Upptrappad blåbrun rasism & svältpolitik

Foto: Ninni Andersson

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I en allt snabbare takt trappar den blåbruna regeringen upp sin rasism och sin svältpolitik. Knappt hade det nya året börjat innan regeringen lade fram en rad förslag som skärper villkoren för svenskt medborgarskap.

Det följdes sedan av att regeringen föreslog att asylsökande som fått avslag ska övervakas med hjälp av elektroniska fotbojor och inte ska få lämna sin kommun (ett utegångsförbud).

Samtidigt med den upptrappade rasismen har den blåbruna regeringen intensifierat sina attacker på arbetslösa och sjuka.

Arbetslösheten är rekordhög, men istället för offentliga jobbinsatser för att få ned arbetslösheten vill regeringen införa hårdare krav på arbetslösa och i höst träder den nya sämre arbetslöshetsförsäkringen i kraft. Den nya a-kassan är ett dråpslag, särskilt mot långtidsarbetslösa. ”Redan efter 100 dagar minskar ersättningen med tio procentenheter. Och efter drygt ett halvår som arbetslös minskar ersättningen med ytterligare fem procentenheter” (Aftonbladet den 1 januari).

Sämre a-kassa kombineras med nya straffåtgärder. Nyligen hotade

den så kallade arbetsmarknads- och integrationsministern Mats Persson (L) med ”kännbara sanktioner” mot de som är frånvarande från en insats hos Arbetsförmedlingen.

I slutet av februari aviserade de blåbruna en ytterligare skärpning av rasismen och skuldbeläggningen i form av förslaget att införa ett bidragstak, som särskilt straffar lågavlönade flerbarnsfamiljer. Bidragstaket, som skrevs in i Tidöavtalet, utgör en del i regeringens omfattande angrepp på socialförsäkringarna och de sämst ställda. Andra delar är ännu hårdare och inhumana krav för att få försörjningsstöd (tidigare socialbidrag). Försörjningsstödet ska dessutom begränsas ”så långt det är möjligt och lämpligt” samt inte längre ges till papperslösa. Människor ska piskas att lämna landet eller att slava på en låglönemarknad.

Det är en politik som är rasistisk och dryper av klassförakt.

Enligt den av regeringen tillsatta utredningen (Utredningen om drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet SOU 2025:15) ska summan av bidrag som ett hushåll kan få aldrig överstiga 80 procent av vad man skulle ha fått i lön vid ett arbete på 22 000 kronor.

Om denna summan överstigs träder bidragstaket i kraft genom en kraftig sänkning av försörjningsstödet, vilket innebär att ett hushåll med två vuxna och fyra barn kommer att få 14 000 kronor mindre i månaden att leva på jämfört med idag.

”För sammanboende hushåll med barn kan bidragstaket leda till stora minskningar av den disponibla inkomsten. I hushåll med många barn kan det röra sig om en halvering av den disponibla inkomsten. Barn i dessa hushåll kommer svårligen kunna få sina grundläggande behov tillgodosedda. Levnadsstandarden för barn i hushåll med två vuxna biståndsmottagare kommer därmed att påverkas i tydligt negativ riktning”, konstaterar utredningen och tillägger att ett bidragstak sannolikt ”inte är förenligt med barnkonventionen och sannolikt inte heller med vissa internationella åtaganden”.

Trots det föreslår utredningen att ett bidragstak införs och att piskan ska slå ännu hårdare mot de som får försörjningsstöd samt ”att ekonomiskt bistånd endast ska lämnas till personer som vistas lagligen i Sverige”.

Redan är ersättningsnivåerna för tok för låga och socialförsäkringarnas andel av BNP har rasat ned till en rekordlåg nivå. Men för att dölja sina egna misslyckanden slår regeringen nedåt, straffar de som är arbetslösa och sjuka samt genomför nya sänkningar i ersättningarna från det som finns kvar av trygghetssystemen. 

Den omedelbara följden av den blåbruna politiken är en ökad barnfattigdom – en politiskt motiverad barnmisshandel.

Efter att kampen tvingat regeringen att delvis backa om informationsplikten (angiverilagen) försöker nu de blåbruna partierna, med hjälp av det allt farligare världsläget och noll opposition i riksdagen, ta revansch. Det kan inte få stå oemotsvarat och inte minst fackföreningarna har ett ansvar för att bygga kampen mot regeringens attacker och rasistisk splittring och för att få de blåbruna på fall. Men vi kan inte vänta på att den fackliga ledningen ska bryta upp från sin passivitet, utan motståndet måste formeras nu genom att de som vill kämpa går tillsammans mot rasismen och de växande klassklyftorna.