”Vanliga människor skuldbeläggs och stigmatiseras”

Fotograf: Erland Gadde

Av Erland Gadde // Artikel i Offensiv

Tidöregeringen har föreslagit vad man säger är förbättringar av a-kassan, men i själva verket blir det försämringar för alla som tjänat mindre än 34 000 kronor per månad. 

– Man vill öka klyftorna och premiera dem som haft hög inkomst, medan det blir surt för dem med lägre inkomst, säger Sonja Hongell, som är medlem i Socialistiskt Alternativ och bor i Fjugesta i Närke, och själv är arbetslös: 

– Jag har varit arbetslös i ett och ett halvt år, och får nu aktivitetsstöd på cirka 15 000 kronor per månad brutto, vilket är 65 procent av min tidigare inkomst, säger Sonja.

Aktivitetsstöd får man när de ordinarie 300 dagarnas a-kassa är slut. I det nya förslaget ska stödet trappas ned med 5 procent var 100:e dag, tills man når den lägsta nivån på 365 kronor per dag eller ca 7 900 kronor per månad (vilket är en modest höjning mot tidigare). 

– Jag blev uppsagd i december 2017 från mitt fasta jobb som färdtjänstförare. Sedan dess har jag inte haft ett fast jobb utan gått utbildningar och haft tillfälliga anställningar, samt varit arbetslös om vartannat, säger Sonja. 

– Jag har utbildat mig till massör och trädgårdsarbetare, och haft tillfälliga anställningar som båda delarna, och även jobbat två säsonger i butik. Nu senast, 2023, var det ett sommarvikariat som fastighetsskötare i Örebro som inte förlängdes, säger hon.

– Kraven på dagens arbetsmarknad är orimliga. Man kan knappt få ett butiksjobb idag utan att behöva genomgå ett personlighetstest. Man har ofta urvalstester och bakgrundskontroller nuförtiden, för att arbetsgivarna endast vill anställa ”anpassningsbara och säkra kort”. Eftersom det finns ett överskott av arbetslösa, så har de uppfunnit detta urvalssystem. Samt att utan en högskoleexamen blir det genast mycket svårare att få jobb idag. Man vill bara ha en ”elit” som jobbar. Dessutom finns det en ålderism som gör det svårare att få jobb när man är över 50 (ibland även tidigare). 

– Man kan även bli uppmanad att inte vara alltför ärlig, det vill säga att halvljuga, för att lättare få jobb, men det vill jag inte göra.

I regeringens förslag, som är tänkt att börja gälla från den 1 oktober i år, vill man komma bort från vad man uppfattar som en ”försörjningsförsäkring” och istället renodla det till en omställningsförsäkring. Man höjer nu taket för tidigare inkomst med 1 000 kronor per månad till 34 000, men man sänker nivåerna för alla som tjänat mindre (vilket innefattar stora delar av LO-kollektivet), från dag 100 av arbetslösheten och ännu mer från dag 200. Till exempel förlorar de som tjänat 25 000 kronor per månad, vilket innefattar restaurang- och köksbiträden, städare och barnskötare. 25 000 kronor per månad efter dag 100 (från 20 000 enligt dagens regler till 17 500) och 12 500 efter dag 200 (från 17 500 till 16 250 kronor per månad). Efter dag 300 får man sedan aktivitetsstöd som minskar med 5 procent av den tidigare lönen per månad. Den enda gruppen som tjänar på förslaget är höginkomsttagarna. 

Nivån i a-kassan beräknas idag efter arbetstid, det vill säga efter hur mycket man arbetat. Men med det nya förslaget ska nivån beräknas på tidigare inkomst. Man måste ha tjänat minst 11 000 kronor per månad i 4 månader under det senaste året för att få a-kassa i 100 dagar, 8 månader för att få 200 dagar och 11 månader för 300 dagar. 

– Det är tydligt att höginkomsttagarna är vinnarna i denna nya ”deal”, där man attackerar låginskomsttagarna och de långtidsarbetslösa, säger Sonja, och fortsätter:

– Det är inte lätt för en långstidsarbetslös att få nytt jobb i dagens Sverige! Som låginkomsttagare vore det inte ens ett alternativ att bli långtidsarbetslös! Vad vill högern ska hända med dessa om man inte hittar nytt jobb snabbt? Ska man tvingas ut på gatan, eller till socialen? (tiggeriet ska dessutom förbjudas). Det finns fler arbetslösa än det finns lediga jobb (om man bortser från högkvalificerade jobb), så hur har de tänkt lösa detta? Ett ensamhushåll skulle inte överleva med cirka 7 900 kronor brutto i månaden (aktivitetsstödets golv), vilket de borde vara väl medvetna om!? 

– Vanliga människor skuldbeläggs och stigmatiseras för att de är arbetslösa. Man vill få dem att känna att det är deras eget fel. Men i själva verket är arbetslösheten ett systemfel som är inbakat i kapitalismen, fortsätter hon. 

– Arbetslösheten och alla krav som finns för att få ersättning används för att pressa ned lönerna. Det måste stoppas, avslutar Sonja.