Sörj – och organisera för välfärd och mot rasismen

Av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Söndagen den 9 februari höll statsminister Ulf Kristersson (M) tal till nationen ”med anledning av våldsdådet i Örebro”. Det var hans tredje tal till nationen, där de två tidigare hölls år 2023 samt 2024 ”med anledning av det ökade grova våldet” respektive ”med anledning av Sveriges inträde i Nato”. 

Talet var ett tydligt försök att avpolitisera dådet den 4 februari och dess underliggande orsaker. När gärningsmannen Richard Anderson anlänt till Campus  Risbergska (SFI/komvux) med tre gevär i ett gitarrfodral bytte han om till militärkläder på en toalett innan han började att skjuta. Han dödade tio personer, sju kvinnor och tre män. Sex av dem studerade till undersköterskor. ”Hans dödsoffer hade ursprung i krigens Syrien, Bosnien och Somalia, talibanväldet Afghanistan diktaturernas Eritrea och Iran” (Aftonbladet den 11 februari).

Men Kristersson beskriver masskjutningen som en attack på ”oss alla”, och i förlängningen en attack på Sverige som land. 

Genom att deklarera att ”ansvaret för döden vilar på den som begick de fruktansvärda brotten”, avsäger sig Ulf Kristersson ansvaret för den politik och det samhällssystem som har fött fram denna terror, och berövar därmed hela händelseförloppet sin kontext. 

Strax över en vecka tidigare, den 1 februari, talade Kristersson i TV4:s morgonstudio om hur ”Vi har fått en globaliserad brottslighet som också handlar mycket om invandring. Vi har haft väldigt hög invandring till Sverige under väldigt lång tid, nu har vi stramat upp den rejält, den måste förbli mycket stram. Om det ständigt kommer in nya människor som begår nya brott, då har vi ingen chans att klara av det här”. 

Ulf Kristerssons uppmaning att ”inte spekulera eller dra förhastade slutsatser”, liksom den repeterade repliken från polisen om att ”motivet ännu inte är känt”, trots att allt pekar på ett rasistiskt motiv, kväser de fullt rättfärdigade röster som ställer frågorna: ”Hur kunde detta ske?”. ”Hur kan vi förhindra att detta sker igen?”

Kristersson försöker att omdirigera ilskan och sorgen efter dådet, bort från sin egen rasistiska, militaristiska, nationalistiska nedskärningsregering. 

Attacken borde klassas som ett rasistiskt terrordåd, men polis och regering kommer troligen aldrig att göra det. Polisen, som konstaterade tidigt att det ”inte finns några uppgifter som pekar på att gärningspersonen agerat utifrån ideologiska motiv”, tvingades senare medge att det var en förhastad slutsats, men fortsätter driva linjen att motivet är ”oklart”.

Efter dådet har Tidöpartierna beslutat att ”förtydliga reglerna för lämplighetsprövning och begränsa tillgången till vissa halvautomatiska vapen så som AR-15”. Socialdemokraterna vill se en granskning av samtliga vapenlicenser. Skolminister Lotta Edholm (L) vill att skolor ska ha låsta dörrar och obligatorisk utbildning i ”pågående dödligt våld” (PDV). Ulf Kristersson bjuder in till en tyst minut tisdag den 11 februari. 

Vi behöver samlas och sörja offren. Vi som antirasister, aktivister och socialister har ett ansvar att inte låta responsen stanna vid den ytterst ansvariga elitens riksdagsbeslut om låsta skollokaler eller hårdare vapenlagar. Vi ska inte samlas under den svenska flaggan som en våt filt, utan samlas på gatorna i massprotester mot det rasistiska våldets grogrund. För att parafrasera Joe Hill: ”Sörj OCH organisera er”.