Fast fashion driver masskonsumtionen

Av Anton Lindbäck // Artikel i Offensiv

Fast fashion har under senaste åren pekats ut som en av vår tids stora miljöbovar. Det låga priset driver på en masskonsumtion av nya plagg som håller en väldigt låg standard då de bara används ett fåtal gånger innan de kasseras.

En av de största aktörerna på marknaden är onlinejätten Shein som gjorde en vinst på över 32 miljarder dollar förra året och som värderas till 100 miljarder dollar. En vinst man gör genom att exploatera arbetare till max, proppa sina kläder fulla med gift och bränna upp sina returer.

Vi börjar med giftet

Företaget har tillsammans med andra klädjättar som Temu och Alien Express tidigare utpekats för användandet av giftiga ämnen som vida överstiger de tillåtna gränserna. När sydkoreanska myndigheter testade olika produkter så hittade man plagg med 200 gånger så höga halter av ftalater än vad som är tillåtet samt kepsar med dubbelt så höga halter av formaldehyd än vad som tillåts. Enligt Greenpeace, som har gjort en undersökning av specifikt Shein, innehöll 15 procent av plaggen som de testade doser av farliga kemikalier som överstiger EU:s gränser med 100 procent eller mer och 32 procent hade oroväckande höga värden. 

Hur var det med returerna? 

När Aftonbladet härom veckan granskade företagets påstående om att alla kläder som returneras packas om och säljs vidare till andra kunder i Europa, visade det sig att det inte heller stämde. Granskningen visar att mängder av fullt fungerande kläder hamnar i textildumpningsplatser i Chile där de bränns eller säljs vidare på den svarta marknaden i Bolivia. 

Och arbetarna?

I Panyudistriktet i Guangzhou i södra Kina tillverkas Sheins kläder i enorma fabriker där arbetare jobbar långa dagar för minimala löner. Distriktet har fått smeknamnet ”Sheindistriktet” då cirka 80 procent av de som bor där jobbar för klädjätten.

När BBC för någon vecka sedan undersökte arbetsvillkoren för fabriksarbetarna så visade det sig, kanske inte till någons förvåning, att de var närmast slavliknande. Enligt kinesisk lag får en arbetsvecka vara högst 44 timmar och man har rätt till minst en ledig dag i veckan. Flera arbetare vittnar dock om en arbetsvecka på 75 timmar och med endast en ledig dag i månaden. Man får betalt per plagg som man tillverkar och priserna beräknas efter hur svåra plaggen är att sy. Standardlönen, utan övertid, beräknas vara cirka 3 700 kronor i månaden. Det är under existensminimum, enligt Asia Floor Wage Alliance.