Kiruna kommun vs  regeringen om Talga

Av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Kiruna kommun har beslutat att inte ta fram den detaljplan som krävs för att starta den första i en serie grafitgruvor utanför Vittangi. Kommunen anser att nya gruvor med dagens regler bara innebär en kostnad för kommunen.

Ett regeringsbeslut i veckan tvingar nu kommunen att ta fram en detaljplan. Detta gör att konflikten kring exploateringen av naturresurser skärps än mer.

Det australiska företaget Talga har fått miljötillstånd för att starta ett dagbrott utanför Vittangi, där man ska bryta grafit som ska användas i tillverkningen av batterier. Gruvan är den första i en rad gruvor som företaget vill starta i området.

För att arbetet med att öppna gruvan ska kunna starta krävs också att kommunen upprättar en ny detaljplan. Men Kiruna kommun beslutade förra året att man inte skulle göra detta. Kommunledningen, som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och Samelistan, menar att det krävs regler som gör att kommunerna får del i vinsterna från gruvorna. Med dagens regler innebär en ny gruva bara ökade kostnader och mer av ”fly in fly out”, att människor långpendlar till jobben. Kiruna kommun räknar med att man årligen förlorar 100 miljoner kronor på att personer jobbar i kommunen, men inte är skrivna där.

Nu kör regeringen över kommunen och ger den ett föreläggande att ta fram en detaljplan. Argumentet är att grafiten behövs för att trygga Sveriges och EU:s behov av en viktig råvara. På frågan från SVT Norrbotten om vad en gruva ger Kiruna kommun svarar näringsminister Ebba Busch att kommunen får arbetstillfällen och ökad ekonomisk tillväxt. Det är ett svar som visar att ministern inte har koll på förutsättningarna i Kiruna. Kommunen tävlar med grannkommunen Gällivare om att ha landets lägsta arbetslöshet. Bostadsbristen har varit svår i mer än ett årtionde och det saknas personal på många håll inom den offentliga servicen. Fler gruvjobb riskerar att förvärra de problem som kommunen redan har.

Det är på samebyn Talmas marker som gruvan kommer att ligga och samebyn har från början varit emot planerna. Grafitfyndigheten sträcker sig i en båge mellan Torne älv och Vittangiälven och med de planer som finns på minst fyra gruvor i området kan en stor del av samebyns vinterbetesmarker komma att skäras av.

De intervjuer som SVT gjorde i Kiruna efter beslutet visar på det djupa missnöje som finns över att det går att exploatera naturresurser utan att detta ger något tillbaka till stat och kommuner.

– Det är rena Afrika, man tar råvarorna och förädlar någon annanstans, var en av kommentarerna.

Att regeringen väljer att trampa in på områden där det normalt sett är kommunen som bestämmer visar att den är beredd att gå långt för att driva på för att nya gruvor ska öppnas i Sverige. Det sätter ett farligt exempel när vi framöver kan vänta oss att än mer storskaliga och problematiska gruvprojekt kan komma att presenteras, bland annat när det gäller brytning av uran. Samtidigt innebär det en ytterligare skärpning av de många pågående konflikterna kring gruvprojekt som finns på många håll.

Det finns saker att lära av striden kring grafitgruvan. Det var ett modigt beslut av Kiruna kommun att säga nej till gruvan och ställa krav på regeringen. Men det är tydligt att ett beslut i en kommun inte räcker för att vinna en strid mot regeringen i en av dess hjärtefrågor.

För det första hade det krävts en lokal mobilisering med till exempel demonstrationer och andra aktioner för att visa att en stor majoritet av Kirunaborna står bakom kommunledningens krav.

För det andra hade kommunen behövt vända sig utåt, till andra kommuner, men också bredare till människor som berörs av gruvor och annan exploatering av naturresurser i andra delar av landet. Stödet för ett sådant initiativ hade kunnat bli så stort att det pressat regeringen till eftergifter.