta obetalda arbete lägger istället företaget beslag på, som vinst/profit till ägarna.

Så dystert och negativt. Istället för att arbete handlar om delaktighet, skapande, utveckling, nytta, uppfinningar, framsteg, välmående så är själva essensen med arbete i dagens system att skapa exploatering, utsugning, klassklyftor.

Eftersom arbetaren exploateras genom sitt arbete så leder det till arbetets alienation (främlingskap, utanförskap) med förödande negativa konsekvenser.

Marx listar upp två aspekter på alienationen.

1. Arbetaren i förhållande till arbetsprodukten: Utkomsten av arbetet blir för arbetaren främmande. Du står kanske någonstans och monterar ihop en Teslabil som du inte har råd att köpa och som försämrar klimatet (under falsk marknadsföring). Det känns främmande. Sedan väger andra saker in, människors behov av att vara en del av ett sammanhang, skapa och så vidare – vilket gör att du kommer att göra det bästa av situationen. Du kommer att hjälpa gamla Berit i hemtjänsten även om du har fått ett helt omöjligt arbetsschema. Men ditt alienerade förhållande till arbetsprodukten ligger som en blöt filt över alltihop.

2. Arbetaren i förhållande till arbetet: Alienationen kommer leda till en passiv inställning till arbetet. Ibland verkar det till och med vara inbyggt i systemet. Många mellanchefer och tjänstemän känner att de inte bidrar till något, deras arbete förefaller vara meningslöst. Ingen märker om de ens kommer till jobbet. År 2018 lanserade antropologen David Graeber teorin om ”bullshit jobs”. Han menade att uppåt hälften av människorna i västvärlden gör ”bullshit jobs”, vars egentliga syfte är att bara hålla dem på mattan. Siffran är omdebatterad. Magdalena Soffia, Alex J Wood och Brendan Burchell (Cambridge) har använt just Marx alienationsteori i sin kritik mot Graeber. Förutom att visa att det inte alls är så stor andel som har meningslösa arbeten visar de att arbeten i det här systemet behöver vara meningsfulla och produktiva just för att skapa mervärde och profit åt ägarna. Det är detta som upplevs som meningslöst.

En arbetare som arbetar borde vara definitionen av ett subjekt. Men under kapitalismen äger inte arbetaren frukten av sitt arbete, utan blir istället själv objektifierad eftersom hens kropp tas i anspråk för att skapa värde åt någon helt annan.

Som om inte dessa insikter vore nog så går Marx vidare och zoomar ut till ett hisnande perspektiv. Genom det alienerade arbetet distanserar människan sig från naturen och även från sig själv. Det naturliga för människan är social samvaro samt fria och medvetna aktiviteter och produktivt arbete som frambringar liv. Inte dött, exploaterat arbete. Därför menar Marx att kapitalismen gör människans artväsen främmande för henne själv och därmed alienerar människan ifrån människan.

Av utrymmesskäl kan jag inte gå in på uppdelningen mellan produktivt och icke produktivt arbete. Däremot handlar vår fördjupning om välfärdsarbetet och det är till sin natur en källa till motstånd, eftersom det har sina rötter utanför den direkta kapitalistiska produktionen

Filmen Det omätbara är en fantastisk ingång till det. Med stor värme och fältstudier kombinerat med filosofiska tankeväckare får vi genom Nils Petter Löfstedts kamera följa med när omsorgens underverk skapas ur nästan obefintliga resurser inom förskolan, äldreboendet och i hemtjänsten. Att kunna ta rätt beslut som syftar till att ge omsorg i en given situation är den speciella kompetens som inte går att mäta.

Hur man får personer med krämpor och rörelsenedsättning att skratta sig igenom dagarna. Hur man lyckas få var och en av 16 barn som ska klä på sig samtidigt att känna sig sedda. Politiker, tjänstemän och företagare försöker på alla sätt pressa in omsorgsarbetet i de minutstyrda ramarna, men det går inte. Det sväller över. Det blir uppror. Förskoleuppror.